Hej!
Jag har aldrig skrivit i ett forum tidigare men jag vet snart inte vart jag ska vända mig..
Under min uppväxt misshandlade vår far oss. Jag var 13 år gammal när jag anmälde honom till polisen och vi fick skyddat boende.
Vi levde lyckliga och kunde vara en familj utav våld och misär, trodde vi.
Min mamma började senare dricka. Vi fann spitflaskor under sängen vid flertalet ggr, socialen och bub kontaktades då jag var minderårig.
Hon blev tillsist intagen på ett behandlingshem där hon träffade en man. En man som bryter ner henne. Han dricker själv ofta men då öppet och inte som min mamma som smyger in på toaletten för att ta en sup.
Han är aggressiv, skriker och gapar! Han är känd av polisen sen tidigare och dom klassar honom som en "farlig man" men dom kan inget göra.
Min pappa jagar henne med allt från hotbrev till personlig konkurs då dom tidigare varit gifta.
Även jag får hotbrev från honom.
Idag har det gått 4 år sedan den nya mannen kom in i hennes liv. Och närmare 9 år sedan vi lämnade pappa.
Idag är jag 22 år gammal. Jag har fast heltidsjobb och bor i en egen lägenhet tillsammans med min sambo.
Igår kväll ringer jag min mamma och hon svarar mitt i deras bråk. Mannen hon bor med skriker och gapar och kallar henne alltifrån fyllekärring till hora. Han slår i skåp och väggar och jag hör klart och tydligt hur han slänger runt henne i deras hus.
Jag vädjar att hon skall springa ut och söka hjälp. Hon är livrädd och går knappt att tala med. Jag lyckas tillslut få henne att springa ut och jag får ur henne till vilken adress hon sprungit till. Jag ringer en taxi som tar henne hem till mig.
Nu ligger vi här i soffan hemma hos mig. Jag har sjukanmält mig då jag inte kan lämna henne ensam. Hon har nu aspinens och vädjar att jag skall ge henne alkohol. Hon har fått 2 halvfulla glas då jag läst att det är farligt att sluta tvärt och hon har sen tidigare fått epilepsi anfall när hon inte druckit.
Hon har varken jobb eller boende och min sambo får panik av att ha henne här.. min syster vill knappt veta av henne heller, hon har bara mig.
Vad ska jag göra? Jag vill inte mista min mamma. Jag vill heller inte mista mitt jobb och sambo. Jag orkar snart själv inte mera och jag har slut på idéer för att rädda oss.
Mvh, dotter till en alkolist