Sitter utanför hästhagen i min lilla bil. Dricker öl. Funderar seriöst på att köra försiktigt på skogsvägarna och ringa polisen och anmäla mig själv. Gråtit nonstop i ca 10 timmar. Vet inte vart jag ska ta vägen! Ringde paykakuten - ingen respons. Tack - så mycket - tack! Jag som aldrig någonsin ber om hjälp - kröp till korset med resultatet noll. Skit i vilket - just nu vill jag bara dö. Bara dö. Innan jag åkte hemifrån väckte jag gubben - sa förlåt. Förlåt älskling - förlåt!!! Och nej - jag är knappt fyll egentligen - bara så outsägligt ledsen. Förlåt! Förlåt.

InteMera

Och imorgon ska du ha en riktigt energigivande fredag med program utan alkohol så du redan på fredag kväll kan känna dig nöjd inför en helg du kan börja med lördag morgon utan bakfylla. Hejar på dig!

Har läst din tråd som är väldigt ärlig och utlämnande. Är helt säker på att du har kraften att ta dig ur detta men kan behöva hjälp på vägen. Det är inte lite du har att kämpa med men du verkar ha klarat väldigt mycket hittills. Blir djupt berörd och imponerad och hoppas att du fortsätter vara klok och tar emot hjälp. Men! Du är absolut ingen dålig människa bara för att dricker.Som så många andra inklusive mig själv är det svårt att begränsa intaget! Ge inte upp! Skriv och berätta! Ingen kommer att döma dig!

Taesa

Igår kom sambon hem. Bönade och bad, som en liten skolpojke, att få köpa några öl. Jag gjorde mitt bästa att hålla fast vad vi bestämt - ingen alkohol när vi jobbar dan efter. Men naturligtvis föll jag - drack 4 starköl. Mår skit idag.
Jag har funderat hela natten - jag kommer nog hamna i ett läge där jag måste ta ett beslut huruvida jag ska bo kvar med min gubbe eller inte. För jag har mått så himla bra dom här fyra nyktra dagarna!!! Och om han inte lägger av så kommer jag inte klara mig, jag har helt enkelt inte den styrkan! Och det ger mig sån ångest - vill inte behöva fatta ett sånt beslut!
Sen är det det här med hans dotter. Det har varit massvis strul genom åren och nu bor hon här. Det var från början sagt att hon skulle bo här 2 - 3 månader och sen skulle vi börja försöka ordna något åt henne som är hållbart. Nu har det gått 7 månader och ingenting händer. Nu låter jag väl kanske elak, men menar inte att vi ska kasta ut henne och ställa henne på gatan, utan fixa något vettigt. Det är en argsint unge, med humör som heter duga. Jag är faktiskt rädd för henne, får gå på tå och anpassa mig hela tiden eftersom jag är rädd att det smäller. Kan inte slappna av i mitt eget hem. Skitjobbigt!
Iallafall, dom två sakerna i kombination gör att jag inser att jag måste börja fundera hur jag ska gå vidare. Att jag drack 4 öl igår får jag väl förlåta mig själv nu, får ta ett par skakiga dagar helt enkelt. Men håller idogt fast vid tanken på mitt jobb, det är superviktigt för mig! Och ikväll blir det inga öl - ska nämligen hämta min vuxna dotter ikväll och sen ska vi ut och fiska kräftor inatt. Lär var duktigt trött imorgon.
Ska ringa VC idag och efterlysa min kontakt med alkoholsköterskan och psykolog. Soc nästa vecka. Jag kämpar på men inser att jag inte klarar mig utan hjälp och stöd. Men ska fixa dethär för jag ska baske mig leva ett värdigt och bra liv där jag kan vara mig själv och må bra! Tycker att jag förtjänar det, ja alla människor förtjänar det! Jag kämpar på!
Kram

Det låter inget vidare att din man inte har större förståelse för din situation. Att han utsätter dig för a-frestelse och dessutom... sin argsinta dotter! Återkom och berätta hur du tänker göra!

... att du tar hjälp Taesa, är det bästa du kan ge dig själv. Inte alls juste av din man på något sätt tycker jag. I början av nykterhet behövs verkligen stöd. Hoppas du får en bra dag och helg, lycka till med kräftorna!

