Efter en bra sommar då min man knappt druckit, efter krav och ultimatum från mig, är vi tyvärr snart tillbaka på ruta ett. Igår var första gången jag tillät alkohol vid middag då vi hade gäster, bara för att testa.
Då dricker han en fördrink, en öl och vin till maten. Efter det mera öl och innan vi går och lägger oss ser jag att whiskeyflaskan är borta, dvs tom. Och jag har koll på varenda flaska hemma, tar foton varje dag för att se om han druckit ur dem,
Jag konfronterade honom idag, då han dagen efter alltid blir som en annan person. Blir allmänt dum och trög, fattar långsamt.

Jag börjar tro att det är något annat än ”vanlig” depression som ligger bakom problemet med dålig hantering av alkoholen. Det jag tror nu är att det är någon form av autism eller asperger.

Min man har alltid varit lite nervig, rastlös, oroat sig för saker och tänker bara svart eller vitt. Svårt att kompromissa och lite nedlåtande mot andra, men visade bara extremt mycket kärlek till mig.
Däremot extremt besatt av att tjäna mycket pengar och räkna pengar.

Jag kan ju inte säga till min man att jag tror att han borde söka för att han kanske har en diagnos.
Hur sjutton får jag honom bara till en husläkare för att få hjälp?

Just nu känner jag bara för att slänga ut honom, känns som att jag gett honom alla chanser.

etanoldrift

Sanningen är att din man är alkoholist! Så svårt och så enkelt är det!
En alkoholist, kan vid "ultimatum" gå på vita knogar väldigt länge. Dvs avhålla sig från alkohol (åtminstone synbart) men har egentligen inga tankar på att sluta dricka!
Beroende på hur han tar din upptäckt, så får du se situationen därifrån. Var det ett "återfall"? Och är han i så fall beredd att ta hjälp?
Skyll inte på "diagnoser" eller depressioner!
Alkoholisten tar varje sådan förevändning som en ursäkt för fortsatt drickande. Eller för att fortsätta ta sig "återfall" med jämna mellanrum. En del är ju faktiskt "periodare"..
Du har ställt ett ultimatum så se till att hålla det!
Min alkoholist var också väldigt "kärleksfull" och i princip krälade i stoftet, för att jag skulle bli kvar.. Dock kunde han inte tänka sig att bli absolutist, eftersom han enligt sig själv inte har några problem med alkohol! Efter ett par "utbrott", där han blev hotfull, för att jag inte gick med på annat än nolltolerans så flyttade jag.
Och han hade också tusen ursäkter för sitt drickande.. Stressigt jobb, ångest efter en svår barndom, värk etc.. Men att gå till botten och söka vård för något av detta fanns inte på hans karta.. (det hela lättade ju efter några glas vin..)
Kort sagt han hittade nya problem för varje lösning som las upp !
När han ring ett par gånger och klagat på sin ångest (märkbart berusad) och jag bett honom söka hjälp på vårdcentral eller hos läkare, så har han blivit förbannad och slängt på luren. Och efter att jag förklarat för honom, när han varit nykter att jag INTE tolererar sådana samtal, där han underförstått hotar att ta livet av sig, utan att jag i min tur tänker ringa 112 och larma så har han hållit en väldigt låg profil!
Så oavsett VAD som ligger bakom, är han inte beredd att ta itu med drickandet, som förvärrar det mesta, så använd inte det som ursäkter, för att fortsätta som förut!
Och alkoholistens värd är ofta svart eller vit! Min alkoholist snöade också in på ekonomin och vissa perioder skulle det dras in på ALLT.. utom givetvis alkoholen! Skulle något inhandlas så var det givetvis "billigaste" varianten. Hade han kunnat så hade han sagt upp både telefon och el-abbonemang. Ändå levde vi inte ur hand i mun..

Jag är egentligen på andra sidan, men jag tycker du förenklar det hela något fruktansvärt. Din alkoholist kanske bara var alkoholist, men jag tror nog många har något som ligger bakom varför nan blivit alkoholist. Om man inte åtgärdar det initiala problemet tror jag det blir svårt att få en alkoholist att sluta helt.

AliceAlice

Det är vanligt med dubbeldiagnoser men frågan är vilket som kom först, hönan eller ägget...

De flesta är överens om att man måste vara nykter och så ha varit en tid för att kunna ta tag i och utreda underliggande diagnoser oavsett om diagnosen kommit av missbruket eller om diagnosen varit/misstänks vara orsaken till missbruket. Blir liksom ett moment 22.

Oavsett så är det han som väljer hur han vill göra, men du är fri att slänga ut honom eller flytta eller något där emellan. Kan du ta upp det lite snyggt med honom, ett sätt att visa omtanke?

