Hej, jag är ny här. 20 år gammal. Mitt problem är att jag inte har några som helst gränser när jag festar. Det går till en viss punkt och sen slår det bara över, jag blir ledsen, arg eller båda. Och jag får minnesluckor. Ibland kan jag inte veta vad jag gjort eller varit under kanske 3 timmar.

Så nu har jag bestämt mig för att jag ska ta tag i det här problemet på riktigt, då detta påverkar mina relationer väldigt mycket.

Jag tänkte inte sluta helt utan istället för att dricka typ obegränsat så tänker jag hålla mig till 3-4 cidrar när det är dags för fest.

Nån som är i samma situation som jag?

DetGårBättre

Alla vi alkisar har varit där du är. Sen är oftast frågan bara hur många försök och hur länge du ska kämpa innan det eskalerat helt. Få förunnat att kunna kontrollera det. Men lycka till.

Har tanken ens slagit dig varför det brukar sluta på samma sätt? Varför ska du nöja dig med fyra cider nu? Det kanske går bra flera gånger, sen sänker du garden och tillbaka på ruta ett!

Men lycka till

Det är ett bra första steg att ha hittat hit och starta en tråd. Här kan du skriva av dig så mycket du behöver och ibland gå tillbaka för att se hur du tänkt och känt tidigare..

Vad jag funderar över är hur det kommer sig att det spårar ur för dig? Har du alltid mer dricka tillgänglig? Eller tappat du omdömet när du väl börjat?

Jag jämför med mig själv... jag kunde tänka "jag ska bara dricka 1 flaska till festen" så jag tog bara med en.. Men när jag druckit den ville jag ha mer och då hade omdömet försvunnit så då var det lätt att be att få av andra på festen. Inget bra...

Nu dricker jag inte alls, eftersom jag inte kan begränsa mig.

Jag förstår din tanke att dra ner på det och jag tycker absolut att du ska försöka. Men jag undrar också vad som händer om du testar att inte dricka alls en månad. Skulle du vara ok med Det?
Jag håller tummarna för dig. Berätta hur det går!
Kram

Minnesluckan97

Tack så mycket för era tankar, känner mog glad att jag hittat hit.

För mig är det så att om jag är i en sämre period med mitt mående så blir fyllorna värre men jag har ingen kontroll i de bra perioderna heller. Nu i sommar har jag druckit en gång i veckan (lördagar) men då så pass att jag haft minnesluckor nästan varje gång. Nu har jag inte druckit alls på cirka 6-7 veckor förutom igår då när jag spårade ur (anledningen till att jag bestämde mig för att ge detta forum en chans).

Det är möjligt att jag inte ska dricka alls. Men jag vill ge det ett försök, att ta med kanske två "vanliga" cidrar och två alkoholfria.

Just nu så fokuserar jag mest på alla vinster med att kontrollera sitt drickande. Det känns väldigt skönt att veta att man inte är ensam. Kram på er

Minnesluckan97

Och som svar på din fråga, ja jag tappar omdömet som FAN när jag dricker. Men som sagt, känns skönt att inte vara ensam. Det är så svårt att förklara för ens vänner som liksom aldrig får minnesluckor och vet precis hur mycket de kan dricka.

Men jag känner att jag är redo för detta, jag är redo att byta livsstil för som jag ser det har jag endast två alternativ: göra något åt detta eller fortsätta "som vanligt", och jag vet vad jag vill iallafall. Kram

Minnesluckan97

Alright, så snart ska jag till jobbet för första gången sen jag spårade ut - det var på en jobbfest. Så det känns... inte jättebra. Men jag har pratat med en del kollegor och alla har varit väldigt stöttande. Har inte sagt till någon att jag har problem med alkohol, men om nån säger något så tänker jag säga att det inte funkar att dricka för mig.

Jag har tidigare pratat med ett par andra om att jag inte kan kontrollera mitt intag. Men det känns lite som att ingen riktigt tar mig på allvar eftersom jag bara är 20. "Det kan hända den bästa" "sånt är livet när man är 20" är grejer jag fått höra (i välmening givetvis). Men det spelar ju ingen roll vad andra säger, utan jag gör ju det här för min egen skull faktiskt. Så det så! Jag hade ett väldigt långt samtal med en av mina bästa vänner igår. Hon är en väldigt ärlig människa och hon stöttar ju givetvis mig men om jag ska vara ärlig så tror hon nog att det är snack även denna gång. Men jag tänker kämpa.
Hoppas alla får en fin dag. Kram:)

Minnesluckan97

Ville bara berätta vad en kollega sa till mig. "Det som har hänt har hänt, och framtiden styr du!" Tyckte det var så himla fint skrivit (det var ang. min urspårning då). Hon sa även att hon tyckte jag skulle vara stolt över att jag tog kontakt med henne för att be om ursäkt för mitt beteende. Så detta kommer jag bära med mig för att ta mig igenom denna dagen iallafall!

DetGårBättre

Ja, det som har hänt kan vi inte äbdra. Vi jan be om ursäkt! Framtiden styr vi mycket mer dock. Så ta steg för steg mot en förändring totalt sett. Gå på något AA-möte och lyssna. Då inser du hur många som haft och har liknande upplevelser som dig ?

Jag hade också många omkring mig som försökte trösta med att det inte var så farligt. Men för MIG var det en stor grej. Jag kan inte kontrollera mitt drickande och det är oviktigt hur andra ser på det. Jag kan inte dricks måttligt.

Så bra att du får stöd omkro g dig, det gör ju stor skillnad!!

Det är ju upp till dig att bestämma hur du vill dricka. Och när det är dags att bestämma sig för att mig är nog.

Jag tror du är på rätt väg.
Jag håller tummarna för dig!

Klanten

Hur går det för dig Minnesluckan? Jag känner igen mig så mycket i dig, hur jag var när jag var 20. Och hur jag bemöttes när jag hade ballat ur på fyllan. Eftersom alla sa att det inte var så farligt, sånt som man gör när man är 20 etc, fastän jag visste att det skadade mig och min självbild, så valde jag att intala mig detta. Att det var ok, sånhär man kan vara. Lite rolig festtjej som alltid blev fullast på festen. Nu, 12 år senare, så önskar jag att någon hade tagit det seriöst - så att jag också hade gjort det. Det hade besparat mig mycket ångest, förstörda relationer och framför allt kunna förbättrat relationen till mig själv.

Ta dig själv på allvar. Du är värd att må bra!