av rabbitgirl

Idag har det gott ett halvt år sedan jag slutade dricka.
Helt och hålet från dag till dag, utan någon konkret anledning.
Under sista 5-10 åren försökte jag minska på mitt drickande, hade kortare vita perioder, kämpade med vinet och ångesten.
Det krävdes så lång tid innan jag kunde konstatera att jag inte vill dricka alls, för att det drar för mycket energi.
Och nu står jag här efter ett halvt år och känner mig glad och stark, med massa andra problem, men inte alkohol.
Jag vet att jag fixar allt som jag vill, för att jag klarade av att sluta dricka och tänker inte att börja igen.
För mig fungerade det inte att tänka "jag avstår en månad, jag minskar, jag kan alltid dricka ett glas".
För mig fungerade det att tänka " jag vill aldrig mer dricka alkohol."
Jag hoppas att alla här på forum hittar sin väg att hantera alkoholen.
Kram!

Pi31415
fre, 2017-06-02 - 14:31

och välkommen hit till "Det vidare livet" rabbitgirl.

Jag följde (läste) dig av och till i din gamla tråd. Du har haft en lång process för att frigöra dig från alkoholen. Precis som de flesta av oss. Men det är ju så, när man själv börjar uppleva problem med alkoholen, är man oftast mycket mer beroende och sitter hårdare fast i alkoholens grepp än man först tror.
Mycket starkt jobbat av dig. Ditt sätt att tänka den här gången är nog det som gjort det lättare för dig. Detta att du stängde dörren helt till alkoholen.

Du har också rätt i att andra problem i livet är lättare att ta i tu med när man lever nykter. Det största problemet har man ju då klarat av.

Önskar dig en bra helg. Kramar!

Ellan
fre, 2017-06-02 - 21:00

Grattis till 6 månader, härligt att läsa. Att stänga alla dörrar till drickandet och inte ge sig alternativ låter som en bra lösning. Att lära om och leva livet på livets villkor är faktiskt skönare än att sitta fast och vara besatt av alkoholen. Problemen försvinner ju inte helt men det är i alla fall ett mindre när vi lyckas bryta beroendet. Fortsätt så och tack för påminnelsen över hur befriande det är att vara nykter.❤️
Kram Ellan

rabbitgirl
lör, 2017-06-03 - 10:07

parkerar jag på ICAs parkeringsplats och får en reflex att leta efter tomma flaskor i bilen som jag ska slänga i smyg att min man inte ser.
Jag går förbi bolaget och ler och säger hej till tiggaren, som var källan till min oändliga skam förut, för att han visste hur ofta jag var där.
Jag renoverar mitt kontur och med lite symbolik har jag rivit ur det gamla skåpet, där jag gömde vinflaskor under de sista åren. Jag behöver den inte längre.
Livet är absolut inte lättare och enklare bara för att jag har slutat dricka.
Jag är däremot starkare, kaxigare, bättre och roligare.
Jag vet inte hur ger man hopp för andra, men jag vill säga att det går och funkar att sluta. Man måste hitta sin väg, min var att sluta helt och jag behövde ingen hjälp utifrån, men det spela ingen roll. Bara att man slutar vara besatt av drogen, då funkar det.
Förresten, idag kan jag servera vin till mina gäster, se flaskan, känna doften, hälla upp åt dem och jag tar inget själv :)

santorini
lör, 2017-06-03 - 15:50

Så bra att du fixat det! Jag hade precis samma tankar, en dag i taget funkar inte utan jag mäste inse direkt att detta är för gott. Enkelt och bra när det funkar. God fortsättning!

rabbitgirl
sön, 2017-07-23 - 16:34

Känner jag mig oerhört strak och svag på samma gång :)
Jag känner mig svag för att jag mår inte 100% bra, problemem kommer och går och det vanliga livet tar på krafterna.
Stark för att jag kunde sitta vid borde med de som drack vin, jag kunde även servera vin många gånger, jag had 1000 möjligheter att dricka när ingen såg och jag gjorde det inte.
Jag bestämmer. Jag klarar av det. Jag är äntligen mig själv.

skogsfrun
ons, 2017-07-26 - 14:27

Jag är ny här och har precis slutat. Precis som du är jag less på alkoholberoendet som du så bra tagit dig ur. Din tråd är en inspiration för mig! Följer!

