Jag har haft alkoholproblem något år. Mitt största problem tror jag är att även partnern är törstig. Vi har försökt att vara nyktra några veckor och leva hälsosamt. Oftast har det lyckats. Nu den senaste tiden har det spårat ur med alkoholen. Vi har skött jobbet båda 2 men druckit så gott som var och varannan kväll. Det är ofta jag varit rädd att polisen ska stoppa mig på morgonen på väg till jobbet. Jag har varit rädd att jobbarkompisar ska känna lukten av fylla. Det har även synts i ansiktet, svullnad, trötthet, bakfylle-ögon. . Jag tycker jag har fått lite krämpor som förmodligen varit alkoholrelaterade. Kramper och domningar, högt bltr. yrsel. Jag har barn äldre och yngre. Ett av barnen har jag diskuterat mycket med om alkohol, alkoholism osv. Hon har frågat mig när jag ska söka hjälp? Jag har svarat lite vagt och försökt att komma undan med olika svar. Min bakgrund är som många andras alkoholism i släkten. En pappa som var väldigt charmig och glad, men beroende av alkohol. Jag minns tillbaka på barndomen som ändå var fin och trygg mestadels p g a en stark och trygg mamma. En mamma som ställde upp på oss ungar till 100%. En mamma som aldrig drack när vi var barn. Mamma gav oss självkänsla genom att ge beröm och styrka. Hon gav mig kraft för att ge mig ut i livet med nyfikna ögon. Ändå trillade jag dit. Jag har varit medveten om faran och även sagt till mina syskon att jag kan bli alkoholist, jag vill inte men ibland blir det inte som man vill. Flera av mina syskon har problem med A. 2 har slutat helt, en med hjälp av bl a AA. Min nya chef som har jobbat med missbruk har pratat med mig, efter att ha fått ett mail av min dotter. Dottern skrev att jag behöver hjälp med mitt alkoholproblem. När chefen sa detta kändes det som om någon dragit ner byxorna på mig... Chefen var förstående inte alls fördömande. Det märktes att hon var van att hantera detta. Efter samtalet drack jag 2 planerade pubkvällar. Sedan dess har jag varit nykter snart 4 veckor!! Det känns fantastiskt, men jag vet att faran lurar bakom hörnet. Känslorna går lite upp och ner. Ibland har jag känt mig euforisk, andra gånger har jag tänkt på separation och andra jobbiga saker. Vet ej hur det blir med mig och sambon som nu försöker hålla sig nykter, efter påtryckningar från barnen. Vi är så olika när det gäller A. Jag har för första gången i mitt liv tänkt att leva helt nykter!! Jag har aldrig förr tagit orden i min mun. Nu efter mycket tänkande, läsande om A, hört berättelser om A och hur barn påverkas av förälders missbruk, känns det som det enda rätta för mig.Jag tänker även på andra som har lyckats sluta med A som varit långt ner i träsket. Dessa starka människor, då vill jag också vara stark!! Kram på er:)

Skulle kanske bli det, har ju varit "alkoholisthustru" innan jag själv blev beroende. Då var sambons supande mitt mående många gånger..Som du sa värre än att missbruka själv, kanske för att man är så maktlös? kram

Nu närmar sig flytten och separationen. På Tisdag blir det överlåtelse av huset. Det känns bra. Sambon fortsätter med sitt drickande. Jag pratade med honom och frågade om han tänker vara nykter varannan vecka? Ja det är klart sa han och flinade. Hur ska det gå, du har ju druckit varje dag i mer än 2 månaders tid utom 4 dagar. Jag var nykter 1 dag på semestern också, sa han!!...Ja vi får se hur det går. Som tur är har vi en stark son som inte går med på vad som helst. Samtidigt som han såklart älskar sin pappa. Vi har ungefär 10 minuters bilresa mellan oss så det blir ingen större grej om jag får hämta hem honom. Jag har en svärmor som jag tycker "strutsar" dvs stoppar ner huvudet i sanden. Jag sa till henne att nu bör hon faktiskt tala med sin son, han har druckit så många veckor i sträck. "Hur mycket dricker han då? Frågade hon då..Ja det beror ju på om han ska till jobbet eller inte. Men hade någon sagt till mig att "nu separerar sambon från sonen och han har druckit i 2 månader, så hade jag tagit ett snack med sonen. "Men han kanske skärper sig nu då?" sa svärmor..Varför skulle han göra det? Ja när han mister allt. Jag kan tillägga att svärmor aldrig har vågat konfrontera sonen med någonting. I deras familj pratar man aldrig om känslor. Det viktigaste är att jobba..Hur någon mår psykiskt spelar ingen roll, bara man jobbar..Ändå jobbade svärmor i psykiatrin tidigare...Hmm.. Jag är så trött på denna jävla alkohol som nästlar sig in överallt. "Är det inte svårt att leva utan att festa till det? Kanske någon frågar...Det festliga med alkoholen för oss har försvunnit för många år sedan. Nu är det ett beroende, en fruktansvärd törst som aldrig går att släcka mer än korta stunder!! Dessutom förstör och förgör alkoholen vår och många andras familjer!! Kom inte och säg festligt en gång till!! Arga tankar från en Miss Lyckad som nu försöker finna lyckan i ett eget hus och en alldeles egen trädgård..Kram..

