av Troll1

Har en bror som har varit alkolist i princip sedan tonåren. Idag är han 55 och fortsätter i samma banor.
Har fått villkorligt efter misshandel av sambo och kört rattfull många gånger.

Nu har han ny tjej och de börjar gå nedåt i samma onda spiral. Även hon dricker för mycket och misshandlar honom. Så båda är lika "duktiga" på att förstöra för varandra.

Min bror har medverkat i många program för missbrukare men han är expert på att "lura systemet" och är en riktigt kameleont.

Jag känner (som så många gånger förr) att jag har fått nog av detta, men jag är den enda anhöriga som hjälper honom och kör till avgiftning, möten osv.

Så frågan är vad sjutton jag ska göra nu? Säga upp kontakten med honom helt? Anmäla att de skadar varandra i fyllan o villan? Övertala honom att skaffa hjälp (som han fått så många gånger förr)? Hur gör ni andra när orken tryter?

Li-Lo
mån, 2017-08-28 - 09:01

Det låter som att du varit ett närvarande och omhändertagande syskon i många år. Kanske alltid. Nu känner du att det trots dina ansträngningar och din goda vilja inte hjälper. Din bror har fortsatt problem med alkohol och dess konsekvenser. Vad fint att du hittat hit! Här finns erfarenhet och vilja till förståelse. Mycket omtanke.

Jag blir lite nyfiken på vad du vill. Du nämner några alternativ. Vad skulle du må bäst av i längden?

Om det känns okej. berätta gärna hur det går för dig, vad du tar för beslut nu, hur du eventuellt förmedlar det till din bror. Jag hoppas att du får svar av andra användare, det kan ta lite tid ibland för en ny tråd att få fart.

Varma hälsningar Li-Lo

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nordäng67
mån, 2017-08-28 - 09:25

du försöka skilja på den mentala känslan av ansvar och praktiskt ansvar/hjälp? Så gör jag med min mamma som inte alkoholist men psykiskt sjuk, lite samma dilemma för anhöriga. Jag har släppt den där känslan av ansvar/oro för henne, den ligger på henne. Men däremot hjälper jag henne praktiskt med flytt, skjuts mm! Behöver hon prata om jobbiga känslor får hon prata med sin terapeut. Får bara ångest och mår dåligt och hon blir inte hjälpt av det heller. Samma med din bror, du kan inte få honom att sluta dricka, va ihop med "rätt" kvinna mm. Däremot kan du skjutsa honom till behandling mm! Svårt att ta helt avstånd från en anhörig med blodsband och det steget slipper man på så sätt! Ingen lätt metod men det går om man är lite medveten och ihärdig! Bara en tanke!

Troll1
tis, 2017-08-29 - 09:17

... skilja den mentala känslan av ansvar och praktiskt ansvar/hjälp. Men inte ens det hjälper.
Då vår mor dog 2008 så försökte jag med att flytta 4 mil ifrån honom för att få andrum. Det hjälpte inte så nu har jag flyttat fr storstaden till en liten by mitt ute i skogen (15 mil bort) för att slippa vara den som alltid kör till psykakuten osv. Bestämde mig för flytten i samband med att han satt i restriktionshäkte i 3 veckor och jag fick ta hand om allt runt omkring.

Just nu har jag suttit i telefon 4 dagar i rad för att få in honom på avgiftning då han inte "vågar" skippa de 6-10 ölen om dagen av rädsla för delerium. Visst är det svårt att stålsätta sig när han gråter och hulkar i telefon, men samtidigt blir jag så förbannad på honom. Han har redan förstört det mesta runt omkring honom... säger att han vill bli nykter men steget tas liksom aldrig.

Ska fundera mer idag om hur jag ska gå vidare - men troligtvis kommer jag helt säga upp kontakten då jag inte orkar mer.

Troll1
tis, 2017-08-29 - 09:19

.... jag nog mycket av. Är alldeles för lojal och pliktrogen. Men just nu känns det som om jag inte bryter så kommer jag att gå under. Han har gjort så mycket dumt i alla år med alkohol i blodet för att det egentligen ska finnas någon ursäkt kvar. Visst är det synd om honom men han tror att han är den enda alkolisten i världen och ingen förstår honom etc.

Ska fundera under dagen och sedan tänker jag ta ett beslut. Tror beslutet landar med att jag helt säger upp kontakten. Tyvärr har han då ingen kvar runt omkring sig längre utan sin nuvarande sambo som också har alkholproblem.

Nordäng67
tis, 2017-08-29 - 10:52

precis vad han behöver att du bryter helt! Då är botten nådd och ansvaret att ta sig upp vilar på honom! Bryta verkar va det bästa för dig! Rädda dig själv! Lycka till med ditt tuffa beslut!

Bedrövadsambo
tis, 2017-08-29 - 20:16

Bryt kontakten! Han måste reda upp det där på egen hand, eller gå under. Det är inte ditt ansvar. Svintufft, ledsamt och otroligt sorgligt. Men det är nog absolut nödvändigt tyvärr. Fortsätt berätta här hur det går!

rollebolle
lör, 2017-10-07 - 12:46

jag har sagt upp mitt medberoende sedan några veckor,det är jättetufft svårt att sova framför allt. Jag har levt med detta i många många år o det är bra i perioder men eskalerar. Jag får hemska sms o otrevliga samtal men vet att den beroende inte lyssnar bara på sig själv. Det jag upplever som kränkande är att hon ger sig på min familj o mina barn. Hon lever med en medberoende men förstår att dom är i någon slags symbios med varandra. Hur ska jag göra för att må bra nu när jag tagit detta steg. Finns inga ala non grupper där jag bor. Har ni några bra råd att ge mig..........

miss lyckad
lör, 2017-10-07 - 13:02

När din egen familj tar skada genom att du får tråkiga och jobbiga samtal borde du säga stopp? Det kan endast du avgöra.Din syster kommer att hålla på som hon gör, om du tillåter det. Ingen klandrar dig om du säger ifrån.Tvärtom, då visar du även dina barn hur man kan agera i jobbiga situationer.Detta är till rollebolle med flera....Styrkekram

Nordäng67
lör, 2017-10-07 - 13:39

medberoende på riktigt: blockera mobilnummer, sociala medier mm! Är dina barn små gör likadant med deras mobiler mm är de äldre prata öppet om hur du har valt att göra och rekommendera dem att göra likadant! Fasta och tydliga gränser rumt dig och din familj och ta aktivt avstånd! Fokusera på dig själv och träna dig på att inte känna och tänka på din systers mående, det har hon ansvar för! Jobbigt och svårt att släppa ansvar man ofrivilligt haft i många år men det går!

Systertillalkoholist
tors, 2017-10-19 - 19:47

Ny på forumet. Har svårt att veta hur jag ska förhålla mig till en bror som aldrig bildat familj. Kompisarna är borta. Mamma och pappa finns ej mer. Det är bara han och jag. Själv har jag ett stabilt äktenskap med två tonåringar. Han får återfall med svår ångest. Mycket gråt. Kraschad ekonomi. Jag börjar känna en trötthet och likgiltighet. Min familj påverkas av situationen. Har någon ett gott råd är jag tacksam.

Nordäng67
tors, 2017-10-19 - 20:21

har ett råd: distansera dig till din bror! Med det menar jag släpp ansvaret för honom och sätt gränser runt och värna om din stabila familj! Det har nog hans vänner redan gjort! Du kan inte rädda honom, det måste han göra själv!