Hej!

Jag är i en jobbig situation just nu, det är så att min flickvän sitter på behandlingshem för alkohol någonstans i Sverige och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vi träffades för 3,5 år sedan och allt var bra till en början sen började det drickas till en början normalt sen ökade det mer och mer. Det har tagit slut flera ggr mellan oss, men vi valde att flytta ihop, vilket inte höll så länge p.g.a att hon sa upp sitt jobb och lgh och flyttade till min stad, och det var väl inte det smidigaste och komma till mig å inte ha kollat upp jobb innan! Iallafall det var sommar och hon drack ju ofta medans jag var på jobbet, jag fick tråkiga sms/samtal till mig när jag jobbade, riktigt jobbigt. Visste aldrig om hon var nykter eller full när jag var på jobbet, hade ångest på dagarna. Och det var ofta i slutet att hon var aspackad när man kom hem från jobbet. Men hon gjorde aldrig något utan oftast så somnade hon bara. En gång så fick jag hämta henne på biblioteket där hon smög drack. Hon ljög ofta för att hon inte hade druckit, vilket jag hörde direkt när vi pratades vid i telefon, när hon var hemma hos sig och jag 10 mil därifrån hos mig då. Min flickvän har förresten gjort en Gastric Bypass så vet ni, hon drack bara folk öl, och det gick hon igång på. Alltså tålde ingenting. Tillslut så sa jag en dag efter jobbet att nu får du hitta något annat boende, för jag pallar inte att du sitter här å dricker. Hon fick fatt på en lgh i en by jämte, där hon inte trivdes alls. Jag hämtade hem henne flera ggr för att jag tyckte synd om henne och för att jag givetvis forfarande hade känslor. Hon hade jobb iallafall men drickat blev för mkt och tillslut så tog hon jobb bilen till jobbet och åkte dit för rattfylla. Jag hjälpte henne till psykakuten, men där kom hon inte in för hon hade för mkt i utandningen. Till sist kom hon in och fick lite hjälp i 3-4 dar. Jaja det hela slutade med att Hennes föräldrar hämtade hem henne till sin stad och där fick hon bo fram och tillbaka hos sina föräldrar. Jag hamnade mitt i mellan, och hon visste inte vad hon kände för hon mådde dåligt. Och en morgon ringde hon mig kl 07 på morgonen och gjorde slut...å sa att hon träffat en kille, å jag bröt ihop och hon ville inte ha någon kontakt alls. Jag mådde dåligt i ca 2 veckor sen ringer det plötsligt och då är det hon, hon ville kolla läget. Och sa att det var inget med den killen. Sen började vi prata mer mer å allt kändes som förut, träffades några ggr också. Sen fick tillslut fatt på en lgh och hon var jätte glad för det, och självklart jag också. Själva flytt dagen svarade hon inte i telefon, jag fick tag på hennes farsa som skulle hjälpa henne med flytten, och han sa att hon var där och att hon hade druckit. Föräldrarna är ju rätt less på henne märkte man. För det har varit mycket strul förut långt innan vi träffats. Det gick några dagar och jag försökte få fatt på henne men inget svar, jag blev orolig och kontaktande hennes mamma som och till sist hade gått in i hennes lgh för dom hade fått nyckel och hittade henne full sovande på soffan, för hon hade inte varit kontakt bar i flera dar.
Iallafall så tog hennes föräldrar henne till ett behandlings hem, där hon är nu...
Sen kom hon till hemmet och vi messade och ringde varandra som vanligt och allt kändes jättebra, var till och med och hälsade på henne och dom 4 timmarna som besöket var, var fantastiskt bra....jag åkte hem och sen fortsatte vi messa och allt var bra. Sen efter en månad så kom plötsligt ett sms att hon hade det lite jobbigt just nu och hon ville ha ett uppehåll, OK? sa jag och fick värsta paniken och grät som fan, hon skrev att hon inte hade samma känslor längre och att hon inte visste vad hon ville. Jag stack till henne i söndags 10/9 utan hon visste om det, men hon var väldigt avvaktande å det var knappt man fick en kram...å jag grät. Sen sa hon du får inte va här man var tvungen å anmäla sig å så det visste jag ju iof...stannade i typ 20 min sen åkte jag hem. Men känslan när jag var där kändes stelt och jag fick nätt och jämt en kram. Hon hade halsbandet på sig som jag skickade ner till henne. Så där är vi idag, har messat henne sen dess men nu svarar hon inte alls. Hon har inte blockat mig heller för messen kommer fram och så också telefonen. Vad ska jag göra?? jag blir knäpp älskar och saknar henne som fan.