Jag har läst hela din tråd och är imponerad av din styrka och beslutsamhet.

Du frågar om medberoende och vad det är.

Jag kan bara beskriva mig själv och jag är nog en klassiskt medberoende.
Men jag är också relationsmissbrukare.

Det går ofta hand i hand och gör det ännu svårare att bryta en relation som inte är sund.

I mitt fall så har jag sökt mig till män som jag gått in i symbios med.
Jag har snabbt blivit beronde av dom och ofta också dom av mig.
Att de oftast har haft ett missbruk har nästan varit en förutsättning för att jag ska tycka tt det är värt att kavla upp ärmarna för.

Min mission har varit att förändra den man jag valt istället för att acceptera läget.

Jag har på något vis accepterat missbruket så länge som de i övrigt varit som en lydig hund.
Dvs kompenserat för en dryckesperiod.

Mycket av min vakna tid har gått åt till att lösa relations eller alkoholprolem inne i relationen.
Och när och om de klingat av har jag istället gått in i arbetsnarkomani.

Jag har egentligen alltid sett mig som mycket stark och kompetent.
Som dessutom orkat med en missbruksrelation.

Men lugn och ro,räkor och mello på fredag har jag aldrig klarat.
Hellre kaos och katastrof så jag sluppit att utforska min själs tomrum som vuxit sig allt större.

Så medberoende kan se väldigt olika ut.
Jag har aldrig pjoskat,skyddat eller dolt.

Däremot förstått,förlåtit och accepterat alldeles för mycket inne i mina relationer.
Allt för att slippa den värsta smärtan av alla,separation.

Men om du är medberoende eller inte vet jag inte.

Jag önskar dig i alla fall lycka till med din fortsätta nykterhet och ditt nya liv.

Bedrövadsambo

Ser fram emot att läsa en massa trevliga inlägg om hur skönt det är att leva själv, utan en suput till karl.

för reflektioner. Nej jag är inte medberoende. Kanske nuddade vid det tidigare innan jag blev beroende. Jag kanske förstår a-missbruket på ett annat sätt nu än tidigare? Kanske lättare att lämna förhållandet just därför? Nu vet jag att det finns 2 val. Att sluta helt eller att fortsätta supandet som bara gräver sig djupare in i personligheten. Sambon ljuger på ett sätt han aldrig gjort innan. Det känns skönt att jag inte bryr mig. Sa det till honom också. Kan tänka mig hur jobbigt det är att leva med någon som mörkar sanningen i tid och otid.. Undrar hur många män( en del kvinnor också) som supit bort sina livskamrater och nu söker nya på olika ställen? Ja Bedrövad sambo. Förhoppningsvis ljusnar tillvaron för oss som lämnar beroendet och de beroende. Klart att allt behöver bearbetas och läkna. Men det känns som om att jag äntligen kan leva som jag vill. Jag har redan många nya kontakter som jag ska lära känna. Beroendet har ju begränsat både intressen och socialt liv utan alkohol. Åren går fort, man vet inte hur snabbt det tar slut. Måste hinna besöka fler fina platser, lära känna nya människor och prata och skratta tillsammans...Kram

skogsfrun

Så underbart att du snart kan flytta in och börja bygga ditt eget liv. Måla, tapetsera, möblera, odla precis om du vill ha det. Det är nästan så jag kan se det framför mig. Du får berätta mer om det. Låta allt det positiva uppfylla dig så det jobbiga och negativa blir mindre och obetydligare för varje minut. Åren går fort ja... Jag gjorde många spännande saker, resor mm under åren som jag drack för mycket vin. Men det läskiga är att den större delen av tiden, vardagen då jag drack vin och kollade på serier, är helt grå för mig. Många år gick utan att kommer ihåg så mycket av det. Allt blev en grå gröt utan ljuspunkter. Jag hade depressioner också och gick igenom en del svåra saker (det var förmodligen det som triggade drickandet) men det känns inte roligt att ha haft så lite liv i mitt liv. Det är fotona som påminner mig om att jag faktiskt gjorde något och det känns lite läskigt. Nej, skönt att det är ändring på det nu. Kram på dig och lycka till med tillträdet och flytten!

