Hej.
Jag lever med en som helt klart har problem med alkoholen, eller rättare sagt ångest och oro enligt hen själv, men så här ser en "cykel" ut:
Vi kan äta och dricka och ha en trevlig kväll 1-2 kvällar månad 1. månad 2 blir det 3-4 kvällar och då blir det större mängder, månad 3 vill min respektive inte komma och lägga sig då denne börjat dricka fast kvällen borde vara över för länge sedan, då blir det även bråk då jag ifrågasätter detta och det slutar med att min sambo åker hemifrån och dricker nonstop i 2-3 dagar i sträck, efter det stark ångest, oro och självförakt i en till tre veckor, nu börjar cykeln om, hon är försiktig med alkoholen, dricker lagom, tills vi är inne på ca månad 2.
Anledningen enligt sambon, att det blir för mycket är ju att all ångest och oro försvinner i fyllan, det blir lugnt i hjärnan, och detta har pågått i många år, ibland veckovis, ibland månadsvis, ibland lagom men det slutar alltid med en tredagarsfylla. Och att sluta med alkohol går inte, får då försvinner mysfaktorn vid ex middagar och sammanstrålningar, tre månader är det längsta sambon varit nykter med mig, och det slutade med att hen gav upp och stack hemifrån till en vän och drack.
Min undran till er som slutat dricka, och varit nykter några år är : vad hände med er ångest? Hur ser vardagen ut och hur mår ni då ni slutat "medicinera" med alkohol?
Jag tror min sambos mentala problem till stor del är kopplat till alkohol, att suget gör sig påmint i form av ångest, alkoholister har dom gott om i släkten, men jag vet inte, jag är nästan aldrig sugen, och får jag bestämma hur jag ska dricka blir det väl totalt på ett år ca 7dl sprit och ca en platta starköl, och jag gillar inte att bli full, men nu står jag i valet att lämna min sambo, för det blir inte bättre trots terapi och alkohol rådgivning och jag börjar få må riktigt dåligt över detta.