Fick ett rejält återfall för några dagar sedan och har mått som vi alla gör när det händer. Började gå på AA för ett år sedan och va helt nykter fram till mars ungefär, minns inte riktigt. Resan innan är väl som alla andras, supa mer och mer, dagligen, på jobbet, inte orka göra något, alla tankar går till att få i sig något etc. Men undermedvetet gick jag med den inställningen; "Det här va ju inge svårt, jag kommer ju kunna dricka normalt i framtiden". Så jag började dricka folköl ett par månader. Och det gick fint, sedan blev det att testa starköl igen, inte så ofta, det gick väl helt ok. Kunde bromsa trodde jag när jag kände för det, men jag är helt säker på att hade det funnits mer hade jag satt i mig allt. Sen kom då dagen då gick gick käpprätt åt helvete. Total alkoholistfylla.

Allt som hade hänt åren innan sköljde över mig som en våg. All ångest va tillbaka, kroppen kändes som den åldrats 40 år på en dag. Besviken på mig själv mest och besviken på att jag sårat andra igen. Jag gjorde inget dumt, satt bara i min ensamhet och helt enkelt söp ner mig av ingen anledning alls. Har inte ens ett minne av hur det gick till. Vaknande på morgonen med ett antal sms och diverse meddelanden. Och jag kunde inte ljuga om det, det va bara att erkänna för alla och mig själv.

Men i allt detta kände jag att "nej, nu får det fan vara nog en gång för alla." Jag kom till det att jag insåg att jag kommer aldrig kunna dricka normalt, jag kommer aldrig kunna dricka igen. Något jag på något plan inom alltid trott och hoppats på. Men det va att ljuga för sig själv. Från och med nu är det stopp. Jag är beredd att gå igenom all skit igen. För min dotters skull, hennes mamma, familj och vänner. Och framför allt min egen. Att se långsiktigt på det hela va inte min väg att gå så nu är det dag för dag som gäller, timme för timme, minut för minut. Allt känns som en seger just nu. Jag vill inte dricka, jag ska inte dricka, jag får inte dricka. Det är min resa att göra, jag har inga ursäkter för något. Jag är en bra person i grund och botten, bra pappa, generös på alla sätt, ställer alltid upp, sköter mitt jobb. Jag är inte alkoholen.

Alkoholdjävulen är så förbannat listig så det är skrämmande men jag ska vinna över fanskapet.

Elochai

En vecka sedan återfallet. Ett helt nytt liv, tjejen lämnade mig för gott allt känns helt surrealistiskt. Kan inte direkt klandra henne. Vad är dröm och vad är verklighet? Men här står jag nykter iaf, och skönt känns det. Jag har bestämt mig, aldrig aldrig mer. Det här va inte värt det.