Jimpa

Menar du med skadat gods? Att hon är trasig inombords? Kanske är så...hon skrev 2 dagar tidigare så här: Jag älskar dig fortfarande men jag vill ha ett uppehåll. Orkar inte detta just nu. Hur tolkar man det och det senaste: Jag känner inte för att prata just nu. Jag är hemskt ledsen att det har blivit såhär men jag känner att jag måste gå vidare. Sköt om dig och lycka till framöver. Hmm splittrad?

Jimpa

Så jag ska låta henne höra av sig om hon vill ha kontakt eller? Det är jobbigt :(

Hon är tydlig med sitt avslut.
Hon kanske tar sitt beslut utifrån hur hon mår.
Kanske hon fortfarande älskar dig,Men hon orkar inte vara i relation.

Att behöva acceptera det när hela ens jag och känsloliv skriker något annat är svårt.
Men du måste försöka.
Jag vet inte om du orkat läsa min tråd men jag har varit exakt där du är.

Sunda förnuftet och fakta säger släpp taget.
Men känslolivet säger att det är inte möjligt.
Men minut för minut,timme för timme måste du ta in sanningen och acceptera att i nuläget så vill hon inte.

Det spelar ingen roll hur mycket du vill.
Man måste vara två.

Låt henne vara ifred och var kvar i låtsasvärlden att det är ni hur mycket du vill och så länge du behöver.

Vill hon ha kontakt med dig så vet hon exakt var du finns.

Skriv och formulera alla motstridiga känslor du bär på.
Men rikta dom till dig själv som mottagare,inte till henne.

Jimpa

Väldigt fint skrivet...jag tror att det är så som du säger. Fast man har väl svårt å få in det. En rådfrågning från er...kan jag skicka ett sista sms till henne? Typ såhär: Hej ****!
Jag vet att du genomgår en väldigt jobbig fas i livet, och jag är jätte stolt över att du kämpar på. Hoppas att du mår bra, och att det går bra för dig. Och jag förstår att du inte vill ha någon kontakt, du behöver full fokus på dig själv just nu, jag vill inte känna mig i vägen.
Du kommer att fixa detta, jag tror på dig. Jag tänker på dig och du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Jag försöker gå vidare och fokusera på mig och mitt liv.

Kram

Manipulation i det.
Jag kommer att gå vidare..om inte.
Dvs att hon stoppar dig.försöker bevisa något för dig osv.

Du kommer att börja läka när du avstår att skicka.
Så länge du ger efter dina impulser att skicka direkt till henne så river du omkring i ditt öppna sår.
Du ger henne bollen att ge respons osv.

Om du bara lämnar det som det är nu så ger du henne chansen att ta kontakt men visar samtidigt att du respekterar hennes nej till kontakt.

Låtsasskriv till oss.
Det ger inte samma lindring i abstinensen efter henne.
Men kanske ett litet substitut.

Jag känner igen mig så väl och vet att du lider hemska kval

Men försök vara i lidandet utan att ge efter för kontakt så blir det bättre så småningom.

Jimpa

Nog bättre å bara låta det va. Men det blev ett konstigt sista sms från mig i tisdags då det var sista gången jag skrev...Är du arg på mig eller varför kan du inte svara mig? Snälla svara så jag vet att det är ok...skrev jag...bläää

Anledning att inte följa upp det. Bollen är redan hos henne på alla plan.
Jag vet hur man kan sitta där och gegga i sina egna tankar.
Lura sig själv att det är helt ok att skicka ett sms till för att kolla något oväsentligt.

Men låt bli,det sjunker undan till slut och du återfår sansen.
Och när sansen är där så blir du stolt över dig själv och kan låta några timmar eller något dygn till gå innan du får suget att höra av dig.
Jag kallar det ren och skär abstinens efter att få höra av se eller prata med personen.
Då blir man lugn ett kort tag,men sen väcks begäret igen och man kan ge sin högra hand för att få kontakt igen.

Jag kan sammanfatta det med att i mitt fall så var det inte sunt någonstans och jag hade mycket svårt att kontrollera det.
Men sakta men säkert så förstod jag att jag måste avstå kontakten och då "nyktrade" jag till allt eftersom.
Lycka till nu.
Jag kommer inte att svara mer ikväll då jag har kvällsplaner.
Men jag kollar igen i morgon och hoppas att det känns lite bättre då.

Jimpa

Sant just nu är man bara lite splittrad hur en människa bara kan leka med en som hon gör/gjort! Men jag ska låta det va...hon kommer väl förr eller senare höra av sig eller inte, inget jag orkar sitta å lägga energi på. Ikväll blir det grabb kväll...ska bli skönt å snacka med sina vänner också! :) ha så trevligt ikväll...och tack för stödet hitintills.

