Hej!

Jag är i en jobbig situation just nu, det är så att min flickvän sitter på behandlingshem för alkohol någonstans i Sverige och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Vi träffades för 3,5 år sedan och allt var bra till en början sen började det drickas till en början normalt sen ökade det mer och mer. Det har tagit slut flera ggr mellan oss, men vi valde att flytta ihop, vilket inte höll så länge p.g.a att hon sa upp sitt jobb och lgh och flyttade till min stad, och det var väl inte det smidigaste och komma till mig å inte ha kollat upp jobb innan! Iallafall det var sommar och hon drack ju ofta medans jag var på jobbet, jag fick tråkiga sms/samtal till mig när jag jobbade, riktigt jobbigt. Visste aldrig om hon var nykter eller full när jag var på jobbet, hade ångest på dagarna. Och det var ofta i slutet att hon var aspackad när man kom hem från jobbet. Men hon gjorde aldrig något utan oftast så somnade hon bara. En gång så fick jag hämta henne på biblioteket där hon smög drack. Hon ljög ofta för att hon inte hade druckit, vilket jag hörde direkt när vi pratades vid i telefon, när hon var hemma hos sig och jag 10 mil därifrån hos mig då. Min flickvän har förresten gjort en Gastric Bypass så vet ni, hon drack bara folk öl, och det gick hon igång på. Alltså tålde ingenting. Tillslut så sa jag en dag efter jobbet att nu får du hitta något annat boende, för jag pallar inte att du sitter här å dricker. Hon fick fatt på en lgh i en by jämte, där hon inte trivdes alls. Jag hämtade hem henne flera ggr för att jag tyckte synd om henne och för att jag givetvis forfarande hade känslor. Hon hade jobb iallafall men drickat blev för mkt och tillslut så tog hon jobb bilen till jobbet och åkte dit för rattfylla. Jag hjälpte henne till psykakuten, men där kom hon inte in för hon hade för mkt i utandningen. Till sist kom hon in och fick lite hjälp i 3-4 dar. Jaja det hela slutade med att Hennes föräldrar hämtade hem henne till sin stad och där fick hon bo fram och tillbaka hos sina föräldrar. Jag hamnade mitt i mellan, och hon visste inte vad hon kände för hon mådde dåligt. Och en morgon ringde hon mig kl 07 på morgonen och gjorde slut...å sa att hon träffat en kille, å jag bröt ihop och hon ville inte ha någon kontakt alls. Jag mådde dåligt i ca 2 veckor sen ringer det plötsligt och då är det hon, hon ville kolla läget. Och sa att det var inget med den killen. Sen började vi prata mer mer å allt kändes som förut, träffades några ggr också. Sen fick tillslut fatt på en lgh och hon var jätte glad för det, och självklart jag också. Själva flytt dagen svarade hon inte i telefon, jag fick tag på hennes farsa som skulle hjälpa henne med flytten, och han sa att hon var där och att hon hade druckit. Föräldrarna är ju rätt less på henne märkte man. För det har varit mycket strul förut långt innan vi träffats. Det gick några dagar och jag försökte få fatt på henne men inget svar, jag blev orolig och kontaktande hennes mamma som och till sist hade gått in i hennes lgh för dom hade fått nyckel och hittade henne full sovande på soffan, för hon hade inte varit kontakt bar i flera dar.
Iallafall så tog hennes föräldrar henne till ett behandlings hem, där hon är nu...
Sen kom hon till hemmet och vi messade och ringde varandra som vanligt och allt kändes jättebra, var till och med och hälsade på henne och dom 4 timmarna som besöket var, var fantastiskt bra....jag åkte hem och sen fortsatte vi messa och allt var bra. Sen efter en månad så kom plötsligt ett sms att hon hade det lite jobbigt just nu och hon ville ha ett uppehåll, OK? sa jag och fick värsta paniken och grät som fan, hon skrev att hon inte hade samma känslor längre och att hon inte visste vad hon ville. Jag stack till henne i söndags 10/9 utan hon visste om det, men hon var väldigt avvaktande å det var knappt man fick en kram...å jag grät. Sen sa hon du får inte va här man var tvungen å anmäla sig å så det visste jag ju iof...stannade i typ 20 min sen åkte jag hem. Men känslan när jag var där kändes stelt och jag fick nätt och jämt en kram. Hon hade halsbandet på sig som jag skickade ner till henne. Så där är vi idag, har messat henne sen dess men nu svarar hon inte alls. Hon har inte blockat mig heller för messen kommer fram och så också telefonen. Vad ska jag göra?? jag blir knäpp älskar och saknar henne som fan.

