Hej!

Jag är i en jobbig situation just nu, det är så att min flickvän sitter på behandlingshem för alkohol någonstans i Sverige och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vi träffades för 3,5 år sedan och allt var bra till en början sen började det drickas till en början normalt sen ökade det mer och mer. Det har tagit slut flera ggr mellan oss, men vi valde att flytta ihop, vilket inte höll så länge p.g.a att hon sa upp sitt jobb och lgh och flyttade till min stad, och det var väl inte det smidigaste och komma till mig å inte ha kollat upp jobb innan! Iallafall det var sommar och hon drack ju ofta medans jag var på jobbet, jag fick tråkiga sms/samtal till mig när jag jobbade, riktigt jobbigt. Visste aldrig om hon var nykter eller full när jag var på jobbet, hade ångest på dagarna. Och det var ofta i slutet att hon var aspackad när man kom hem från jobbet. Men hon gjorde aldrig något utan oftast så somnade hon bara. En gång så fick jag hämta henne på biblioteket där hon smög drack. Hon ljög ofta för att hon inte hade druckit, vilket jag hörde direkt när vi pratades vid i telefon, när hon var hemma hos sig och jag 10 mil därifrån hos mig då. Min flickvän har förresten gjort en Gastric Bypass så vet ni, hon drack bara folk öl, och det gick hon igång på. Alltså tålde ingenting. Tillslut så sa jag en dag efter jobbet att nu får du hitta något annat boende, för jag pallar inte att du sitter här å dricker. Hon fick fatt på en lgh i en by jämte, där hon inte trivdes alls. Jag hämtade hem henne flera ggr för att jag tyckte synd om henne och för att jag givetvis forfarande hade känslor. Hon hade jobb iallafall men drickat blev för mkt och tillslut så tog hon jobb bilen till jobbet och åkte dit för rattfylla. Jag hjälpte henne till psykakuten, men där kom hon inte in för hon hade för mkt i utandningen. Till sist kom hon in och fick lite hjälp i 3-4 dar. Jaja det hela slutade med att Hennes föräldrar hämtade hem henne till sin stad och där fick hon bo fram och tillbaka hos sina föräldrar. Jag hamnade mitt i mellan, och hon visste inte vad hon kände för hon mådde dåligt. Och en morgon ringde hon mig kl 07 på morgonen och gjorde slut...å sa att hon träffat en kille, å jag bröt ihop och hon ville inte ha någon kontakt alls. Jag mådde dåligt i ca 2 veckor sen ringer det plötsligt och då är det hon, hon ville kolla läget. Och sa att det var inget med den killen. Sen började vi prata mer mer å allt kändes som förut, träffades några ggr också. Sen fick tillslut fatt på en lgh och hon var jätte glad för det, och självklart jag också. Själva flytt dagen svarade hon inte i telefon, jag fick tag på hennes farsa som skulle hjälpa henne med flytten, och han sa att hon var där och att hon hade druckit. Föräldrarna är ju rätt less på henne märkte man. För det har varit mycket strul förut långt innan vi träffats. Det gick några dagar och jag försökte få fatt på henne men inget svar, jag blev orolig och kontaktande hennes mamma som och till sist hade gått in i hennes lgh för dom hade fått nyckel och hittade henne full sovande på soffan, för hon hade inte varit kontakt bar i flera dar.
Iallafall så tog hennes föräldrar henne till ett behandlings hem, där hon är nu...
Sen kom hon till hemmet och vi messade och ringde varandra som vanligt och allt kändes jättebra, var till och med och hälsade på henne och dom 4 timmarna som besöket var, var fantastiskt bra....jag åkte hem och sen fortsatte vi messa och allt var bra. Sen efter en månad så kom plötsligt ett sms att hon hade det lite jobbigt just nu och hon ville ha ett uppehåll, OK? sa jag och fick värsta paniken och grät som fan, hon skrev att hon inte hade samma känslor längre och att hon inte visste vad hon ville. Jag stack till henne i söndags 10/9 utan hon visste om det, men hon var väldigt avvaktande å det var knappt man fick en kram...å jag grät. Sen sa hon du får inte va här man var tvungen å anmäla sig å så det visste jag ju iof...stannade i typ 20 min sen åkte jag hem. Men känslan när jag var där kändes stelt och jag fick nätt och jämt en kram. Hon hade halsbandet på sig som jag skickade ner till henne. Så där är vi idag, har messat henne sen dess men nu svarar hon inte alls. Hon har inte blockat mig heller för messen kommer fram och så också telefonen. Vad ska jag göra?? jag blir knäpp älskar och saknar henne som fan.

