Hejsan på er

Är ny här och har aldrig skrivit ett inlägg på ett forum tidigare, men känner att jag bara vill skriva av mig.
Har varit nykter i 10 veckor nu och är inne på min elfte vecka. Det känns så otroligt skönt för varje dag jag vaknar upp och slipper all ångest och alla minnesluckor. Så mycket bättre jag mår rent fysiskt utan alkoholen i kroppen även om suget är stort.
Har druckit väldigt mycket periodvis under 5 års tid och det som fick mig att vakna upp och ta tag i det här var att jag var på väg att förlora allt som betyder något för mig, mina två barn.
Det som är så svårt är att jag inte vet hur man går vidare? Hur ska man hantera alla ledsamma tankar och känslor när jag ser hur mycket jag har förstört och förintat för andra människor som jag älskar? Tanken på vad jag gjort för något och hur mycket jag förstört är helt outhärdligt och jag kommer inte vidare. Hur gör man för att börja älska sig själv och sluta med detta självskadebeteende genom att dricka? Äter Antabus nu och ska göra det fram till januari minst, men sedan då? Det känns som att jag redan nu har planerat mitt nästa återfall när jag slutar med dessa livsavgörande tabletter, men hoppas att jag innan dess har börjat älska en liten del av mig själv så att jag inte utsätter mig för dessa återfall om och om igen. För jag borde vara värd något i mina egna ögon....
Och varför känns det extra skamligt om man är kvinna och framför allt mamma att vara alkoholist? Dom flesta av mina vänner jag har genom mina barn har valt att inte umgås med mig och dom vill inte heller att deras barn träffar mina när dom är hos mig.
Min man valde att lämna mig när han fick veta att jag smygdruckit för honom under nästan 2 års tid. Han tyckte att "det här får du klara av själv, du är helt ensam i detta och det är ingen sjukdom" och det stämmer så väl, ensam har jag verkligen blivit
Väljer nu att skriva här så att jag förhoppningsvis inte ska känna mig lika ensam

All denna skuld och skam, när förlåter man sig själv?????

Kram på er och ta hand om varandra

... Förlåter sig själv och tänker att det är giftet som gjort detta när det kidnappat din hjärna (även om det är du som hällt i dig och är ansvarig såklart). Lätt att säga naturligtvis. Jag försöker omvandla min skam och skuld efter allt dåligt jag gjort till en drivkraft och motor framåt.
Dit vill jag inte igen, någonsin!
Vidare blir jag allmänt arg och ilsken på giftet och den romantik man 'blivit lurad i'
Arg så snart jag känner ett litet sug.
När jag blir ledsen över saker jag gjort med giftet i kroppen brukar jag också tänka: Aha, nu är det den listige a- jävulen som försöker få mig att hitta en anledning att dricka! Men numer är jag starkare än den rösten och bara skrattar åt den, eller blir arg en stund....

Det var några ord från mig, lycka till och blicka framåt mot ett fräscht liv!

Piaka

Tack för dina tänkvärda ord! Tar med mig dessa i kampen mot skulden och skammen och hoppas att det kan hjälpa mig att gå vidare i allt detta....

Ta hand om dig och tack!
P

AlkoDHyperD

Åh, vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg, Piaka! Ledsen över hur människor dömer och hur du skambeläggs och lämnas ensam när du behöver som mest stöd.
Du har gjort ett fantastiskt arbete som lyckats sluta dricka och hållit dig nykter i tio hela veckor!
Jag vet ju inte så mycket om hur det varit tidigare, hur och när du druckit och om det hänt saker som nu gör att man vänder dig ryggen eller inte litar på din nykterhet. Men oavsett vad som varit är det nu du behöver stöd och uppmuntran i att fortsätta vara nykter. Dömanden har aldrig hjälpt någon. Hoppas det finns andra i din omgivning också, någon som ser det du gör just nu.
Har du hjälp i detta? Du skriver att du tar antabus. Finns det även samtalsstöd där du får dem? Om du ska äta dem året ut har du tid att hitta svaret på hur du ska gå vidare, tid att läka det alkoholen förstört och tid att förstå ditt beteende.
Förstå - för att sedan kunna förlåta dig själv.
Ingen människa väljer att lida, ingen väljer att bli sjuk, ingen väljer att bli alkoholberoende (vilket är en sjukdom). Man väljer att dricka, ja. Men man väljer inte att tappa kontrollen över det. Och när kontrollen väl är förlorad (dvs känslohjärnan lärt sig att alkohol = lättnad av obehag) är det egna valet styrt av känslor och instinkter snarare än logik.
Antabus hjälper dig att slippa välja. Se det som en möjlighet att reflektera och sätta ord på skammen och skulden. Skulden behövs, även om den är smärtsam, för att vi ska kunna veta vad vi gjort fel och kunna rätta till det.
Skammen däremot, den förtär och försvagar. Skammen måste lyftas och granskas.
Kanske har du gjort dig själv eller andra människor illa när du druckit. Men det betyder inte att du är en dålig människa.
Fortsätt skriv här, det är ett bra sätt att lyfta upp skammen i ljuset, bita huvudet av den.
kram från en skamlös

Gunda

Du är verkligen i en sitts som inte är lätt. Att bli övergiven när man som bäst behöver sin partner
kan verkligen vara oerhört svårt.
Försök att inte slå på dig, det gör bara att du hamnar längre er i förtvivlan och elände.
Det är en stor fara i det att du börjar dricka igen. Du har fixat 10 veckor du är verkligen en kämpe
sen det bra du gjort. Vi har en sjukdom som heter alkoholism och vist är det vi som häller
i oss alkoholen, men det finns oftast en bakomliggande orsak.
Jag kan berätta vad jag gjorde för att klara min situation.
Jag har varit med på den här sidan i snart ett år, jag har kämpat fallit rest mig och kämpat fallit igen och rest mig.
Så hände det lite olika saker i livet jag fick en vän här som stötta mig, vi stöttade varandra i en månad
och jag fortsatte att kämpa, ja så klart även hon, när den månaden var slut, så fortsatte jag att vara nykter.
När jag kände att jag inte skulle klara det på egen hand så tog jag kontakt med AA och har varit
med där i ca 6 veckor nu. Jag hade inte klarat det utan att få den hjälpen från människor som
sitter i samma båt. En del av dem har lång nykterhet och delar med sig och ställer upp.
Jag säger inte att du ska göra det jag gjort men det är ett tipps som jag vill förmedla, det har hjälpt mig.
Jag går på täta möten, jag har fått en sponsor som hjälper mig att titta på mig,
Hon hjälper mig att förstå min situation. Jag hade inte kommit så här långt om jag inte haft stödet.
Kram på dig och fortsätt skriva läs massor här, det finns väldigt många kloka människor
på den här sidan.
Kram