varför utsätter jag mig för detta. Pendlar mellan gråt och ilska känns lite bättre efter en promenad. Jag vill inte vara medberoende men ändå blir jag det. Valet är inte självvalt från början det kom sakta smygande men nu vet jag att jag är medberoende.
Jag försöker att tänka på mig själv men det är svårt. Var så glad att han tog steget först att sluta dricka på vardagarna dessa avkopplande öl efter jobbet. Visst det har gått väldigt bra. Men sen kommer helgen då blir set dubbelt upp känns det som. 2 helger sedan satte jag ner foten efter allt för blöt helg enligt mig. Jag sa du hur jag kände har egentligen aldrig vågat men nu kände jag att det får räcka. Vår familj är värda mer. Jag var så lycklig förra helgen var lugn utan alkohol såg fram emot den helg för att semin han skulle stå fast vid sitt val. Men jag hade fel. Fick ett sms redan på dagen dör han frågade om han fick ta ett par öl, vände tillbaka och sa det är du som gör valen inte jag.
Detta inlägg kan bli hur långt som helst kände bara att jag behövde skriva av mig sett ner en del av det jag känner på pränt.