Jimpa

Nästan så fast jag skrev till henne efter att hon gjort slut, alltså hon skrev hon var ledsen att det blev så här förra lördagen och jag skrev tillbaks men fick inget Svar så då tänkte jag att det blev bättre om jag åkte ner, men det blev det ju inte direkt.

Makamo70

Så svårt det måste varit för dig att lämna din sambo efter hans återfall, men också otroligt starkt gjort av dig! Hade du bestämt i förväg att om han tar ett återfall så...Jag är själv i en liknande situation, men jag har inte lämnat. Jag blir nyfiken på hur du lyckades?

till JImpa eller mig ullabulla?
Om det är till mig kan du följa min tråd under rubriken
jaha och nu då
Jag har inte varit direkt stark.

Var bara säker på att jag inte klarade att leva i relation med honom om han fortsatte att dricka.
Men jag hade jättesvårt att stå fast vid det beslutet.
Men som sagt,läs mer där om det var mig du riktade dig till.

Jimpa

Var nog till dig Ullabulla kändes det som :) iallafall så hjälper det något om jag messar henne och ber om ursäkt för att jag åkte ner?

Jimpa

Det gjorde jag :) men det var jobbigt och är än, får ju typ gråt attacker varje kväll....tankarna går ju kommer hon höra av sig? Hur klarar hon att inte höra av sig till mig? Varför blev det såhär? vi som hade börjat återta kontakten igen sen maj osv. Först var det att hon ville ha uppehåll tills vidare, sen att det skulle vara slut...och sen efter jag hade skrivit på stridigt med alla mängder frågor, klarade hon väl inte mer, och klippte helt verkar det som....idag är det 1 vecka sen jag skrev något iallafall. Men saknaden är stor, kommer hon någonsin höra av sig, tänker man mest på. Sen vill jag bara säga att vi bor inte ihop längre utan hon fick ju egen lgh 10 mil från mig, alltså i sin stad, kanske jag skrivit förut.

När du kan tänka tanken fullt ut att det kanske inte blir ni igen.
Då påbörjar du läkningen på allvar och kan återfå förnuft och sans.
Egentligen vill du nog inte vara med någon som inte vill vara med dig.

Egentligen kanske du också har rätt att få saker i relationen osv.
Dvs man kan titta på det som varit och se var det brustit.
Var man själv kunde gjort annorlunda,vad man kan tänka på i framtiden osv.
Dvs börja göra bokslut.

Om och när hon hör av sig är en annan historia.
Men jag vet att det är så man gör.
Håller krampaktigt fast vid kanske och de möjligheter som ännu inte känns uttömda.
Åtminstone inte från ditt håll.

Men håll nollan idag också.
Sakta kan du då börja ta farväl av det som varit och börja blicka framåt.

Jimpa

Jag vet...men det är fortfarande så tyst och tomt från henne, och jobbigt att sköta sitt jobb om dagarna :( ringde alanon idag, så jag skulle återkomma imorgon igen....måste ha hjälp känner jag...ni har hjälpt mig jätte mycket, väldigt tacksam. Läser det ni har skrivit flera ggr om dan och försöker få in allt. Men det är väldigt jobbigt i huvet att man bara som människa kan stänga av en annan människa på det sättet. Ingen sympati för fem öre!

Jimpa

Vad jobbigt allt är...saknar henne så otroligt mycket!

Att älska.
Att ta in en annan människa på djupet.

Det svåra är kanske att även älska dig själv tillräckligt mycket för att se vad det är som händer just nu.
Du vill ha någon som inte vill ha dig.
Du kämpar för något som kanske är förlorat.