Taesa

Han är ju också alkis och illa ute. Egentöigen troor jag att han är värre däran än mig - jag har ju insikten och gått en behandling förut. Han bara förnekar känns det som, samtidigt som han säger att han fattar.... Han är nog inte villig att sluta dricka egentligen. Och det ställer ju mig i en jobbig sits med tanke på min nykterhet.
Men nu har jag nog funderat klart för idag. Mår lite bättre nu och ska hugga tag i arbetsuppgifterna, jobba snabbt och sluta lite tidigare. Sen hämta min älskade unge!
Tack för era svar - det betyder jättemycket för mig! Kram

Taesa

Men det går iallafall bättre. Väntar fortfarande på att min hjälp ska komma igång. Under tiden försöker jag hålla mig på fötter, vilket går sådär men summa summarum är det bättre. Jobbet är fortsatt positivt och har skött det bra senaste veckorna. Några kvällar i veckan har jag kommit iväg och gjort saker vilket känns kanon. Då är jag glad, riktigt glad!
Har varit ensam hemma med det ilskna bonusbarnet. Vilken skillnad!!! Det får mig att inse att det är nåt sjukt/knepigt i vår familj. Speciellt mellan sambon och hans barn. Så dysfunktionellt! Jag går och funderar mycket på sånt just nu, känns faktiskt bra. Måste komma lite till insikt där.
Sen har jag på riktigt insett att jag är inte bara beroende - jag är också medberoende så det smäller. Någon skrev något om par-alkoholister. Det är ju vad vi är! Vilken j-la soppa. Har en del att fundera på onekligen. Samtidigt som det är tungt så känns det skönt. Har någon slags förtröstan att jag snart kommer komma till någon punkt där jag är tillräckligt stark för att fixa det här. För det gör jag - det vet jag! Måste bara tänka klart först. Flummigt - ja lite ?
Kram

InteMera

Det verkar vakna insikter hos dig om både det ena och det andra, jättebra och nyttigt! Relationer inom familjen kan göra vem som helst gråhårig, speciellt i nyfamiljer där saker ofta ställs på sin spets när man ska ta hand om både egna och den andras barn. Fortsätt flumma på du, tror det ger dug mycket användbara insikter för att du ska orka ta hand om dig själv!

Taesa

En stor skillnad är att jag, trots att jag funderar mycket, har lättare att släppa det där hemma när jag är iväg på jobbet eller annat. Vilket gör att det blir roligt! Jag tänker i och för sig mycket, men det är konstruktivt på något sätt och inte det där djupa, mörka och ångestladdade. Jag måste släppa det där, vilket inte är så lätt när man trampar runt i det i och för sig. Men jag har fler bra stunder för varje dag som går! Och jag har fler nyktra dagar än på väldigt väldigt länge. Så jag fortsätter i samma linje helt enkelt. Idag är det e riltigt bra dag!!!

Taesa

Damp visst i humöret. Kom att tänka på när vi flyttade ihop. Jag var helt nykter. Han lovade mig att om jag någonsin började dricka igen skulle han säga stopp, om inte det hjälpte skulle han kontakta folk så jag fick hjälp. Men han bara hakade på och visade sig dricka ännu värre än mig. Missförstå mig rätt nu - jag har ett eget ansvar. Men kan ändå inte låta bli att känna mig lurad på något vis. Antar att han drack duktigt innan vi började dricka tillsammans och att han dolde det. Och det är klart - jag jobbade ju 12-timmars nattpass. Vilket guldläge va?
För ett tag sen fick jag veta (ja jag smygläste hans meddelande) att han hade kontakt med ett ex och hela sex månader efter att vi blev ihop skrev han till henne att han älskade henne. Kul va?
Förutom det är han duktig på att hitta på historier osv som visar sig vara osanna. Läskiga saker där han säger att polisen varit inblandad och som sen visar sig - troligtvis - vara falskt. Det är sånt som händer när han är full. Konstiga fantasier.
Sen det här med dottern. När jag flyttade hit var det inte alls aktuellt med hans barn förutom lite umgänge. När dottern blev bostadslös sa vi 2 - 3 månader temporärt. Jag var med när han sa det! Nu är det snart 8 månader. Hon renoverar sitt rum och river väggar och har inte en tanke på att hon ska vidare i livet. Sambon säger inget, pratar inte med henne om hennes utbrott, hjälper henne inte med körkortet osv. Jag av alla människor har iallafall fixat ett jobb åt henne. Och sambon gör ingenting, bara dricker.
Jo jag känner mig sviken och lurad. Mitt liv blev inte som jag ville. Och någonstans där i så dricker jag. Ihop med sambon. Och i vilken ände ska jag börja? Försöker hålla drickandet under kontroll och funderar vidare på hur jag ska lösa det andra. För jag tror jag måste lösa det först. Är jag ensam är det inga problem att hålla mig nykter - faktiskt. Antar att jag har svaret där. Fan! Kram

