Hej. Jag är ny här men behöver råd!
Jag har en mamma som är periodare. Och ja i perioder dricker hon mycket, tror inte jag märker det och vägrar erkänna. Blir sur när jag säger något om det o skyller ifrån sig att hon var trött eller sur mm..
Jag har 2 äldre systrar som brutit kontakten med henne och nu står jag i kvalet att göra det!
Jag har en dotter på 2 år och jag har märkt vid 2 tillfällen minst att hon druckit men hon ljuger om det. Jag kan inte låta henne passa mitt barn för jag litar inte på henne!
Jag funderar att sätta kravet att nu är det stopp om hon inte lägger in sig på ett hem för behandling vet jag inte om vi kan ha mer kontakt.
Mon dotter fyller år i veckan och inför jul och hennes födelsedag har jag alltid ångest och gråter då min syster inte kommer eftersom min mamma kommer!

Hjälp!!!

Välkommen hit till forumet!

Jag känner med dig. Din mamma, dina systrar och din dotter är alla viktiga personer för dig. Och det är svårt att hitta fungerande relationer i familjen när alkoholen ställer till det. Precis som många andra familjer där alkoholen har fått negativa konsekvenser så blir det problem vid varje högtidsdag. Då ställs det på sin spets.

Då olika familjemedlemmar drabbas och påverkas olika är det viktigt att alla hittar det sätt som passar dem bäst. Dina systrar har valt att inte vilja träffa din mamma. Det gör att de behöver välja bort sådana familjesammankomster.

Du har tagit ett viktigt och ansvarsfullt beslut, och det är att din mamma inte får vara barnvakt för du vill inte att din dotter ska vara illa om din mamma dricker. Du prioriterar din dotters mående i första hand.

Du funderar på att kräva att din mamma ska genomföra behandling, annars vet du inte heller om du vill fortsätta kontakten. Om du vill göra detta så kan ett sätt vara att ha ett samtal med henne när hon är nykter och framföra din oro och OMTANKE. Att du också berättar din oro för dottern och hur alkoholkonsumtionen påverkar dig. Undvik anklagande och skuldbeläggande. Det brukar leda till försvar och förnekelse.

Genom att berätta hur du känner, att du kanske inte kommer orka hålla kontakten om det fortsätter som nu, så är du ärlig men har samtidigt inte målat in dig i ett hörn genom att ge ultimatum som kanske är svåra att hålla.

Ett ytterligare alternativ som jag kastar fram här, så som man många gånger gör i familjer som har splittrats av någon anledning, det är att man firar 2 gånger. Exempelvis ett födelsedagsfika med systrar, och ett födelsedagsfika med mormor. Julafton med systrar, juldag med mormor. Detta kanske inte alls är en lösning som passar dig, men jag tänkte ändå föra fram dem eftersom att jag vet att många andra familjer gör så.

Slutligen, så hoppas jag att du hittar den väg som gör att du och din dotter mår allra bäst!

Varma hälsningar!
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Pmp88

Hej och tack för bra svar.
Jag känner mig mest kluven för som sagt hon har sina bra perioder men detta har pågått den minst 35 år tillbaka och jag är mest rädd.
Rädd att bryta för hon blir sårad men rädd att fortsätta ha kontakt då min dotter inte ska behöva komma i kläm och välja mellan sina kusiner eller hennes mormor som ärligt kan gå bort när som av sin kärlek till alkoholen..
Hon har lovat så många gånger att bli nykter men vägrar ta hjälp!
Ena sekunden känns valet lätt men inästa får jag dåligt samvete .. dock vet jag inte varför för det är trotsallt hon som sårat mig och oss i alla dessa år även om hon inte erkänner sitt problem.
Man märker det direkt på henne men även om jag som sist ifrågasätter henne så skyllde hon på att hon var sur o irriterad för hennes sambo inte hjälper till hemma..
Har varit på beroende center med henne för många år sen där hon började ta antabus men sen slutade och så klart föll tillbaka..

Jag har svårt för att såra människor och vill alltid alla väl o att alla ska vara med o glada. Verkligheten är ju inte så.
Men är rädd för vad som händer med henne om jag med ställer krav och säger upp kontakt ..

i de känslor du beskriver även om detaljer och innehåll inte är detsamma! Men just känslan av att vara i klämm mellan olika viljor & känslor, viljan att vara alla till lags, att inte vilja såra fast man själv blir det regelbundet mm! Om jag hade levt om de senaste 20 åren (så länge som jag varit mamma) så hade jag haft ett enda fokus: mig och mina barn! Prioritera dig och din lilla familj, sätt ner gränsen runt er! För det kommer vara det du ångrar mest när dina barn är vuxna: att du prioriterade människor du ändå inte kan styra över framför dina barn. Tänker på din mamma, systrar mm! Om du bedömer att dina barn mår bäst av kalas med systrar? Kör på det! Eller vad du nu kommer fram till! Det är dina barn du ska vara mest lojal mot. Din mamma gör sina egna val och prioriteringar. För hon har ett val! Dina systrar likaså: de väljer bort att komma på dina barns kalas om er mamma är med! De tänker mer på sig själva än dina barn! Och det är nog så man måste göra! Var "ego" när det gäller dina barn! Det kommer du och barnen må bäst av på lång sikt tror jag!