Jimpa

vilken ångest jag fick nu :( det är inget jag kan göra då typ skriva ett enkelt mess -tänker på dig.

Du måste respektera hennes nej till kontakt.
Du förlorar både i hennes och dina egna ögon självrespekten om du ger efter.
Du ha rklarat det i över en vecka nu.
Hon är i säkert förvar och om hon vill dig något så kommer det att visa sig.
Kanske du blir inbjuden till anhörigvecka,eller så kanske hon kontaktar dig under återstående behandlingstid.
Det du däremot vinner på att avstå kontakt är:

Självrespekt,du är värd att behandlas med kärlek och respekt från hennes sida.
Du visar henne respekt,hennes nej till fortsatt relation gäller.
Dvs du låter gummibandet mellan er slappna av.
Det som du hittills kanske hållit väldigt töjt,då hon flera gånger velat släppa taget om er relation men du kanske "fått" henne tillbaka.

Slappnar du av,så kan hon slappna av och kanske våga känna efter och skicka en försiktig trevare till dig som du måste låta bli att hugga efter.
Eller så gör hon inte det alls.
Jag lovar,hon vet exakt var hon har dig och du behöver inte bevisa det ytterligare en gång.
Hon har alla bevisen prydligt uppradade framför sig och behöver inga fler.

Jimpa

Du resonerar så klokt, och det känns rätt som du skriver...en grej som du skrev var ju att det är alltid jag som försökt få tillbaks henne. Och det är märkligt vad hon egentligen står. Som sist i maj då hon ringde mig kl 0700 på morgonen och sa att hon ville det skulle vara helt slut?! Och jag tappade ju greppet igen och skrev tillbaks till henne att jag älskade henne. Då skrev hon "det blir inte du och jag igen. Lycka till i framtiden" jag försökte gå vidare vilket var väldigt jobbigt lite som nu...men ändå ringde hon drygt 2-3 veckor efter, och frågade hur läget var...å sen så pratade vi och messa på som vanligt och träffades och hade mysigt ihop och så. Jag frågade vad som hände med killen hon hade träffat då, och då sa hon att det var inget med honom och att hon tänkt och det var mig hon älskade?? varför håller hon på så egentligen?? Kommer hon göra samma sak igen tros?

är att kolla in empaten-undvikaren. Googla på det så får du nog en del "vibrationer"
I alla fall jag blev mörkrädd på hur någon kunde veta hur jag och min kärlek fungerade.
Där står också beskrivet hur man förstärker varandras ytterligheter istället för att jobba mot en mer likställd relation där båda tar sitt ansvar.
Nu skriver jag inget mer idag.lycka till med grottandet i din själ :-)

Jimpa

kolla direkt...tack Ullabulla utan ditt stöd vet fan...❤️

Bedrövadsambo

Radera henne i mobilens kontaktbok. Så har jag gjort med min ex-sambo för att inte "frestas" i ett svagt ögonblick.

Jimpa

Har gjort det, men kan hennes nr utantill, men har inte skickat något...tack ändå :)

lizzbet

Jag tycker om det du skriver och är glad för ditt stora engagemang och stöttning :) Men jag måste bara invända mot påståendet om att det inte går att misstolka tystnad. Det har jag gjort många gånger. Kanske det stämmer just i detta fall, men ingen vet med säkerhet, bara hon.

Jag vet..
Men ibland måste man dela upp det i svart och vitt när hjärtat håller på att gå sönder.
Man måste välja nya vägar och förhållningssätt när de gamla inte fungerar.

Jimpa

verkar vara erfarna kvinnor båda två, efter allt ni skrivit har läst det mesta om erat liv. Men vad menade du lizzbet egentligen? Förstod nog inte riktigt :)

Jimpa

med hennes mamma precis, och ställde bara några enkla frågor. Frågade om hon trodde det var kört mellan oss, å det trodde hon inte, hon hade pratat med hennes terapeut och han/hon sa att det är rätt vanligt att man reagerar så här när man inte mår så bra. Hon skulle tom ner och hälsa på henne på söndag. Så hoppet lever kvar :)

AliceAlice

...läst alla inlägg men har du någon att prata med? Det känns som du skulle behöva en samtalskontakt som kan hjälpa dig att få fokus till dig själv. Allt jag läst, du lägger hela din själ och ditt hjärta, tid och kraft på att fundera, tänka, drömma om henne. Vart har du själv tagit vägen? Vad vill du att ditt liv ska innehålla (mer än henne), alla de andra bitarna kan du få, fast inte med henne och åtminstone inte just nu.

