av Dottertillenalkolist

Hej!

Jag har aldrig skrivit i ett forum tidigare men jag vet snart inte vart jag ska vända mig..

Under min uppväxt misshandlade vår far oss. Jag var 13 år gammal när jag anmälde honom till polisen och vi fick skyddat boende.

Vi levde lyckliga och kunde vara en familj utav våld och misär, trodde vi.

Min mamma började senare dricka. Vi fann spitflaskor under sängen vid flertalet ggr, socialen och bub kontaktades då jag var minderårig.

Hon blev tillsist intagen på ett behandlingshem där hon träffade en man. En man som bryter ner henne. Han dricker själv ofta men då öppet och inte som min mamma som smyger in på toaletten för att ta en sup.

Han är aggressiv, skriker och gapar! Han är känd av polisen sen tidigare och dom klassar honom som en "farlig man" men dom kan inget göra.

Min pappa jagar henne med allt från hotbrev till personlig konkurs då dom tidigare varit gifta.
Även jag får hotbrev från honom.

Idag har det gått 4 år sedan den nya mannen kom in i hennes liv. Och närmare 9 år sedan vi lämnade pappa.

Idag är jag 22 år gammal. Jag har fast heltidsjobb och bor i en egen lägenhet tillsammans med min sambo.

Igår kväll ringer jag min mamma och hon svarar mitt i deras bråk. Mannen hon bor med skriker och gapar och kallar henne alltifrån fyllekärring till hora. Han slår i skåp och väggar och jag hör klart och tydligt hur han slänger runt henne i deras hus.

Jag vädjar att hon skall springa ut och söka hjälp. Hon är livrädd och går knappt att tala med. Jag lyckas tillslut få henne att springa ut och jag får ur henne till vilken adress hon sprungit till. Jag ringer en taxi som tar henne hem till mig.

Nu ligger vi här i soffan hemma hos mig. Jag har sjukanmält mig då jag inte kan lämna henne ensam. Hon har nu aspinens och vädjar att jag skall ge henne alkohol. Hon har fått 2 halvfulla glas då jag läst att det är farligt att sluta tvärt och hon har sen tidigare fått epilepsi anfall när hon inte druckit.

Hon har varken jobb eller boende och min sambo får panik av att ha henne här.. min syster vill knappt veta av henne heller, hon har bara mig.

Vad ska jag göra? Jag vill inte mista min mamma. Jag vill heller inte mista mitt jobb och sambo. Jag orkar snart själv inte mera och jag har slut på idéer för att rädda oss.

Mvh, dotter till en alkolist

DetGårBättre
ons, 2017-08-23 - 10:31

Jadu, life sucks typ! Det är en besvärlig situation det där. Men först är ju frågan vad det är du vill långsiktigt? Om det är att din mor är nykter eller kan dricka väldigt kontrollerat så får du ju hoppas att hon är beredd att ta mot den hjälp hon kan få och jobba hårt för att nå det. Men allt det där är enbart hennes beslut.

Att hon är hos er nu förstår jag kan vara jobbigt för de flesta inblandade men akuta lösningar som är jobbiga får vi människor stå ut med helt enkelt. Sen får du ju agera utifrån situationen nu.

Antingen åker ni till ett beroendecentrum beroende på var ni bor eller uppsöker vård på annat sätt. Oavsett så kommer hon ha en del abstinens och det kommer vara jobbigt några dagar framöver. Det viktiga är att inte dricka starksprit eller vin. Öl fungerar bra att trappa ner på men då ska man ha en bra plan på det hela så man inte häller i sig det. sex st 3.5% och sex st 2.8% borde vara helt lagom för nedtrappning under två dagar.

Men det viktigaste är att äta, fylla på med vitaminer, speciellt B1, B12 och C-vitamin. Köp Berocca i en matvaruaffär t ex och käka några sådana tabletter om dagen. Så mycket vatten, mat och vitaminer.

Skulle ni lyckas få tag i benso så är det en bättre metod att trappa ner på än öl egentligen då man inte kommer få ngn ruseffekt alls och vilja hälla i sig mer. Så försök få utskrivet 25 st stesolid 5mg t ex, sen kan hon ta tre stycken första dagen, tre st andra dagen, och 1-2 tredje dagen och sen inget mer så ska hon nog vara på benen snart.

Men sen är frågan, vad är planen sen? Ska hon bo kvar tillfälligt hos er? Bege sig till sin partner som verkar mindre frisk, eller vad finns det för alternativ? Men kom ihåg att det blir tuffa dagar framöver för henne. Försök även få tag i lite zopiklon som hon kan somna på.

