Min sambo dricker på tok för mycket. Hon blir personlighetsförändrad, extremt grälsjuk och taskig.
Nu har hon sedan några veckor börjat gå till en alkoklinik. Fått antabus men jag vet inte om hon verkligen tar den för hon dricker ändå. Mycket!
Jag har hela tiden haft en inställning att hon själv måste fatta och hantera sitt alko. Jag varken räknar burkar eller flaskor. Hon måste själv.
Jag vill ge henne en tidsfrist, om hon inte tar hjälp och blir nykter så vill jag avsluta vårt förhållande och leva var för sig. Kan fristen sex månader vara rimlig?
Jag är i djupet så orolig!

i det du skriver! Fast särbo och det var mannen (mitt ex) som drack. Han fick antabus som han inte tog. Han blev, precis som din sambo, personlighetsförändrad och så elak att man nästan dog! Om din sambo fortfarande dricker så tar hon inte antabus. Efter vad jag har förstått blir man riktigt dålig om man gör det. Tycker du har vettiga tankar om tidsfrist. Det blir mer som att du sätter upp en gräns för dig själv: "så här länge ger jag det" typ. Om sex månader är rimligt? Ja det låter rimligt, är en ganska lång tid men ändå inte för lång. Sen kan man nog inte förvänta sig att allt ska va bra efter sex månader! Men att hon har insett att hon måste ta tag i problemet och också verkligen börjat jobba ordentligt med det! Tycker att du ska förklara tydligt hur du tänker för henne. Gör detta när hon är nykter och gör det utan ilska och hårda ord! Bara förklara lugnt och sansat helt enkelt! Så är hon också medveten om vad som måste till om ni ska fortsätta och att hon har valmöjligheter.
Tyvärr gick det inget bra för oss. Jag satte tidsfrist/ultimatum för honom "mig eller spriten"! Gör du som du skriver sätter du detta mer för dig själv och så kan hon välja. Varmt lycka till, hoppas det går bra för er!

Bedrövadsambo

Tror att det kan vara svårt att sätta ett datum. Bägaren kan rinna över för dig imorgon, om en vecka, ett halvår eller ett år. Eller så har den redan gjort det. Prata med sambon när hon är nykter. Berätta hur du tänker, tycker, känner och var tydlig med att det blir tack och hej om du inte ser någon bättring skyndsamt. Lita på din magkänsla och lyssna till ditt hjärta!

Bedrövadsambo

Om hon går på alkoholklinik och får, men tydligen inte ändå tar, antabus och ändå dricker är det att kasta pärlor till svin. Hon vill inte sluta dricka. Den behandlingen behöver hellre någon annan, som verkligen vill sluta dricka. Ja, det är en sjukdom. Men det handlar ändå om att verkligen bestämma sig, OCH ta emot dem hjälp man får.

Bjerke-Gunnar

Ja, det är den här kombon av att min sambo både är ett offer för en sjukdom och även håller på att förhandla om beslutet. Vet inte om förhandla är rätt ord, förhala är nog bättre.

Bjerke-Gunnar

Ja, det är kanske det som är jobbigast att alkoholismen är så nyckfull. Ena dagen är allting soligt och alla sorger glömda - hos samtliga parter. Nästa stund är det galenskap, oro och misär.
Sex månader är nog väl länge.

Bjerke-Gunnar

Ja, så rätt. Att vara tydlig är nog det bästa Så att hon vet vad jag kan ställa upp på, hur länge jag kan tänka mig att ha överseende och när jag inte vill längre.

e-tuna

Kan känna igen det med att den som dricker alkoholen blir elak till sättet att prata, märker inte av det själv och svarar man på det så är det en annan som är dum.
Vet inte riktigt hur man ska ställa sig till någon som själv inte inser att de inte kan hantera alkohol.

DetGårBättre

Vill flika in att en del personer kan ta antabus och ändå dricka utan symptom. Det sliter dock mycket på levern.

