Goddag kamrater!

Jag skrev här i vintras, och någon enstaka gång senare under våren också. En del av er kanske minns mig. :) Aja, long story short: det gick rätt bra att vara nykter under våren. Jag höll mig tre månader och två veckor - mitt längsta uppehåll sen jag började dricka, för 18 år sedan! Bidragande till framgången var nog att jag hade en mycket intensiv jobbperiod, och kämpade på mitt att laga mitt förhållande. Det gick rätt bra, vi är i ett mycket bättre läge nu än för ett halvår sedan. Projektet jag jobbade med blev också en framgång!

Allt det sagt så hade jag svårt att hitta så jäkla mycket glädje i grejer under våren. Jag kände mig allmänt deprimerad och "off". Jag läser ibland här om personer som mår så sjukt bra när de blir nyktra, visst, det kan vara kämpigt, men de mår bra. Jag kände: jag då? Har mått riktigt kasst. Inte fysiskt såklart. Sjukt skönt att känna att kroppen svarar bra på träning igen, och såna grejer. Men jag har inte varit glad, alls.

Sen blev jag klar med mitt stora jobbprojekt i början av juni. Jag hade redan bestämt mig för att fira det. Så jag drack en gång, och en gång till. I smyg såklart. Jag var sen full en gång när jag var hemma själv med min tre-åriga son. Sambon jobbade natt. Det är liksom inte okej. Jag har försökt ha saker att göra. Men alkoholen har funnits i tankarna exakt hela tiden. I helgen som var var sambon och sonen ute och reste några dagar. Jag tog en tredagars, typ. Det kändes jätteskönt, men samtidigt så ohållbart.

Det funkar ju inte, givetvis. Så, nu står jag här. Andra dagen nykter och får börja om. Jag vet inte på vilket sätt min strategi ska se annorlunda ut i höst. Men jag är inte riktigt redo att kasta bort mitt liv riktigt än, så på något sätt ska det väl gå.

linus

Happ! Dag 38 nu. Det går egentligen ganska bra. Jag hade en kris i helgen/början av veckan. Skulle nämligen åka iväg med jobbet ett par dagar från i söndags, och för er som följt den här tråden, eller minns från när jag skrev i vintras, så är egentid från familjen och även alkohol i jobbsammanhang typiska riskmoment för mig. Hur som helst. Hade som helt avfärdat att det skulle bli någon alko i samband med den här jobbresan, men så när jag satt på jobbet i fredags kom jag plötsligt fram till att nämen varför skulle jag INTE ha med mig en flaska sprit eller ett par vinare och dricka på hotellrummet på kvällen/arna? På typ 7 sekunder hade jag övertygad mig själv om att det var helt rimligt. Däremot hade jag behövt handla då på fredagen, då jag var upptagen hela lördagen. Så jag satt och velade fram och tillbaka, kom fram till att det var grymt späckat program och att det skulle bli sjukt jobbigt med tididga morgnar och långa möten om jag hällit i mig en två flaskor vin på en timme ganska sent på kvällen innan. Det var också det som fick mig att avstå. Att det var för dåligt läge att supa helt enkelt. Men jag satt ändå kvar på jobbet så länge att jag inte hann förbi systemet innan jag skulle hämta sonen hos dagmamman, för säkerhetsskull. Sen satt jag också på mitt hotellrum på både söndag och måndag kväll och kände mig BESVIKEN på mig själv för att jag inte hade något att bli full på. Men det var ju bra, såklart. Under den dryga månad som gått under den här nykterheten har jag egentligen inte utsatt mig för någon riktigt rejäl risksituation förrän nu. Viktigt att känna att jag faktiskt lyckades hantera den bra, oavsett anledning till att jag lyckades med det.

Nu är det tre veckor till nästa jobbresa, den är både längre och har betydligt mer luft i programmet, och är ett par tidszoner bort (= går finfint att ringa hem och säga godnatt och sen hinna fyllan till rejält innan det är dags att sova). Den blir ett riktigt eldprov. Men just nu får jag vara nöjd med att den här vändan gick bra.

Allt gott kämpar, ni är grymma!