Dottertillenalkolist
ons, 2017-08-23 - 11:54

Det ända jag vill är att få vara lycklig. Få ha en normal familj och att min mamma mår bra.

Min mamma bor hos sin fruktansvärda man och blev som jag skrev igår utslängd med våld.

Jag vet inte vart hon ska bo, jag vet inte igentligen ingenting av vad som kommer att hända. Hon har ingenstans att bo. Hon sover på min soffa och jag kan heller inte slänga ut henne ur mitt hem för hon är den ända föräldern jag har och jag bryr mig så fruktansvärt mycket om henne..

Jag ser samtidigt hur min sambo mår dåligt av att ha henne här. Jag älskar
min sambo och jag älskar min mamma..

Vad gör man i sånna här lägen? Hon kan inte gå tillbaka till honom då blir hon garanterat blir ihjäl slagen eller super ihjäl sig av hans beteende.

Li-Lo
ons, 2017-08-23 - 13:18

Vilken tuff situation du befinner dig i. Du beskriver att alkohol funnits i familjen under lång tid. Nu har en akut situation uppstått vilket ofta leder till akuta lösningar. Precis som inlägget ovan nämner är det viktigt för dig att ta ett djupt andetag och fundera på var du tar vägen i allt detta. Du vill vara ett stöd och du vill ha ett eget liv där det är dina beslut som formar din vardag.

Det är vanskligt att ge råd samtidigt vill jag säga att du i detta skede bör kontakta socialtjänsten, ännu bättre om din mamma är beredd att göra det själv samt kontakta vård för behandling, i första hand för abstinens då det är ett allvarligt tillstånd.

Du kan alltid ringa socialtjänsten anonymt i ett första skede. Det är många faktorer som signalerar att din mamma sannolikt behöver en professionell kontakt. Utöver alkohol nämner du att det förekommer konflikter, hot och våld vilket ofta ger djupa och ibland långvariga kan få långvariga konsekvenser som kräver långsiktig behandling. Jag hoppas att du får fler svar av andra användare nu som kan hjälpa dig att ta ett beslut om vad du tror är bäst för dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

Nordäng67
ons, 2017-08-23 - 15:58

situation för dig! Dessutom är du ung, nyss blivit vuxen och får ta sånt ansvar! När det gäller din mamma som helt klart måste få hjälp, både med sina egna problem och med skydd mot våldsam man, så tycker jag precis som Li-lo att ni skall vända er till Socialtjänsten! Påpeka att det är väldigt akut och att ni lever under hot! När det gäller dig själv, värna om dig själv och ditt eget liv. Försök att sätta gränser runt dig själv. Du verkar ha haft en tuffare barndom än vad ett barn ska ha. Trots det verkar du ha fått bra ordning på livet med fast jobb mm! Det tyder på att du är en väldigt stark person. Var rädd om den styrkan och låt ingen ta den ifrån dig. Inte ens din mamma även om det är en människa du älskar! Hon har ytterst ansvar för sig själv, inte du! Om hon inte klarar av att ta det ansvaret så ska samhället gå in och hjälpa. Att finnas för sin mamma är inte samma sak som att ta över ansvaret för henne! Fortsätt gärna att skriva och berätta hur det går och hur du har det! Styrka till dig och kram!

Nordäng67
ons, 2017-08-23 - 16:07

så är det i krissituationer du märker om det är en klippa eller ett duschdraperi du har att luta dig emot :-) Nöj dig inte med något annat än en klippa! Helt förståligt att detta är jobbigt för din sambo men i första hand är det faktiskt jobbigt för DIG! Sen är din sambo säkert ung han också. Inte lätt för någon av er!

Dottertillenalkolist
ons, 2017-08-23 - 17:23

Hej!

Jag är jätte tacksam för era svar. Känns skönt att skriva av sig och få råd och stöd då jag aldrig pratar om det med någon förutom min sambo.

Mamma har efter att hon kom in på behandlingshemmet 2013 haft kontakt med socialen där dom tvingat med henne på alltifrån "terapi" samtal varje dag, till gruppsamtal med andra alkoholist. Detta har i sin tur lett till fler kompisar att kunna dela sitt intresse med dvs alkoholen.

Hon har precis börjat arbetsträna på ett arbetscenter där hon jobbar mån-tor 9-12. Hon får ut socialbidrag som hennes man får in på sitt konto då hennes egna konto har maxad kredit och min kvinnomisshandlare till far får hennes bidrag om pengarna sätts in där. I och med att mannen får pengarna på sitt konto har hon nu inga pengar.