är en alkoholist helt enkelt oavsett övriga sjukdomar. För vi är ju många som drabbas av både det ena och det andra utan att ta till flaskan för det! Sen tror jag att alkoholism skapar psykisk ohälsa! Vem mår bra av att ha kroniskt dåligt samvete och ångest över att behandla nära och kära riktigt dåligt under fylla? Tycker min särbo stämmer in på många diagnoser. Ibland tror jag han är narcissist, ibland är jag övertygad om att han har borderline och däremellan verkar han helt...normal (nyktra perioder)! Vilket skapar sån förvirring hos mig: överdriver jag ”problemet” mm! Sanningen är nog att en alkoholist helt enkelt inte fungerar som vi friska människor gör. De tappar omdöme, gränser mm som en vuxen människa normalt sett inte gör. Sluta fota flaskor hemma och lägg över ansvaret på din man! Min erfarenhet är att det går inte överbevisa en alkoholist. En tom flaska kan förklaras med de mest patetiska ursäkter och tar fantasin slut kan man helt enkelt skylla på nån annan! Det var nån annan som drack ur! Jaså din låtsaskompis Mollgan? Man får för sig att man pratar med en tre-åring i manskropp!

etanoldrift

Oavsett vilka "problem" som ligger bakom en alkoholists drickande, så kan de inte lösas om inte denne blir nykter!
Då blir de bara "ursäkter" för fortsatt drickande..
Ja, en alkoholist hittar på vilka ursäkter som helst för att få fortsätta, och det får de, men UTAN närstående som mår dåligt av deras beteende!
För till syvende och sist så har vi alla det totala ansvaret för oss själva och vårt eget mående!
Vilket också innebär att den medberoende har ansvaret för SITT mående! Och att göra vad man kan för sig själv och sitt mående! (även om det innebär att flytta eller kicka ut alkoholisten om alkoholistens beteende skadar en!)
Man kan inte "tvinga" en alkoholist att ta hjälp eller sluta dricka om hen inte vill!
Jag har mött så många med "offerkoftan" hårt svept omkring sig, för att urskuldra fortsatt drickande så jag går inte på det längre! Det spelar ingen roll om du har en "diagnos", depression eller PTSD i bakgrunden. Det finns massor av människor som har flera sådana problem, som INTE valt att lösa det genom att dricka alkohol! Valet är ALLTID alkoholistens! Försök inte inbilla mig något annat!
Har man som anhörig satt ner foten för sin egen skull och alkoholisten överhuvudtaget inte "erkänner" sina probblem, då anser jag att det enda rätta är att rädda sig själv!
Världen blir inte en bättre plats om båda två går under, för att den ene inte vill inse vilka konsekvenser hens beteende får..
Håller man på och ständigt hindrar alkoholisten från att nå sin botten, så kommer denne bara att fortsätta som förut!
Det är så många som aggerar "buffert" åt sina missbrukare, så de ska slippa ta tag i sina problem.. Och så många alkoholister som till slut börjar skylla sina problem på sina familjer och partners, trots att det är de själva som för glaset till munnen...
Och NEJ, jag tror inte att den som är alkoholist kan "lära" sig att dricka "måttligt"/socialt!
Jag vet att Per Holknekt gjorde en mycket öppenhjärtlig intervju.. Den borde fler ha sett och lyssnat på! För till slut resonerar alkoholisten: Men det gick ju bra förra gången, så jag kan ju fortsätta.. Rätt som det är är man tillbaks på ruta noll igen!
Ja det må låta hårt, men sådan är den riktiga verkligheten! Jag ser inte ner på den som fastnat i missbruk ofta finns det en väldigt fin människa bakom missbruket!
Men jag behöver inte tolerera konsekvenserna av en annan människas missbruk på ett personligt plan! Jag behöver inte "lida" för att mitt ex, inte kan och vill inse sina problem med alkohol och att den gör honom både labil och otrevlig!
Vi kan prata och umgås när han är nykter.. Väljer han själv att dricka så blir det ju mindre med umgänge för hans del.. Men i det fallet ligger bollen hos honom och det vet han vid det här laget! Han har redan "supit bort" 2 familjer och ett antal kortare förhållanden vad jag förstått, så mina förhoppningar om att han någonsin ska bli "nykter" är tyvärr minimala..

Fru Anhörig

Hej.
Skönt att få stöd och få en ”check” på det jag förstått väldigt länge. Tyvärr är det ju sant och tyvärr har jag märkt att det blir jag själv som blir medberoende och nånstans vill rädda upp. Och värst är väl att jag trott att jag kan få honom att bli en bättre människa. I själva verket är det här något jag insett att det ÄR en sjukdom ...

Fru Anhörig

Hej, du satte allt på pränt. Har ni barn? Det är inte lätt att flytta när vi bor i storstad, bostadsrätt och har barn. Jag har ingen släkt här, så bara dra iväg eller kasta ut honom är inte helt enkelt ...
Tack för ditt stöd ❤️

Fru Anhörig

Tack för ditt stöd ❤️
Jag har varit rätt stöttande och veeerkligen försökt vara positiv. Men om man ger ett litet steg till ”frihet” så går det snabbt utför. Och minsta lilla vink om att fråga om jag ska ta kontakt med läkare för att hjälpa slår direkt bakut. Det värsta är att jag känner att jag måste ordna med ny lägenhet och allt praktiska i smyg för att orka lämna. Det är inte helt lätt när vi redan bor i bostadsrätt i storstad. De pengarna finns inte och jag känner ekonomisk skuld över att han inte kommer att ha råd att köpa ut mig från lägenheten.

Ullacarin

Det är nog ofta så att det finns flera problem eller diagnoser med i bilden, när någon blir alkoholberoende. Vilket som är hönan eller ägget kan man aldrig veta. Jag har också kollat flaskor och burkar, men jag har slutat med det och det är en stor befrielse. Det måste vara alkoholisten själv som tar ansvar och inser vad han måste göra.