Hej, nu är jag här igen - med samma fråga...

Fattar jag ett rimligt beslut nu, när jag väljer att gå? Eller är jag känslokall och cynisk som inte ger vårt förhållande en chans, nu när min man är motiverad att vara helnykter?

Han har en historia av långvarig "helgalkoholism" samt drickande på semestern och ytterligare ett par perioder per år. Nu riskerar han sina dyrbara körkort om han dricker mer och är hårt kontrollerad att han tar sin antabus.

Jag undrar hur sannolikt det är att han ej återfaller igen. Det vill jag inte vara med om! Vi har ett litet barn också.

Det handlar väl om att jag är rädd mitt beslut att lämna honom, att jag söker bekräftelse på att det säkert eller nog är rätt!

Något klokt ord till mig?:-S Tack...

Rosa Pantern

Nu har allt lugnat ner sig något.

Det är märkligt - eller förresten inte - men samma relationsproblem mellan X o mig måste vi fortf brottas med, i vår kontakt med varandra.

I detta livet går ej att fly...?

Man får lov, tvingas, jobba vidare med svårigheter man kanske vill slippa, verkar det som.

Nu menar jag de problem som finns även i det nyktra, i det onyktra är alla försök meningslösa.

Bedrövadsambo

Lite i taget blir det bättre. Men visst blir man aldrig riktigt av med varandra om man har barn ihop. Men man slipper slitningarna i vardagen 24/7 åtminstone, och det är värt mycket.

Prenumererar på en beteendevetenskaplig frågelåda – Quora – som bl.a. behandlar ämnet malign narcissism. Så här kan det låta:

"If it's a family member, limit the contacts to whatever you can bear, the less number of contacts the better. It's difficult for empathic people to put themselves first, but this is a time when it's essential.

There is a technique called “grey rock” where you detach yourself emotionally from the narcissist, which you can research online. For example, you can pretend to be a lab scientist observing a subject. Or pretend you're dealing with a robot rather than a person. You're looking for some way to trick your mind so that you get to a state of detachment, as a means to protect yourself.

They have all sorts of techniques to throw you into a state of adrenaline. It's much easier to get someone else into a state of fight or fright than to maintain a calm state no matter what the narcissist does.

Perhaps the worst part of having to interact with a narcissist I found was I hated the person it made me become, just to try to protect myself. It is incomparably better to have that person out of my life.”

Rosa Pantern

Det känns ganska bra nu.
Barnets pappa är inte lika vannsinig (i bemärkelse arg).
Han "ligger inte på" mig lika intensivt heller.
Han har en nykter god vän som granne där han bor.
Han håller sig nykter nu.

Min förälskelse sen sommaren håller i sig.
Så skönt det kan vara att gå sakta och försiktigt fram med varandra, för jag tror vi gör det.
Han visar att han finns där, jag visar att jag finns här och vi fortsätter att träffas när vi kan.
Men det är klart, jag har mkt funderingar och rädslor, självtvivel, kanske just därför det känns bra att se han inte försvinner/ tröttnar med ens.

Tack alla för stöd, uppmuntran och råd som jag fått här under ett par år eller vad det kan bli!

Återvänder ibland för att låna den omtalade varma filten en stund...❤

Rosa Pantern

När X et / barnets pappa ringer, krånglar, är besviken på mig, olycklig, saknar mig och sitt barn, känner sig ensam, önskar/förväntar sig att vi ska umgås nästan som en familj....

Besviken på mina planer för julen...hur blir det med honom då? Vi kommer på fm då men han är ändå ledsen, julen svider...

Ha det så kul, han ska göra sitt liv kort..

Jag är otrevlig då jag är kort i tfn eller inte vill prata. Hos mig pågår livet m barn omvårdnad när han ringer och vill diskutera och fyllesurra och tycker jag är snäsig eller så.

Och emellanåt besvärande sms till min nya förälskelse.

Då känner jag att jag vill dra in lillfingret för att inte bli dragen i hela handen.

Men det gör mig också ont om honom.

Vad är full och vad är nykter gör mig också yr.

Att släppa taget om en missbruksrelation.
Man gör liksom fel hur man än väljer som anhörig.

Jag har fortfarande 3,5 år efter separation kontakt med mitt numera nyktra ex.

Jag har inte klarat att bryta helt.

Jag hade också kanske lite för bråttom in i en ny relation.
Jag var inte riktigt klar i min gamla.

Jag har inga bra svar att ge dig.
Kanske begränsa tiden för kontakt er emellan till "en kvart om dagen"
För ett mjukare avslut och möjlighet till reflexion för er båda.

Men om jag förstått det rätt så var du ju på gång att lämna rätt länge även inne i relationen.

Det är inte lätt när man sårar.
Men ibland är det ju faktiskt det man gör,även om det inte är ens avsikt.

Rosa Pantern

Tack för ditt svar!

Nä, det är inte lätt när man sårar.

Han mår så dåligt nu och söker mig, men vill ha mer än jag har att ge.

Det gör mig ont om honom samtidigt som jag inte vill ha särskilt mkt kontakt, är lite jobbigt och jag behöver vända mig åt det nya och harmoniska.

Han visar upp dåliga sidor nu, och jag tolkar in det uppgivna i det, och att han inte bryr sig om sin egen moral eller sitt anseende ens längre.

Så det är både jobbigt/tröttande och ledsamt/sorgligt.

Antar att jag bör jobba på mina gränser, tack för ditt förslag där, inte så dumt☺