Har läst på den här sidan till och från sedan i början av sommaren när jag på riktigt insåg att jag har problem. Idag blev jag medlem.... Jag har alkoholism i släkten men jag tror inte att jag kan kalla mig själv för just det. Jag går upp på morgonen, äter frukost, lämnar mitt barn i skolan och åker och jobbar. (egenföretagare). Har alltid varit mån om kosten och tränat mycket och under min tidiga vuxentid så handlade livet om jobb, träning och kost samt när jag festade så tyckte jag om känslan av berusning och kunde gärna ta ngt mer för att fullända ruset men efter en partykväll så fanns det inte på kartan att jag skulle vilja fortsätta dagen efter. Min dåvarande sambo, jag, mellan 19-29 och han lite äldre, köpte alltid med sig öl hem efter jobbet men jag drack inte då jag hade en "sund syn på alkohol". Började dricka ensam 2005 men skötte mitt jobb dit jag var tvungen att ta bilen så det var lugnt men ändå inte. Fick barn 08 och drack givetvis inte. Träffade min blivande man för snart 5 år sedan och han är min själsfrände... Även inom alkoholkonsumtion.. Vi började äta goda långa middagar när vi inte hade våra respektive barn, han 3st och jag 1. Vi köpte hem goda fina viner, dyr fin öl och kunde sitta och prata i timmar.

Idag, efter massor av bråk, ej fysiska, efter vin/mat/fördrink/mer vin och massa härligt snack som övergått i oförståelse kring våra barn så försökte jag att ta kommandot och dra ner brallorna och erkänna att jag hade problem med alkoholen. Drog mig undan inbjudan till gemensamma fester, ville inte dricka, efter löften från min sambo att nu dricker vi inte i veckorna, (han smög drack när jag gått och lagt mig).

När jag i somras fick nog och på riktigt bad om hjälp av min sambo så blev det bråk och han undrade vad faan ska jag göra för att hjälpa dig... Jag sa att : du säger att du inte har problem och kan sluta dricka direkt så borde du kunna hjälpa mig att inte dricka... Han svarade att det är DU som har problem.. Jag har nu dragit ner och var het utan alkohol i 9 dagar i somras... Nu har jag haft 5 dagar och idag dricker jag...
Gaaaaahhhhh.... Så rörigt inlägg.. Hur i helvete gör man för att hoppa över suget?

Välkommen!
Du påminner mig om mig. Tror det är många i samma situation.
Vad starkt att du tar tag i det som känns fel.
All lycka till!

Hej och välkommen hit! En bra start på en förändring, men förstår att det är tufft när du lever med en person som verkar förneka sina problem. Du undrar vad sug är. Vet inte om jag är ngn expert på detta, men har nu efter att försökt sluta ca 100 ggr sista 5 åren varit nykterist i ca 10 veckor och förhoppningsvis resten av mitt liv. Är så j-a less på detta nervgift som förstår rätt mkt för mig och för så många

Jo, för mig tror jag suget blev en onödig ovana som framförallt handlade om att jag var/är trött och hungrig. Det är alltså viktigt för mig att se till att jag är utvilad och mätt. Samt att bli medveten om mina triggers. Man kan lätt hitta anledningar att dricka från vad som helst (glad, ledsen, arg, upprörd, lycklig... o s v) Man kan alltid hitta en anledning till att bedöva sig och berusa sig. MEN det är så otroligt onödigt
Läs och skriv och på återhörande!

Precis det du beskriver verkar bli vanligare i sverige..Att man blir parberoende..Jag har flera par i min närhet där det är så..Även jag och min f.d..Det är ju mysigt och festligt i början..Men sen blir man beroende utan att man märker hur det gick till?? Det värsta är ju för ev. barn..Ingen nykter vuxen hemma..Jag har varit nykter sen nov-15.Min dotter mailade min chef om mitt beroende..Just där och då skämdes jag såklart, min chef har jobbat som missbrukshandläggare och var suverän i bemötandet kring problemet..Jag har flera gånger tyckt att det var orättvist att min sambo kunde fortsätta dricka utan vidare. Tycker att han har betydligt längre missbruk och svårare problem. Men tror att dottern visste vad hon gjorde, för nu har hon 1 nykter förälder i alla fall..Du verkar insatt i dina a-problem, det är bra. Läs gärna dom trådarna som är intressanta från början.För att jag skulle klara mig bättre läste jag endast dom som ville sluta för gott..Det var betydligt enklare än att försöka minska på intaget, vilket jag försökt ca 1000 gånger..

S----romantikern

underbara människor.... Tack för att ni tar er tid att läsa mitt struliga inlägg och samtidigt förstå mig.. Personen jag lever med drar sig undan som ursäkt istället för att hjälpa mig.. Jag vill att hen säger NEJ, du bad om hjälp och därför säger jag nej.. VI ska inte dricka vin till maten idag, PUNKT!!!! Hade hen bett mig om denna hjälp så hade jag inte haft några som helst problem med detta, tvärtom... SÅÅÅÅ ENKELT.. Men att stöta och blöta varför vi inte ska dricka och få försvara varför inte... Bemötandet:- Jo men jag vill ha vin till maten på fredagen och en bärs när jag kommer hem samt på lördagen OCH på söndagen....Då jag kommit till insikt, blir nertryckt i o m detta då hen anser att hen inte har problem trorts att jag vet att hen dricker efter att jag gått och lagt mig och drar sig undan för att få dricka.. FAN!!!!! Jag är i en beroendesituation och min sambo förnekar sitt beroende som är såååå mycket värre än mitt.... Jag har hela tiden utgått från mig för att inte nedvärdera hen för att få hens hjälp...
Men varför i helvete dricker jag när jag är ensam? Jag vet ju vad jag vill och jag mår inte bra av detta beteende..

Det är därför vi dricker mer än vi tänkt oss, oftare än vi vill, dricker trots att konsekvenserna borde ha gjort att vi slutade dricka...Så lätt att förstå men ändå så svårt att göra en förändring. När vi vill förändra något i livet, så är det viktigt att vara motiverad, ha redskap när det blir motigt och gärna hitta på annan belöning än det vi vant oss vid, alkohol..Sov gott S-romantikern och mycket bra att du börjat skriva på forumet..Kram..

S----romantikern

Precis som så många andra här inne som jag läst om så vaknar jag idag, efter att jag drack igår, med en bestämd känsla av att nu räcker det... Jag mådde ju så bra i veckan som var när jag inte drack och jag kände inget sug. Nu bestämmer jag mig för att ta 10 vita veckor.

Det är en start att bestämma sig för att nu räcker det.
Vi är många som kommit dit och som nu dag för dag sakta men säkert nåt bättre och bättre i våra nyktra liv.
Min man dricker, han kan hantera det.
Men det har tagit 9 år för honom och mig att förstå att jag inte kan. Vi är alla i olika situationer och du kan bara ta ansvar för dig själv.
Jag hoppas du får det stöd du behöver och önskar och att din sambo kanske ser och förstår att hen också har problem.
Ha gärna godsaker hemma som du kan ta när suget sätter in.
Jag har en app som heter EasyQuit drinking som har ett memory som jag kan lägga när det händer, det är ett tips om du inte vill ersätta med mat/dryck.
Jag tror på dig!

S----romantikern

Tack snälla! Det känns riktigt bra att jag äntligen började skriva här. På ngt sätt, även om jag är anonym, känns det som att jag erkänt helt öppet att jag har problem. Känslan att börja räkna dagar och vara ärlig, även mot mig själv, känns oerhört tillfredsställande. Tack för tipset om appen, ska absolut testa.
Tack för att du tror på mig!