Hej! Jag har insett att jag förmodligen har alkoholproblem. Eller snarare problem att hantera den. Såhär: jag lever ensam med barn i tonåren vv vecka. Jag jobbar heltid, har ett rikt liv med många vänner och god ekonomi. Jag är social, glad, sprallig och tränar regelbundet. Allt verkar ju kanon men jag kan inte hantera alkoholen. Jag har alltid varit partyprinsessan som gillat att festa. Under småbarnsåren var det sparsamt men nu sedan skilsmässan för 2 år sedan, och sedan jag blev singel så har jag fallit tillbaka i "tonårs"festandet igen. Mitt problem är att jag nästan alltid dricker för mycket. Har ingen spärr. Minnesluckor dagen efter. Jag kan tänka att ikväll SKA jag bara dricka två öl men det skiter sig alltid. Och nu börjar jag bli riktigt rädd. Tänker att jag ska ta ett glas vin framför tvn en fredagkväll när jag har barnen, men vips så har jag druckit hela flaskan. Men jag smyger, barnen vet inte att jag druckit en hel flaska. Och det är det dom oroar mig till döds, att jag börjat dricka i smyg för barnen. Det är inte klokt!! Jag?? Vad håller jag på med?? Jag vill inte bli nykterist men jag vill kunna dricka normalt. Ta ETT glas framför tvn OCH när det är fest, dricka med MÅTTA!! Under sommaren och hösten har det eskalerat, jag märker att jag höjt toleransnivån och även toleransen för när det är ok att dricka. Jag vill inte detta längre!!!!!!!