Hon ber mig att inte få in henne på ett behandlingshem igen och i och med att hon träffade sitt nästa rötägg där är jag skeptisk till att tvinga henne dit. Samtidigt som att jag snart inte klarar av att ta hand om henne längre.

Jag har sen jag anmälde pappa vid 13 års ålder alltid haft den insikten att jag skall lyckas trots min bakgrund. Jag är en arbetsmyra och trivs som bäst när jag får arbeta och gå in i min post som personalansvarig. Då är jag en annan person, en person utan personliga problem. Jag är samtidigt livrädd för att mina anställda och kollegor skall se igenom mig en dag.

Jag tror inte att min sambo efter 6 år tillsammans skulle överge mig i detta. Han har varit med och sätt det mesta inom min familj. Alltifrån att vi blivit jagade i bil av min pappa till mammas alkoholmissbruk. Han är trött på detta och vill nog bara slippa se mig ledsen och förtvivlad över att inte kunna göra något.

Bör jag ta kontakt med socialen och rådfråga? Bör jag då säga att hon redan är kontakt med någon där? kommer dom verkligen göra något? kan dom erbjuda henne ett boende? Bör jag kontakta arbetscenter hon arbetstränar på och berätta läget?

Det är så mycket frågor och jag är rädd för att göra fel, och rädd för att göra henne besviken.

CeCe
ons, 2017-08-23 - 18:50

...att du ska ta kontakt med socialen för råd och stöd. Det är det de är till för, och du kan inte vara ensam i allt det här. Du bör berätta precis hur situationen ser ut och det är deras skyldighet att hjälpa till. Det är inte meningen att du ska behöva ha det så här jobbigt.

Nordäng67
ons, 2017-08-23 - 19:52

Kontakta socialen omgående och kanske även det arbetscenter hon jobbar på!
En reflektion på en sak du skrev: att på jobbet är du en annan person utan personliga problem! Du är ingen annan person på jobbet, du är du jämt! Att dina föräldrar har problem gör inte att du har personliga problem! Dra en gräns mellan dig och dom! Din mamma och pappa är alkoholister men det skvalpar inte över på dig! Lätt att bli ett med sin familj på gott och ont! Vad är det du är rädd att dina kollegor skall se igenom? Finns inget att se igenom! Den person de har lärt känna på jobbet ÄR du! Kanske till och med MER du för där slipper du ta hand om andras svåra problem!

OxåDotter
fre, 2017-08-25 - 10:12

Hej! Jag känner igen mig i dina känslor av att vilja skydda min alkoholiserade mamma från min misshandlande far. Jag ringde en kvinnojour som tar emot missbrukande kvinnor, qjouren heter den och ligger i Stockholm. De var jättebra att prata med, kunde ge råd på hur jag skulle kunna göra. Att jag behövde ta kontakt med socialen för att mamma skulle kunna få komma dit. Även om du nu inte skulle bo i Stockholm så tror jag de skulle kunna ge dig tips och råd angående alternativ i ditt område.
För mig blev det konkret så att det uppstod en akut situation och jag fick ringa socialjouren, hämtade min mamma till mig och sedan kom socialjouren till mig. Det krävdes tyvärr en del övertalning av socialjouren att låta min mamma komma till en kvinnojour men till slut gick det. Jag gav mig inte! Hon fick komma till QJouren, inga andra kvinnojourer tog emot kvinnor om de inte var spiknyktra. Konstigt. Där tog de verkligen väl hand om henne och hon var trygg och nykter den tid hon var där.
Jag önskar dig all lycka till. Jag vet vilken rävsax det kan kännas som. Kanske du ska fundera över vilket stöd du själv behöver i det här? Eller kanske du redan har stöd? Jag har gått till Al-Anon och det har känts lite lättare efter att jag fått prata av mig.
Styrkekramar i massor!

miss lyckad
fre, 2017-08-25 - 10:44

men det är ändå hon som måste ändra på sitt liv. Det du kan göra är att finnas som stöd. Kvinnojour eller liknande är proffs på dessa situationer. Man kan tycka att " varför vill din mamma ha våldsamma män?"Det är en komplicerad psykologisk bindning som din mamma måste reda ut med hjälp av personer med kompetens inom området. Det är u gefär likadant som att inte någon annan kan göra en beroende fri från beroendet. Du är en stark och duktig dotter som måste se din mamma som en person som måste ta ansvar för sitt liv. Försök se situationen uppifrån.. Vad skulle du ge för råd till en vän i din situation? Hoppas du tar hjälp av socialen snarast...kram..