Det är din fulla rätt att fortsätta kämpa för det om det är det du verkligen vill ha.
Eller så släpper du taget om känslan som egentligen inte är sann och ser vad som händer.
Om du byter ut ditt " jag vill" att hon ska komma tillbaka.
Till att,jag önskar att hon kommer tillbaka.
Då släpper liksom krampen och kanske det kan hjälpa dig att se andra möjligheter än att det blir som du vill.

Jimpa

Det lät lite lättare å säga önskar hon kommer tillbaka...

Jimpa

hemma och det enda jag tänker på är henne, varför gjorde hon helt plötsligt slut? Var det terapeuten som tyckte det eller ville hon själv? Hon skrev att hon ville ha "ett uppehåll" för hon hade det jobbigt med sig själv just nu. Borde hon inte vilja ha mig vid sin sida? Kommer hon "tänka" klart igen dvs höra av sig till mig igen? Eller kommer hon bara kasta våra 3,5år på tippen? 10 dagar har gått nu utan någon kontakt alls, å det känns så overkligt...vill bara ha henne här hos mig och att allt var bra igen....jag menar vi snackade ju och messade varje kväll första månaden hon kom dit? Varför vill hon nu inte ha någon relation med mig helt plötsligt, jag menar vi har ju inte varit ovänner eller nånting...jag har stöttat henne hela vägen. 10 dar och hon klarar av å inte höras av?...å jag också fast det känns fortfarande så konstigt...ååå vad jag saknar henne!! Saknar/tänker hon nåt på mig tros? Undrar hur hon kommer tackla å komma tillbaka till sin lgh när hon väl kommer ut, tomt å ensamt kommer det bli, tror ni jag finns där då i hennes tankar?

Jimpa

Jag vet att ni alla försökt stötta mig "Ullabulla" "nordäng67" å alla andra men jag känner jag behöver få mer :) känns skönt när ni alla skriver.

lizzbet

Det är klart hon tänker på dig och saknar dig, men just nu måste hon fokusera på sitt mående. Du vill väl att hon ska bli frisk? Försök lägg ditt ältande åt sidan ett tag nu och tänk positivt! Hon är på behandling och det är JÄTTEBRA. Försök leva ditt liv, gör sånt du tycker är kul, umgås med dina vänner och aktivera dig. Det blir som det blir, du kan inte påverka något just nu. Tänk vad trist om hon inte hade åkt iväg på behandling och fortsatt sitt destruktiva drickande... hade det varit bättre?

Styrkekram!

Jimpa

du hon gör det lizzbet, så hon är inte helt känslokall då? Vad glad jag blir isåfall....fast jag undrar om hon saknar mig? Kanske tänker på mig ibland. Nä du har rätt, klart jag vill att hon ska bli bra igen. Och hade hon inte kommit in så hade hon supit ihjäl sig, hon ville väl inte leva längre vad hon sa till mig, då jag var nere hos henne i början av behandlingen. Å det är ju värsta scenariot man kan tänka sig...brrr

Jimpa

ju säga att vi båda är närmare 40, mitt i livet, å inga av oss har barn, men man vill ju ha någon gång...svårare för henne kanske.

Jimpa

hon inte bara skicka ett mess å säga att hon älskar mig saknar mig eller nånting...istället för att det bara är helt tyst :(

att det ska vara över mellan er så är hon helt tyst.
Om hon fokuserar enbart på sig själv för att hon vill det eller terapeuten bett henne så är det helt tyst,osv.

Det enda du kan göra just nu är att acceptera läget,fast det är omöjligt.
Vill hon dig något så kommer hon att höra av sig,det är nog det enda som är säkert.
Hon kanske också kommer att höra av sig även om hon inte "vill dig" något.
Bara för att höra att du är ok.

Men hon kanske har förstått hur svårt det här är för dig om du har gråtit mycket och visat tydligt att du inte alls vill att det ska vara över.
Så detta är det mest smärtsamma,men ändå skonsamma sätt hon kan behandla dig på.
Det går ju inte att misstolka tystnad.

Vad som sen händer i hennes huvud eller känsloliv kan du endast spekulera om.
Mitt ex var avtrubbad i ett år pga sin alkoholism och vaknade sen till när jag mötte en ny man.
Men då var det för sent,jag hade bearbetat,släppt taget (nästan) och gått vidare.