Min man & jag har varit tillsammans i 17 år. Fram tills för ca 5 år sedan drack han enbart på helgerna & då blev det ca 2 öl & några whiskey eller groggar.
För 10 år sedan fick vi vår första dotter genom IVF(provrörsbefruktning) & allt var tipp topp. Sen började vi diskutera barn nr 2. Han var inte helt övertygad men efter lite funderande så blev det en pojke 3 år senare.
Fortfarande var livet bra. Han drack endast på helger & kunde ta någon vit period ibland.
Sen kom vi till en dag i mars. Kände på mig att jag kanske kunde vara gravid. Maken slog det helt ifrån sig, vi hade ju två provrörsbarn. Läkaren hade sagt till oss att där fanns en chans att vi skulle lyckas på egen hand, den var liten men den fanns.
& jag sa till maken att jag gör ingen abort!
& mycket riktigt! Jag var gravid!!
Jag var lycklig!
Maken bad mig ta bort det, jag kan köpa en hund till dig. Jag vägrade.
Där började det!
Han började dricka flera dagar i veckan. Han rörde aldrig mig. Var aldrig med på något som rörde bebisen.
Fram tills 2 veckor innan hon kom visste jag inte om jag skulle föda ensam. Det var den ensammaste perioden i mitt liv & jag grät massa.
Men så kom min lilla flicka till världen!!
Idag är hon 4 år.
Men maken dricker i stort sätt varje dag! Minst 4 stora whiskey + några öl. Han blir aldrig odrägligt full.
Men han är arg! Nästan alltid.
Han är otrevlig mot mig, skäller på barnen mm.
Han har sagt många otrevliga saker till mig; tex du har gett mig detta helvete, bara vänta ditt helvete kommer. Du har inte en aning,inte en jävla aning. En gång hade jag tänt ljus för mära väggen. Frågade om jag var korkad.Så säger jag nä, jag såg inte att dom stod så nära. Men då hade du ju fått försäkringspengar,det hade ju varit bra. Hade fått bättre om du oxå blivit innebränd svarar han.
Han är dock inte alltid så rå i sina uttalanden
Som det ser ut nu så dricker han dagligen i stort sätt.

Lindis

Idag stod jag o kokade makaroner & så glömde jag att sätta igång fläkten. Ett väldigt gnällande. Sen står jag med mobilen vid spisen. Då säger han,tror du mobilen tåler det?? Hoppas fan du tappar den i grytan. Då kommer äldsta dottern ut & säger till honom: sluta vara så sur hela tiden!!
Han svarar: man blir sån när man umgås med intelligensbefriade människor..

Till saken hör att han har inte druckit så mycket nu,denna sista veckan.
Men ff elaka kommentarer...

Blåklocka

Skit i honom! Det är han som uppträder intelligensbefriat.
Hur går det med eget boende?
Du behöver inte ta en enda till elak kommentar från honom.
Det är du som bestämmer.
Kom i håg det!
Fundera över hur du värdesätter dig själv och hur du vill att dina barn ska tänka/ känna över sin barndom.
Din man är sjuk i alkoholism och kommer inte ta något ansvar i detta.

Lindis

Jag har anmält intresse på ett par lägenheter så jag hoppas jag får napp denna gången!
Jag känner mig helt utmattad. Inte så mycket psykiskt mer fysiskt! Är kroppsligt trött. Idag har jag varit yr,illamående,svettningar & helt matt i kroppen...

Blåklocka

Jag förstår så väl hur du känner dig. Du lever under en stark psykisk press och har säkert gjort under lång tid detta ger för oss alkoholistanhöriga allvarliga skador i form av utmattningssyndrom.
Då man ,som jag , kommit ur denna ständiga psykiska misshandel i det som ska vara ens trygghet och plats för återhämtning förstår man hur djävligt det varit.
Nu då jag lever själv och har satt tydligt stopp för hur jag och mitt barn ska ha det så känner jag äntligen att det är ett liv värt att leva.
Du skrev att din man druckit mindre nu men ändå är elak och beter sig som den skit han är. Så har set varit i omgångar för mig och min alkisman också då han under " protest" drack mindre. Då kunde han bli ännu mera utstuderat elak. På något sätt verkade set som om hans missnöje över hur han liksom var fast i alkoholens klor blev mitt fel och att det då var fritt fram att vara fortsatt vidrig och elak.
Nu när jag har bestämt var mina gränser går får han hålla på med sitt supande eller låta bli. Det är liksom inte min sak längre. Och det är så skönt!
Jag önskar dig allt gott och ta hjälp av Alanon. Du är så nere i botten ich behöver hjälp att återta makten i ditt och dina barns liv.
Du är värdefull och kommer få ett fint liv. Din suput till man är inte värd dig.
Kram