Lyra

Känner igen mig i förhalandet. Min exman och jag satt fast i förhandlingsstadiet i 10 års tid. Han sitter fortfarande fast där. Till slut valde vi att dela på oss. Han tyckte jag var tjatig och överkänslig. Jag kände tillslut inget förtroende för honom alls. För många brutna löften.

Det är svårt när den man lever med säger att de vill förändras. Försöker förändras. Men sedan ändå går tillbaka till alkoholen. Jag kommer nog aldrig riktigt att kunna förstå hur man jan välja bort sin famil för alkohol. Tyvärr är det ju ändå det alldeles för många gör.

Att sätta en yttre gräns för sig själv är nog bra. Även om dem verkliga gränsen kan komma tidigare eller senare.

För min del kom det verkliga slutet när han äntligen var ärlig i att han inte ville sluta dricka. Att han ville kontrollera det.

Senast idag sågs vi. Han var lite småonykter. Stannade i 15 min. Skulle kommit 4 timmar tidigare till sin dotters födelsedagskalas, vilket redan var över när han anlände.

Ja. Vad ska man säga. Men kontrollerat är det inte. Och lär inte bli. Men nu kan jag åtminstone välja att inte delta i det i vardagen.

Hoppas du hittar din egen styrka i hur du vill ha ditt liv. Att din sambo vill vara med i den vardagen du vill ha.

sessi

Jag satte ett datum i maj att jag skulle ge honom 4 månader att visa att han vill.
Jag satte till sista september och med facit i hand så funkade det inte.
Jag är inte redo att vända honom ryggen helt och hållet.

sessi

Jag menar att jag velar när det gäller beslutet. Jag känner mig pressad åt alla håll och kanter. Alla talar om vad jag ska göra och vad jag inte ska göra.

Lyssna inte på andra! Lyssna på dig själv! Ingen annan vet vad som är bäst för dig och ingen annan vet vart din gräns går!

lizzbet

Ok, ja det är jobbigt... Jag har slutat prata med folk som inte fattar, som inte varit med om liknande själva. Jag har fortfarande kontakt med "min" sjukling, vi pratar flera ggr/dag, men det vet inte så många om, orkar inte förklara och det är (som Nordäng67 skriver) min ensak.
Du kan ju säga till honom precis det du skriver här, att med facit i hand så funkade det det inte. Ge honom en ny period? Säg att du kan vara hans vän (om du vill) och inte hans kvinna?

sessi

Just nu så är jag inget. Jag kommer inte att höra av mig till honom. Han får ta kontakt själv.

Bjerke-Gunnar

Bedrövadsambo,
å vad det värmde att du frågar och att du tänkte på mig.
Det går inte så bra. Det är väldigt mycket fylla just nu. Hon har gett upp alkoholmottagningen (tror jag). Enda dagen jag kan prata med henne är söndag eftermiddag/kväll. De andra dagarna får jag gå på tå och "akta mig" mest hela tiden.
Jag börjar bli rätt redo för något eget, det liv jag vill ha.

Bedrövadsambo

Ett ultimatum sätter du för dig själv. Bestäm var din gräns går, när den är nådd. Om du inte bestämmer en gräns så är det lätt hänt att tiden bara går, och år läggs till år. Ert liv ihop är dysfunktionellt, men exakt HUR dysfunktionellt kan du nog inte förstå. Inte jag heller. Jag tror att du skulle må bra av att prata med någon. Har inte Al-anon en telefonhjälplinje?

Bjerke-Gunnar

Hon var hos sin syster i Norrland en vecka. Långt från systembolag. Jag var ensam i stan. Oj, så skönt det var. Lugnt. tryggt, skönt. Jag inspirerades och började titta på en resa, få komma iväg själv ett tag.
När vi möttes åter berättade jag om min tanke på en egen resa. Gode gud vilket liv det blev. Ovanpå det anklagad för att ha haft någon annan medan hon var borta i norr. Hon ville göra slut.
Jag blev så besviken att jag bara instämde och sa att det var bäst att göra slut.
Nu är det minst sagt frostigt......men inom mig känner jag lättnad.

Bedrövadsambo

Ibland får man ta bollen i flykten och bara springa! Tack och hej, nu drar jag.