Sheana

Det där du beskriver om universitetsvärlden känner jag igen. Jag är visserligen "bara" student men mitt drickande har tagit fart under studietiden och sett att på vissa institutioner (där man allra minst tror att folk dricker så mycket som en droppe) kan man öppna kylen och den är full av skumpa eller det står vinflaskor lite var stans i tid och otid och någon som delar ut gratis vodka e.t.c. det gav tidigt en ganska tydlig signal till mig som inte fatta bättre att "Aha det är tydligen helt okej att supa och ändå ha huvudet i behåll." Det är oerhört svårt att stå emot då men nu har jag slutligen efter flera år insett att det här fungerar inte för mig, jag kommer aldrig bli klar och klara av mina studier eller ens bli särskilt gammal om jag inte slutar nu.

linus

Hejsan! Jo, redan när man börjar sina studier läggs ju nivån ganska högt så att säga. Och det är lätt att komma undan med det, många som dricker runt en, billig alkohol på studentkrogarna, och på de flesta utbildningar: inte skitlånga dagar heller. Är helt okej att vara bakis en förmiddag lagom ofta. Jag var 26 när jag började plugga på universitet. Hade alltid festat rätt hårt med mina polare sen tonåren, så för mig var det snarare bara att fortsätta. Men effekten: medan en del började trappa av så hade jag fem år till att party like it is 19-fucking-99. Dessutom har jag spelat rätt mycket musik. Vid något briljant tillfälle bestämde vi att vi bara skulle tacka ja till gig på ställen där man kunde vara full. Klurigt. Och att dricka ett sexpack folle på repningarna gör ju att det är lite mindre tråkigt att nöta trassliga partier. Sammantaget för mig har det varit så att en dålig relation till alkohol har kunnat upprätthållas (och i viss mån cementeras) genom att jag har fortsatt att befinna mig i kontexter där det är helt okej, eller t o m uppmuntras, med ett orimligt alkoholintag.

Grejen är ju, som du skriver, att de flesta klarar sina utbildningar trots att de samtidigt har ett riskbruk. Jävla svårt alltså. Och hamnar man i det att man faktiskt inte längre klarar studierna, eller livet, då har riskbruket troligtvis börjat dra ned en ordentligt. Bra att du jobbar på det nu. Jag har läst din tråd också. Kämpa! <3

Sheana

Jag beundrar verkligen alla dessa som klara av både och men jag gör det tydligen inte. Jag går på en av dessa tyngre heltids utbildningar där det är 8-17 och plugg därefter som gäller och det raserades ganska fort (även utan drickat är det lätt att hamna tokmycket efter vilket många också gör och få tar sig faktiskt igenom hela utbildningen med eller utan a). Saker hopade sig och det blev bara värre och värre och tillslut var jag tvungen att pausa helt. Nu ska jag ta tag i det sista. Jag började också plugga sent. Det lustiga va att de här med allt vin, skumpa och vodka... det va ju sånt man såg att professorerna tycktes ägna sig åt (de som man såg upp till) och trodde då att det var en helt okej livsstil typ så.
Tack Linus det ska jag verkligen göra. A ska inte få styra över mig längre. Kram <3

linus

Det är ju det att ganska många kommer undan med ett riskintag under lång tid, men även för de som klarar att sköta studierna eller jobbet så tar alkoholen till slut ut sin rätt, om inte annat på hälsan. Och sen finns det ju många av oss, som för mig, som klarar att sköta mig ganska bra, men helst dricker så jag är rejält packad när jag väl dricker, och finns det då gott om lägen så är det lätt att hitta ursäkter. I takt med att de vanliga studentfesterna och liknande blev färre för mig ersatte jag det dels med att dricka själv, eller om jag varit på en middag, eller annan liknande grej med jobbet ofta varit en av dem som drack ett extra glas vin (eller två), men sen skyndade hem lite tidigt så jag kunde supa ordentligt utan att det "märktes". Yey me.

Heh, minns första gången jag var på en större universitetshögtidssituation. En av dekanerna på universitet visade mig sina bästa knep för att sno sig en eller två extra välkomstdrinkar. Sedan förklarade min bordsdam hur man strategiskt skulle dricka upp sitt vin så man fick maximal påfyllnad. And oh how I learned! :P

Men det låter som att du är inne på ett bättre spår nu! Jag hoppas du håller upp det. Är livet stressigt privat och studierna hopar sig kommer aldrig någonsin alkoholen hjälpa, det har vi nog alla erfarit. Kram! <3

Oj vilka minnen jag får när jag läser detta. Det var ju inte bara studier som ni säger, det var rejält supa när jag var student. Det var nollningar, tentaslaskar, vanliga kårkvällar, sittningar, resor till andra studentstäder, pubafton, en snabb öl efter allt pluggande innan puben stängde samt det värsta av allt - dvs jobba på kårkväll och sedan efter stängning sitta och supa till sen morgon dagen efter. Första tiden absolut värst men fortfarande mycket mot slutet när pluggandet faktist till sist tog över. Usch och fy egentligen.