Hej alla ni som jag fyller tomrummet med div rusdrycker för att bli "hel".
För mig tog det till förra veckan för att verkligen fatta att nivån var nådd.
Jag började min alkoholbana i 25års åldern med 3 öl på helgen jag tog aldrig mer, att tillägga hade jag en mor som hade problem med drickat så mitt måtto var då att inte bli så dum i huvudet, men äpplet faller inte långt från trädet.
Nu är detta över 15år sedan och mängden äskalerat i kvadrat.
Det blev mer och mer och varje gång jag drack ökade jag min prestationsförmåga fick energi helt ovetande att mitt problem igentligen är ångest.
Det senaste halvåret har jag gått och lagt mig nykter 3-4 gånger.
Vaknat full desto fler.....
I måndags fick jag nog.
Jag har inget sug efter alkohol i sig men de tidigare gångerna jag brutit med framförallt den goda ölen vilket har hänt tro mig, brukar jag bli deprimerad.
Veckan har varit mycket jobbig, var tvungen att sjukskriva mig med otrolig ångest i kropp och själ, kroppen säger feber men inte kvicksilvret.
Lungnare nu men det brummar i huvudet och trycker i bröstet.
Det som är det bästa är att jag ägnat tid och kärlek till mina barn, tränat på läsning och gjort läxor.
Det jag vill komma till är att försöka hitta mening, det som varit någon form av antidepressiv behandling med toppar och dalar.
(Hade jag kunnat hålla mig till 3öl från Konsum om dagen så fine, men det går inte slutar med 8-12 st.
Har provat att knapra antidepressiva vilket skapar rakhet under den tiden avstod jag så mycket som möjligt från att ta något men ibland på helgen så blev det lite partaj som slutade med att jag pissade i sängen.
Har under den senare tiden fått reda på att psykis ohälsa finns mycket nära och då manodepressivitet.
Jag tror det och några andra faktorer spelar in.
Vill bara må bra.
Var rädda om er