Livet ska inte vara en grå gröt eller dimma. Där alla fina stunder solkas ner av alkohol, skam och skuld. Det kanske är först när jag varit vit ett tag och även lämnat min missbrukande sambo som jag kan se allt klart. Skogsfrun, din hobby med hästar är verkligen ett bra val. Det ger energi, motion och kärlek. Jag har en vän som lämnade sin sambo som drack för mycket och köpte en liten hästgård. Hon är lycklig med sitt val. Vi har pratat om att någon annan inte ska stå i vägen för ens drömmar. Vi hjälper varandra genom livets upp och nergångar. Jag kan titta på foton och skämmas, för att jag är bakfull på de flesta bilderna. Det kanske inte någon annan vet? Men jag ser det, usch...Tittade på en datingsajt, ser att väldigt många män i min ålder ser ut som om dom dricker för mycket. Det känns som en farsot drar över Sverige. Vårt helgsupande och det kontinentala drickandet har dragit ner massor av människor i alkoholism..

Att flytta till nytt boende är lite som att sluta med alkohol. Mycket känns rörigt och annorlunda till en början, men blir bättre och fräschare med tiden. Jag sov första natten själv här nu, utan barn men med 2 hundar. Lite ovant men skönt på morgonen. Huset ligger vid en skogsdunge med en väg intill så bilarna hörs. Är ju stadsbo från början så det passar med lite ljud. Idag kommer en vän på lunch. Vi kan prata om det mesta. Hennes far dog i alkoholism hann ej fylla 40 år. Mamman slutade dricka för 4 år sen och lämnade sin a-missbrukande sambo. Vännen har klarat sig bäst av syskonen själsligt. Några av syskonen missbrukar a eller droger. Utåt sett är det fint med hus och bilar. Min vän är 15 år yngre än mig. Jag har alltid haft vänner i olika åldrar , det berikar livet. Jag tar det lugnt dom sista semesterdagarna som återstår. Åker senare till min fd sambo och hämtar grejor. Har inte mycket kvar nu. Men bra för alla att vi har lite kontakt ändå. Jag valde ett nyktert liv, och det är jag stolt och glad för..

och lång nykterhet Miss Lyckad.

Självklart ska du vara glad, nöjd och stolt över att du valt ett nyktert liv. Det är ju det enda fungerande alternativet för oss som haft problem med alkoholen. Ett liv i frihet.

Din flytt innebär dessutom ett liv i frihet i dubbel bemärkelse.

Kramar!

Pi och bedrövadsambo. Det är verkligen fint att människor som ni och flera andra på forumet finns. Jag känner att ni verkligen bryr er fast vi aldrig har träffats. Situationen känns emellanåt overklig. Nästan som att jag bor här tillfälligt, fast jag i andra stunder tänker att detta kanske är bostaden resten av mitt liv. Det är väl så att separera. Vi har ju levt ihop i 33 år med pauser på ca 2 år. Jag tror aldrig jag har älskat någon annan man. Vi får se om universum har någon ny man för mig i detta liv.. Jag har svårt att tänka mig det i alla fall. För några år sedan tyckte jag att nykterister verkade trista.. Idag är det den enda typen av man jag skulle kunna tänka mig .. Kanske om ett år, eller så... Det är nog slöseri om en sån kvinna som jag ska leva ensam resten av mitt liv haha..Nädå.. Jag klarar mig nog..Kram på er och hoppas alla har en fin kväll. Önskar miss lyckad som sitter och lyssnar på regnet...

Sannah

Läsa dina funderingar och om dina framsteg! Allt kommer att landa!
Precis som du ska jag träffa en man som är helnykter, hur skulle det annars gå?

Stor kram❤️

Jag har sagt att det inte kommer in någon alkohol i mitt hus.. Men har lite svårt att ö.h taget tänka mig en man i huset. Helst då att det börjar med vänskap. Kommer ihåg när jag var singel sist och skulle träffa en engelsk kille. Halsade en folköl innan jag klev ur bilen för att jag var nervös. Bättre då att lära känna varann som vänner först..

Lim

Vad skönt att du flyttat in nu i ditt alldeles egna hus. Det var många år du och din ex sambo levde ihop! Jag tycker du är så stark som flyttade. Nu har du en sån stor chans till det slags liv du vill ha. Och en nykter man sedan när du är redo låter perfekt.

Många kramar ??

Har varit nedstämd idag. Känner en stor saknad efter mitt liv med sambon. Glömmer bort all skit vi har haft. Tänker på sambons fina sidor och vilken bra man han är om han inte drack... Kramade om honom idag, kändes ledsamt..Skrev sms om att det hade varit fint om vi någon gång i framtiden kunde bli ihop igen om han ville välja nykterheten..Konstigt att känslorna bara kan ändras över natten? Känner mig konstig överlag. Svårt att minnas och glömmer ibland att vi har separerat...Det är väl någon slags känslomässig krisreaktion. Det är nog bara att stå ut.

