Har försökt ändra mina alkoholvanor i 20år. Tror att det ska gå att ändra. Vill vara som "alla andra" men gång på gång misslyckas jag. Självkänsla noll och skammen 100! Utåt märks inget men detta är inget liv. Jag vill men kan inte. Försökt med allt men återfaller. Har en dröm om ett nyktert liv men varför går det inte?! Nykter ett tag och sen ska jag bara dricka på helger. Det går ett tag men är det värt den ångesten? Nej! Varför är det så skämmigt?
Kanske bara kan ta ett glas för att bedöva det värsta? Jo några gånger går det. Fy f.. vilket helvete detta är!

Så länge du försöker så finns det hopp! Här på detta forum finns mycket erfarenheter av alkoholberoende och också hur man kan leva utan drogen. Läs och skriv. Du kommer säkert att få en del tips och råd. Jag slutade dricka för drygt 3 månader sen, förhoppningsvis för gott. Finns väl ett antal anledningar till att jag lyckats och en del verktyg som jag lärt mig här och genom en kurs jag gick.

Min största orsak till att jag håller mig på banan nu och framåt är tror jag att jag har ändrat inställning till alkoholen/giftet. Nu känner jag bara avsky och ilska. Tidigare var det romantik och saknad. Har hört att en del som slutar röka t ex bara en dag känner avsmak och avsky inför att röka. Nu har jag själv aldrig rökt och varit nikotinberoende.

Hur som helst så fortsätt och skriv, och även läs andras trådar.
Lycka till och på återhörande!
//M

Vill hitta ett…

Tack för svar. Jag vet att jag är alkoholist och måste avstå helt. Blir så förbannad på mig själv att jag inbillar mig att lite kan jag ta ibland. Så misslyckas jag och mer självförakt samtidigt som jag ska hålla god min utåt. Orkar inte, önskar att jag kunde ge upp för gott! Vet inte vad som hindrar mig.

Sheana

Jag känner också en sådan där besvikelse över mig själv att jag inte klara av att vara som "alla andra" fast jag börjar verkligen undra om det verkligen är så för mörkertalet där ute är stort och jag tror att vissa är väldigt duktiga på att dölja -så det kan vara så att det är betydligt fler än man tror som har det här problemet.

linus

Jag är övertygad om att mörkertalet är rejält stort. Det är så stigmatiserat att ha ett avvikande alkoholbeteende - ett sådant överväldigande personligt misslyckande - att många av oss tycker det känns skitjobbigt att prata om, även om det är i kontexten att vi vill förändra våra vanor.

Hur som helst: Välkommen hit Vill hitta ett... Det finns mycket inspiration att få här, hoppas du kommer få hjälp av att läsa på forumet.

Dom flesta (och det är ganska många, tror jag läste att nästa var 5:e i vuxen ålder) som har problem med detta beroendeframkallande gift är "vem som helst". Läkaren, prästen, läraren, polisen, f d finansministern, psykologen, snickaren o s v.
Att ge upp inför drogen betyder för många att man på djupet inser att: Jag kan inte dricka, jag blir sjuk av det! och Jag behöver hjälp!
Detta forum är en fantastisk hjälp. Sen finns det hjälp på din vårdcentral. Eller att du går på AA-möten. Finns säkert fler ställen

Det finns en fantastiskt liv bortom alkoholdimman och bedövningen, du har startat en viktig och spännande resa!

Vill hitta ett…

Blev så glad att jag hittade detta forum. Äntligen kan jag känna igen mig i andra. Det var det jag inte gjorde på AA, där hade de haft lätt att sluta och levde nyktra och nöjda. Vet att så är det ju inte för alla men skammen blev ännu värre. Denna jä kamp och ångest är inget liv. Men bara ett glas... Det som en gång var en kärleksrelation med alkoholen har förvandlats till ett h-e! Men har inte gett upp hoppet på att bli fri och leva ett nytt liv. Tack alla här!

... som känner som du! Det är svårt att sluta, men tror definitivt att det är värt det. Jag är såååå trött på att a kontrollerar mig istället för tvärtom. Det tar tid, energi och pengar. Önskar dig all lycka till- vi finns här när du vill "prata".

Vill hitta ett…

Det är precis det jag behöver, prata om skiten och inte lägga all kraft på att dölja det. Och prata med någon som förstår och inte är fördömande. Här finns det människor som förstår, fantastiskt och som kämpar. ? Det går inget bra för mig nu men ska resa mig igen och förhoppningsvis inte lura mig själv och falla ner.

Vill hitta ett…

Det är precis det jag behöver, prata om skiten och inte lägga all kraft på att dölja det. Och prata med någon som förstår och inte är fördömande. Här finns det människor som förstår, fantastiskt och som kämpar. ? Det går inget bra för mig nu men ska resa mig igen och förhoppningsvis inte lura mig själv och falla ner.

Vill hitta ett…

Jag har alltid rest mycket och älskar det men inser att det har varit väldigt mycket drickande. Är i det skedet att jag måste/vill sluta. Tänker vågar jag resa igen? Kommer jag att tycka att det är roligt att resa nykter? För det här funkar inte längre. Känner mig desperat och rädd! Kommer jag att hitta någon mening?