InteMera

Din kropp verkar fått en stressreaktion. Den försöker tvinga dig till vila, till avkoppling. Hamnade själv akut på sjukhus med en oförklarlig organsvikt som jag tror berodde på stress som kunde slutat illa, stress och psykisk terror sätter knut på mer än bara huvudet! Ta hand om dig!

Bedrövadsambo

Jag är 48 år och på väg in i förklimakteriet. Förra sommaren blödde jag typ konstant. Det är tydligen vanligt några år innan mensen upphör helt ? Järnbrist har jag fått pga det men efter en tremånaders kur med järntabletter börjar jag bli piggare. Ju tidigare man fick sin mens, desto tidigare slutar den. Jag var 11 år och hoppas slippa eländet inom 4-5 år.

Lindis

Jag var ganska "gammal" när jag fick min mens, var väl mellan 14-15 år & jag är bara 37 år idag. Så tycker det borde vara lite tidigt med klimakteriebesvär???

Lindis

Har tid till gyn i början på november.
Men känns som kroppen strejkar lite.
Väldig matthet i kroppen, ont i sidan på nacken ner i skuldran,trött,irriterad, vill bara vara ifred.

Bedrövadsambo

Början av november är länge. Vila, vila, vila, och ät mkt leverpastej och persilja!

Lindis

Tillbaka till det verkliga stora problemet. Min man lovade nykterhet eller åtminstone att bara dricka fredag & lördag.
Efter vi hade varit på semestern. Det höll knappt 1 vecka.
Han är inte alls så otrevlig som han har varit tidigare.
Nog mer jag som är kort i tonen mot honom,Visar inga känslor, ingen närhet osv.
Hans löfte sprack. Igen.
Men jag hade ju inte väntat mig något annat.
Men jag är så ledsen för att jag tvingas flytta ifrån mitt älskade hus,där mina älskade ungar växt upp,där jag o mannen påbörjade familjelivet. DET känns sorgligt att lämna...

Bedrövadsambo

Det är otroligt plågsamt och sorgligt att inse att det man hade en gång inte finns längre, och det kommer inte tillbaka. Allt har förändrats. Det tar tid att ta beslutet, och låt det ta den tid du behöver. Och det blir ändå sorgligt när det väl är dags, men allt känns lättare när man tagit beslutet, börja snegla framåt. Styrkekram ❤️

Bedrövadsambo

Det kan ta tid innan hjärtat släpper. Under tiden kan du tänka tanken fullt ut, planera framåt. Låt det ta den tid det tar. För mig tog det fem år från tanke till handling i min förrförra relation, dock utan alkohol inblandad där. Men vi hade två barn och hus ihop. Det enda jag ångrar är att vi inte gjorde det tidigare.

InteMera

Hur tänker du omkring lägenhetserbjudandet? Vågar du språnget och tänker tacka ja? Eller känns det för svårt?

Du vet att makten att välja är i din hand nu och valet är ditt, du förtjänar ett hem där du kan må bra. Där du inte blir ifrågasatt och dumförklarad. Där du får må bra. Vila. Ta hand om dig själv och dina barn. Dagdröm om hur dem perfekta dagen skulle vara i den framtiden. Utan sprit och elakheter. Känn hur det kunde kännas. Om lägenheterna annars känns rätt, vågar du språnget?

Fortsätt skriv och "prata för dig själv" här och läs din egen tråd från början så tror jag du ser svaret. Önskar dig all lycka till och hejar på dig!