PP
ons, 2017-07-26 - 23:34

Det låter riktigt stabilt och bra, ja visst, problemfritt blir det inte per automatik när vi väljer nykterhet, men hanterbart på något vis. Har läst till och från om din resa. Glad att du hittat en väg som fungerar för dig!
//PP

rabbitgirl
ons, 2017-08-02 - 22:10

är inte alltid lätt :)
Denna vecka är jag på en kurs. Väldigt bra kurs.
Men som kvällsaktivitet valde ledarna att göra en övning i samarbete. Vi skulle göra marängsviss och drinkar med alko, massa frukt och sprite.
Perfekt misslyckad för mig som är alkoholist och har diabetes och borde inte ens äta så mycket frukt, ha ha.
Jag hjälpte till med att skära jordgubbar och bananer och åt några skivor, har hemskt dåligt samvete nu.
Sedan smet jag därifrån, de får väl njuta på sitt sätt.
Det var så himla mycket lättare att avstå alkoholen än sockeret. Livet är överraskande ibland.

Bedrövadsambo
ons, 2017-08-02 - 22:55

Förbannat dum samarbetsövning. Alkohol är inblandat i många "jobbaktiviter" kvällstid som är exkluderande för den som inte tål alkohol, och socker.

skogsfrun
tors, 2017-08-03 - 00:04

Jag håller med dig bedrövadsambo. Ojuste. Att de inte tänker in att det kanske finns folk som varken kan eller kanske inte vill dricka eller ens ha med alkohol att göra? Så urdumt. Bra att du klarade både alkohol- och sockerutmaningar Rabbitgirl.

rabbitgirl
tis, 2017-08-22 - 18:55

kommer hela tiden.
Vad gör man när man får som present av gästerna en dunk med 3 liter hemgjort och förmodligen gott vin från landet X och massa fin chocklad?
Ja... kände mig som en ganska otacksam varelse när jag sa att jag varken äter det ena eller dricker det andra.
Låter gästerna dricka upp och äta upp och funderar på att skaffa någonting som ger mig njutning i livet.

Bedrövadsambo
tis, 2017-08-22 - 20:47

Att äta och dricka av artighet är bara dumt. Gästerna blev nog nöjda ?

Matt74
ons, 2017-08-23 - 08:05

All lycka till dig och alla! Är själv medberoende till föräldrar som drack, känner till livet med alkohol. Idag är båda utan sedan 15 år tillbaka :)

rabbitgirl
lör, 2017-09-23 - 11:17

såg jag en lite speciell film "Manchester by the sea". Egentligen handlar det inte så hemskt mycket om beroende, men beroende finns i bakgrunden och anledning till det att människoöden ändras hemskt. Ett litet snedsteg på fyllan och hela livet rasar. Två barn dör.
När jag såg filmen, fick jag så otroligt stark lättnadskänslan att jag inte dricker längre. Och tacksamheten till gud eller ödet att mina snedsteg på fyllan var bara pinsamma, men jag har inte skadad någon annan eller mig själv. Det var nära många gånger och jag hade helt enkelt tur.
Promenerade i Uppsala i tisdags och tänkte att sätta mig och äta något gott, skulle vara mysigt att dricka ett glas, ingen bekant skulle ha sätt. Sedan kom insikten: så här funkar det inte för dig. Idag kanske blir det ett glas, kanske även två nästa månader klarar du av, men sen blir det bara att köra nedförsbacke i full fart, noll kontroll. Jag hamnade på Max, ha ha. Som tröst åt en liten bakelse till kaffe dagen därpå, satt på ett kaffe och läste en bok. Ok, socker dödar mig också (diabetes) fast inte lika fort, inte lika tydligt. En bakelse per ett halv år kan väl funka.
Jag jobbar hemskt mycket och jobbet ger mig tillfredställelse, njutning, känslan att jag är behövde och mina ungdomar ger mig så mycket energi tillbaka. Jag missköter min träning för att jag började avsky det, min kropp säger ifrån, musklerna blir bara svagare pga min sjukdom. Jag gillar att se snyggt ut, spenderar för mycket på kläder och smink, men samtidigt känner jag att det ingen ide att spara pengar. Försöker täcka min underviktiga kropp med snygga kläder. Jag skrattar. Jag är deprimerad. Jag är trött, trött av sjukdomen. Jag har ångest, oroar mig för allt. Jag längtar efter mer och mer kärlek. Ovillkorlig kärlek. Jag längtar efter mer sex, njutning av orgasmer. Jag får panik inför min operation. Jag utmanar min omgivning. Jag är nyfiken, utforskar, läser, testar nya saker. Jag pratar med mina vänner, bekanta, obekanta. Jag smakar på livet. Längtar starkt efter meningsfullhet. Jag är ironisk, cynisk, extrem. Jag är snäll, dum, oberäknelig, beundransvärd, korkad. Jag gråter. Jag sover och har mardrömmar att jag blir invirad i plastfolie efter min operation så att jag inte kan röra på mig. Jag sover dåligt, snurrar i tydliga kortisolmardrömmar som gränsar till verkligheten, vaknar och somnar om för att befinna mig igen i samma mardröm.
Jag dricker inte. Jag är nykter. Det är mitt och bara mitt val.
Varför bestämmer man sig för att vara nykter?