Bedrövadsambo

Direkt efter vår separation för tre veckor sedan blev det tvärtyst. Jag var så arg på honom. Efterhand har ilskan bleknat och sorgen och saknaden har tagit allt större plats. Senaste veckan har vi messat en hel del ? Jag försöker hålla det till en praktisk nivå, saker han ska hämta etc. Men senast idag messade vi om min yngsta dotter som messar honom dagligen, hur jag ska få henne att förstå. Inte bara praktiskt längre alltså.

Jimpa

Älskar dig och saknar dig som faaan! Kan inte leva utan dig!!!!

Jimpa

Älskar dig och saknar dig som faaan! Kan inte leva utan dig!!!! Önskar du låg hemma nu och väntade på mig, när jag kom hem..,.aahhhh

Tyckte du var lite väl tuff igår kväll när du skulle ut med boysen ;-)

Det är klart du kan!
Och du ska också leva utan henne,i alla fall just nu.
En minut i taget ska du släppa in denna sanning att det kanske inte är ni två. Alla de andra minuterna kan du låtsas att det är ni.
Bygga upp låtsasvärlden där det fortfarande var ni mot världen.

Att låta detta ohyggliga scenario finnas att man är ensam och inte får vara med den man älskar kan var alltför plågsamt.
Låtsas då.
Låtsas att det är ni och att allt ska gå att reparera.
Att du ska visa henne att det är du som hon ska återvända till för att det ni hade var så fint och bra.

Och sen tar du en minut igen i verkligheten där ni faktiskt inte längre är på.
Och sen tar du två minuter,och sen tre.

Jag tror du förstår hur jag menar.
På det sättet kan man sakta men säkert få in verkligheten i skallen,att det inte är ni två längre.

Om hon fortfarande älskar dig,vilket hon kanske gör så måste hon få chansen att först laga sig själv innan hon kan möta dig.
Så det bästa du kan göra för henne och dig själv är att låta henne vara ifred.

Om och när hon hör av sig så lägger du dig så platt du bara kan.
Hon har markerat ett tydligt avståndstagande och om du försöker krypa in i hennes cirklar och liksom nästla dig in så gör du både henne och dig själv en otjänst.
Försök bygga upp en platå där det bara är du.
Kanske har du någon trygg plats,eller trygg aktivitet.
Jobbet,dataspel bra film på tv eller vad som helst där du kan vila i dig själv.

Jobbar du på det,men samtidigt ibland låter dig själv fara in i fantasivärlden att det är ni så kan det till slut byggas upp ett nytt jag av du som är starkt och ger dig själv boosten att du faktiskt är värd att få må bra och vara i relation till någon som vill vara där med dig.
Och det kanske är hon,eller så blir det någon helt annan.

Jag kanske överdriver dina själsplågor.
Men om du påminner det minsta om mig så hade jag gått fram och tillbaka till Kina baklänges om det hade kunnat förändra det faktum att vi var av.
I mitt fall så var det djupare saker som sattes igång,övergivenhet som gick ända tillbaka i barndomen.
Och när jag fick chansen att bearbeta det på djupet så släppte det sakta och jag förstod att jag skulle överleva utan min partner vid min sida.

Men jag kanske läser in för mycket i det du skriver.
Ta till dig det som tilltalar dig och låt resten vara.

Jimpa

Tror hennes terapeuter har tutat i henne att jag skulle vara en dålig människa för henne, eller nåt! Jag vet inte men känns så konstigt att inte ha henne vid min sida just nu, efter allt jag har gjort/hjälpt henne...jag tar till mig det du skriver, och näst sista du skrev stämmer rätt bra, övergivenhet :(

Jimpa

går ju också på ett konstigt sätt att hon har träffat någon annan, det är ju lätt att trilla in i något nytt om man har samma problem som en själv, alltså på behandlingshemmet. Jag vet inte men bara en känsla

Kanske inte.
Livet består ju av en massa väl.
Och det är ju också hennes rätt.

Eller så är det katastroftankar från ditt håll.
Som man gärna ägnar sig åt när det redan är åt helvete.

Älta vidare här på forumet om du vill,eller använd tiden till något annat som kan skingra tankarna.

Jimpa

ju att en dag ska hon ringa å säga hon verkligen vill ha mig...

Jimpa

Jag tänkte ändå, varför skulle hon vara så korkad å hoppa in i något om hon nu skulle fokusera på sig själv? Jag menar det var det hon sa till mig...alltså ville fokusera på sig själv

Säga vad som helst till dig.
Sanning eller lögn.
Det enda som är riktat till dig och som du behöver bry dig om är att hon inte vill vara i relation med dig.
Resten är onödig hjärngympa,som är svår att låta bli.
Men som inte leder någonstans.