Att gå igenom en behandling är tufft och många lever liksom ett isolerat liv, borta från allt det vanliga. Utifrån vad jag tolkar det så har ni, liksom de flesta andra som lever nära en missbrukare, en destruktiv relation. Tänk att hon inte haft sitt missbruk och sagt att hon behövde vara själv en tid och tyckt att ni inte skulle ha kontakt, hur hade du då reagerat? Eller vänd på problemet, att du, av någon anledning skulle må dåligt och vilja sätta förhållandet på paus eller avsluta det, hur skulle du vilja att hon reagerade då?

Visa både dig själv och henne all den respekt ni är värda! Mycket styrka!!!

Jimpa

Nä jag har väl ingen direkt som jag pratar med, har en och annan jobbar kompis som jag pratar ibland med, annars är det här på forumet som har hjälpt mig en bit på vägen. Och det är sant att jag ägnar rätt mycket tid på å tänka på henne, svårt att fokusera på något annat i mellan åt. Som du skrev så hade jag nog reagerat samma om hon inte hade druckit, vet inte varför. Men känslorna styr väl. Men som jag skrev ovan så tror jag att hon bara behöver lite space från oss, pratade ju med hennes mamma som hade pratat med henne, och hon trodde inte det var kört.

uppgiven kanske.
Att fast vi tjatar och tjatar om samma budskap så räcker det med att hennes mamma säger något så går du igång och hoppas för fullt igen.
Vad hennes mamma säger förändrar inte så mycket.

Det är ju vad din tjej känner tycker och vill som spelar roll.
Det gör i alla fall mig ont att du är så fast i den föreställningen att det ska bli ni igen.

Försök åtminstone att se det andra scenariot att det inte blir ni.
Vad händer då med dig och ta hand om den känslan.

Javisst kan det bli ni.
Men oddsen för det kanske inte så höga?
Och framför allt,hur kommer det att se ut och hur länge kan den relationen vara och fungera så länge du lägger allt ditt fokus på henne och att hon ska vilja vara med dig?

Jag säger inte att jag inte förstår dig,för det gör jag.
Jag var också inne i "galenskapen" att vägra förstå att det var över.
Vägrade ta in den möjligheten för att det gjorde helt enkelt för ont.

Men någonstans visste jag förstås och det vet nog även du att det kan vara över.
Och i såna fall,vad gör du då?
Hur går du vidare?
Hur samlar du ihop dig för att börja leva DITT liv igen?

Hårda ord,men det är bara för att liksom väcka dig lite.
Som sagt,oddsen chansen och möjligheten är aldrig uttömda så länge det är två personer som tycker om varann.
Men,försök lyssna på hennes nej och se vad det i längden kommer att innebära för dig.

Det är vad du kan ge dig själv just nu och som kan ge dig en nystart.

Jimpa

Jag vet väl innerst inne och alla runt i kring mig säger samma sak att det är ingen bra människa för mig. Och vilken framtid har man ihop med en alkis?? Skaffa barn? Ja eller hur...sitter med min bästa vän ikväll och han såsom ni försöker pränta in att det är inget å ha!! Efter allt hon har gjort dessutom? Psykopat är vad hon är...eller vad anser ni? Lätt å säga nu kanske men jag försöker att laga mig själv! Kram

Bedrövadsambo

Vi har sagt vad vi tycker, många av oss. På ungefär samma tema. Men du fortsätter vara besatt av henne. Det är ditt val, men det är inte konstigt om vi inte orkar engagera oss mer i dig. Du har gjort ditt val, du sitter där du sitter och väntar på att hon hör av sig. Kanske. Och de flesta av oss tycker att du gör fel. Men det är ditt val som sagt.

Bedrövadsambo

Vi behöver inte skriva nya inlägg, du kan bara läsa det vi har skrivit tidigare i din tråd. Om och om igen.

Har sagt det förr och säger det igen: om hon faktiskt blir nykter och vill träffa dig igen så kan ni inte börja om där ni slutade. Du måste fundera över din roll i ert förhållande. Läs lite andra trådar här också och lyft fokus från dig själv och henne. Känner du igen något? Ser du mönster hos dig själv? Ingen härinne vet vad hon har för relation till dig, varför hon inte vill träffa dig, om hon kommer att vilja. Om hon blir nykter och stannar i det. Det ver inte du heller, men ägna lite tid åt att fundera på dig och vad hon fyller för behov hos dig. Ert
Förhållande lät ju rättt destruktivt, vad får dig att vilja leva så?