Hej, jag är ny här. I helgen var jag på fest och återigen drack jag alldeles för mycket.När jag når en viss punkt, tappar jag allt omdöme och bara fortsätter att dricka tills jag nästintill stupar......ballar sällan ur på så vis att jag kräks eller somnar. Men jag blir rejält påverkad och får minnesluckor.. Nu är jag trött på att vakna morgonen efter med galen ångest som håller i sig i flera dagar..Jag har så länge jag kan minnas nästintill alltid druckit för mycket vid fester och sammankomster. Har inga problem att hålla det måttligt i vanliga fall. Älskar ett gott vin till god mat, ett glas bubbel på fredagskvällen osv Och har inga som helst problem att hålla mig till ett eller två glas. Men vid fest, där man sitter med ett glas framför sig en hel kväll så går det nästan alltid åt ett och samma håll, det dricks alldeles för mycket... Igår skrev jag ett mail till mina närmaste tjejkompisar och "erkände" att jag har problem, de har ju såklart märkt det och funderat på att prata med mig, jag klandrar dem inte för att de inte gjort det, vet själv av erfarenhet att sånt här är jättesvårt. Känns som en stor lättnad att det vet att jag faktiskt är medveten om mina problem.Och jag känner att jag har deras fulla stöd. Dock har jag inte pratat med min man ännu, han har ju såklart märkt av det också. Han är ju nästan alltid med när jag blir för onykter, vi har dock aldrig pratat om det ordentligt, vet egentligen inte varför....Visst har vi nämnt det någon gång när jag haft ångest dagen efter och sagt att nu måste jag sluta med detta etc. Men han har ju egentligen inte gjort något för att hjälpa mig, vilket isig är väldigt konstigt tycker jag nu när jag börjat tänka på detta mer och mer. Hur kul kan det vara att få hem en nästintill redlös fru som slocknar på två blå i sängen......Min största önskan är ju att jag ska kunna fortsätta att dricka vin till maten, ett glas bubbel då och då osv. Visst borde man väl klara det, eller måste man sluta helt. Vad har ni för erfarenheter ? Kram