AlkoDHyperD
sön, 2017-09-24 - 09:01

Jag astnade för några rader i ett annat inlägg - tyvärr kommer jag inte ihåg vem som skrev dem - om våra ursäkter för att dricka...alla problem man kan rada upp som anledning till att man drack/vill dricka blir ju bara ännu värre om man lägger på alkohol också.
Trötthet - varför dricka och bli ännu tröttare
Ekonomiska bekymmer - varför dricka och bli ännu fattigare
Fysiska sjukdomar- varför dricka kroppen sjukare
Psykiska besvär - förvärras av alkohol
Ensamhet...i längden blir man ensammare ju mer man väljer flaskan framför andra aktiviteter

Du har det verkligen tufft med dina sjukdomar.
Lätt att i din situation tänka: skit samma, mår ändå dåligt, vad är meningen med att vara nykter? Och ge upp.
Men du gör inte det. Vad är dina skäl, rabbitgirl?

Kram

rabbitgirl
sön, 2017-09-24 - 16:46

Ja, det var en mycket svär fråga och imorse hade jag verkligen inget svar. Vad är meningen att vara nykter? Varför ger jag inte upp? Jag var helt tom i huvudet, jag måste väl vara helt korkad att jag inte ger upp?
Jag höll på att drunkna i den meningslösa vardags gråheten.
På eftermiddag kom detta. Som ett message från ödet, gud eller vem vet. En elev som jag var mentor för, som gick ut 2011. Jag kontaktade henne i ett annat ärende. Hon hade det tufft under gymnasiet. Och hon skrev efter 6 år:

"Jag tyckte att du var en av dom bästa lärarna på att hantera allt du kunde inte ha gjort något bättre, du hjälpte mig så himla mycket och hade så stort tålamod med mig!! Utan dig hade jag inte klarat gymnasiet, brukar tänka det ganska ofta. Gymnasiet för mig är lite av en dimma ? Alltså jag hoppas verkligen att jag har tackat dig på något sätt för allt du gjort för mig?! Annars - TACK BÄSTA … du räddade min framtid"

Så, jag dricker inte för att jag kanske har några framtider till att rädda. That's it.
Jag vill att det blir min motivation.

Morgondag
sön, 2017-09-24 - 18:26

Wow, jag har några framtider mer att rädda! Eller som jag tror Astrid Lindgren en gång skrev/sa: "Har jag lyckats förgylla en enda dyster barndom är jag nöjd"
Ja, känner igen mig en del i detta själv i min nykterhet och även styrkan i detta forum. Jag har inte följt dig jättemycket än rabbitgirl, däremot dig ADHD. Du har flera gånger med ditt engagemang och dina insikter räddat personer här från snedsteg/återfall. Hoppas du tar åt dig av detta
SÅ detta blir i alla fall för mig ytterligare en viktig drivkraft framåt, d v s att förhoppningsvis kunna "hjälpa/rädda" någon på sin resa. Med det kommer kanske en extra livlina och ett ansvar. Men samtidigt är man ju inte mer än människa och vi kanske också halkar av banan, vilket ju hänt dig ADHD just nu. MEN det viktiga är ju hur/att man reser sig och förhoppningsvis lär sig.

Så med vår egen resa hjälper vi andra. Vi ger inte upp. Vårt ansvar gäller ju såklart "bara" oss själva i första hand.
Ja, det var några lite ostrukturerade rader.
Tack för att ni finns cyberänglar!

rabbitgirl
mån, 2017-10-16 - 21:49

Ett underligt fenomen. Jag förstår inte varför, kanske för at jag har bara förträngt förut?
Nu, när ett årsgränsen kommer inom kort, börjar jag känna sorg att jag inte dricker.
Ni vet, att man inte får vin till god mat och är spiknykter på festen. Konstigt egentligen, det kände jag inte lika starkt förut.
Förut kände jag mig duktig att jag avstod, en duktig flicka som är stark och lever upp till sina egna (eller andras...) förväntningar.
Nu börjar sorgen blir så påtagligt att jag blir besatt av den. Tänker på vin varje dag och jag är inte längre duktig, jag är normal, som andra som inte är alkoholister. Efter ett år kan man inte belöna sig själv för det att man inte dricker.
Kanske kommer sorgen nu för att jag har aldrig släppt fram den tidigare?