Bedrövadsambo

Skriv plus och minuslistor! Med att leva med honom, och att leva ensam. Svart på vitt. Läs din tråd från början!

Bedrövad sambo. Min f. d har varit nykter ett tag också. Kanske därför lättare att glömma det eländiga. Jag ska läsa tråden från början. Kollade även på anhörigsidorna för att få lite hjälp och igenkänning. Listan behöver jag nog bara tänka på just nu för att förstå att jag har gjort rätt. Allt kan inte gå på räls känslomässigt. Det vore konstigt. Kram..

skogsfrun

Hej Ms Lyckad!
Jag vill bara påminna dig om att du aldrig varit där du är om det inte varit absolut nödvändigt för dig. Att separera och fysiskt flytta ifrån ett hem är ett stort och livsomvälvande steg. Du är långt utanför din bekvämlighetszon, och självklart kommer oro över det samt sorg och saknad över ditt gamla liv och din sambo upp nu när du är i en fredad zon. Det kan också vara så att din ilska omvandlas till snällhet/varma känslor för att ilska är en otillåten känsla för dig (reaktionsbildning). Jag har själv det problemet, att när jag varit arg ett tag så kommer min aggressionshämning och sen när jag inte får leva ut min ilska så kan det vändas till att jag får varma känslor för personen jag borde vara arg på. Väldigt knepig försvarsmekanism.

Din sambo verkar inte ha förstått allvaret när ni separerade eller så är han väldigt ego och utgår från att världen snurrar runt honom? De flesta personer som är måna om att rädda sitt äktenskap/samboskap försöker ta itu med sitt missbruk när de står inför en liknande kris men jag vet inte om jag läst i din tråd någonstans att han ens försökt? Du skriver att han varit nykter ett tag, men kommer han fortsätta vara det? Har han verkligen gjort allt för att sluta dricka och rädda ert samboskap, och för att du ska förstå att han menar allvar? Har han tagit hjälp från beroendecentrum, AA och liknande? Jag tycker mig inte ha läst det? Och har han inte gjort det inför en sådan här stor förändring, ja då är han ju inte mycket att ha som sambo helt enkelt. Jag tycker inte att jag har läst han ha stöttat dig heller? Jag håller med Bedrövad sambo, skriv plus och minus, läs igenom hela din tråd. Tyck inte synd om din sambo och tänkt inte på vad som kunde ha varit med honom utan skapa ditt drömliv nu. När du har kommit igång med det så kommer du träffa någon som förtjänar dig. Stor kram

Lim

Oj det där skogsfrun skriver om att vända ilskan till varma känslor!! Finns det en term för det? Känner så igen det så det är sjukt! Vad sorgligt på något sätt ? en desperat önskan från ens inre att ha lugn och inte vara osams...

Miss lyckad, jag tror det du känner är något de flesta upplever när de separerar. Allt är nytt för dig nu och du har levt många år med honom. Det är väl kanske en chock såhär när det verkligen är så att du flyttat och allt.

Han hade ju kunnat ha dig kvar om han inte valde A? Men han valde A. Fast både du och er son hatar när han dricker.

Håll ut ? precis som A-sug passerar så kanske även den jobbiga låga känslan du har nu snart passerar.

Tänker på dig. Och låt dig själv sörja men kom ihåg varför du behövde flytta ??

Kramar ?

Jag vet inte hur jag tänker egentligen. Men fick väl någon reaktion som hör till. Min fd var nykter närmare ett år. Det var i mars? -17 som han nästan varit nykter ett år. Och bestämde sig för att kunna socialdricka. Vilket jag vet är omöjligt men han tror det? Han visste att jag då skulle separera. Han har inte tagit hjälp av någon för sitt beroende. Inte jag heller. Den stöttningen han gav mig innan separationsplanen var att dricka när jag hade jour. Vilket var värdelöst för min son och mig. Den senaste tiden har han druckit destruktivt. Det blev så när han insåg att jag valde separation. Förmodligen är jag i en slags sorgeprocess. Där jag minns det fina. Och nu verkar det som han ska hålla sig nykter igen. Oavsett vad som sker mellan oss eller inte så ska min eventuella framtida partner varit fri från beroende i minst 2 år. Jag ska försöka bli starkare själv först och komma tillrätta i mitt nya liv. Tack för stöttning skogsfrun. Jag känner mig lite som Bambi på hal is nu när jag inser allt känslomässigt inte bara praktiskt kram..