Jag trivs väldigt bra med livet och med mig själv tills jag börjar dricka. Jag kommer i feststämning och allting är så bra tills jag vaknar nästa dag och mår skittaskigt mina baksmällor har börjt likna kräksjukan och då sätter självföraktet in och jag undrar varför har jag ingen gräns när jag väl börjar dricka? Inser att den sista fyllan får vara sista fyllan. Jag skäms för mig själv, min sambo och mitt barn som tror att jag är magsjuk. Inser att jag har ett problem som måste lösas. Jag har provat med att dricka varanat glas vatten men jag glömde det sist och det slutade med minnesluckor och plågsam baksmälla. Har tittat på AA möte och funderar på att ta stöd från gruppen. Börja leva nyckert är målet och jag hoppas på att klara av det. Jag fick min första baksmälla när jag var 14 år idag är jag 49. Hoppas börja nykert f o m nu så att jag minns mina 50 som nykter. Jag dricker inte ofta men när jag väl drycker så tar jag igen de missade tillfällen. Att inse att man har problem är rätt riktning. Att läsa era inlägg ger en kunskap och förståelse som jag behöver.