.... som du vet vad du behöver göra. Ett extremt viktigt beslut, som handlar om liv eller inte. Du är värd att må bra, och inte dras längre ner i dyn. Kram och styrka till dig!

Taesa

Fått min efterlängtade tid till psykologen. Lagt ut krokar om lägenhet (jättesvårt att hitta här!). Min son (med aspeger/ADD) har kommit in på universitetet och ska läsa arkeologi! Känns gott!
I helgen blir det ridning och lingonplockning med dottern. Ska baske mig klämma in ett besök hos min pappa också som bor ca 12 mil bort. Ska nog allt fixa denhär helgen - bara att se till att göra roliga saker som jag blir glad av ? Jag känner ändå nån slags förtröstan - jag kommer fixa dethär!! Kram

Taesa

Har bokat ett rum på ett bed&breakfast som ligger i en herrgårdsbyggnad mitt ute i skogen. Jag tänker ta med mig en "plocksallad", ett par burkar läsk, en påse godis och en bra bok! Behöver vara ensam och tömma huvudet. Ska bli himmelskt skönt!

Taesa

Helgerna funkar inte för mig - blir en himla massa öl. Fast vardagarna är faktiskt helt ok, har trillat dit nån gång men om man jämför är det mycket mycket bättre nu!!!
Väntar ju liksom bara på att det ska hända saker. Har psykologtiden nästa vecka. Ska ringa doktorn imorgon igen. Behöver mer hjälp!
Har eventuellt, bara eventuellt, ett litet hus på gång att hyra. 1 rum och kök långt ut på landet. Passar mig och min livsstil. Nackdelen är att det blir en hel del bilkörande = dyrt. Och jag vet inte hur jag ska lösa det med hunden...
Idag har jag insett att min gubbe tar med öl till jobbet. Har hänt förut att jag funderat men idag är jag tvärsäker. Det stog 1 oöppnad öl på en köksbänk och 2 i kylen imorse. När jag åkte tänkte jag att "jaha - han ställde in ölen på bänken i kylskåpet". Nu när jag kom hem så finns inte den ölen någonstans. Och med tanke på att han började med två öl igår morse klockan 7.00 och fortsatte hela dan är jag inte förvånad. Skrämmande när man kommer till insikt om hur överjävligt illa det är - och det går bara utför dessutom!
Jag håller mig flytande, väntar besked om det lilla huset, psykologtiden och nytt läkarbesök. Jag vägrar ge mig - även om det är tungt och jag faller ibland. Fy fan rent ut sagt för alkohol - vad den förstör!! Kram

Taesa

.. efter en hemsk dag med massivis konflikter... Så tänker jag att jag kör en liten "tacksamhetslista".
Jag är så oerhört tacksam för min dotter som alltid står vid min sida! Alltid ❤
Jag är så tacksam över min son som är en sån bra och god människa och som alltid vill alla väl! Han är beundransvärd ❤
Jag är så tacksam över att jag och min pappa, efter alla dessa år, har fått en så bra kontakt!
Jag är så tacksam att jag har mitt jobb!
Jag är så tacksam att jag har mina hästar! Det ger mig så otroligt mycket att bara vara med dom, lugnet liksom bara ramlar över mig när jag är på stallet!
Men mest av allt - åter till punkt ett - jag är så oerhört tacksam över min dotter! Vilken tjeja som hjälper mig med perspektiv och kloka ord! Utan att döma. Jag är så oerhört imponerad av henne - och nån gång ska jag återgälda det! ❤

Saga45

Har läst hela din tråd. Stora styrkekramar. Tur att hästen och stallet finns. Tur att bilen fastnade i stubben, en slump som gav insikt. Men att din sambo drar hem alkohol, dåligt och svårt att hantera.