Det här är jobbigt för mig. Att erkänna! Jag har gjort det jag aldrig jag trodde jag skulle göra! Jag var nykter i 5 år och jag trodde jag kunde börja igen och dricka normalt. Jag är en stor idiot för med både behandling och AA där alla sa att alkoholist är ALLTID alkoholist. Men det är som att jag inte vill erkänna det för mig själv. Jag vill ju vara en person som kan dricka normalt. Eller jag kan dricka på middagar och fester och så. Problemet är att när jag kommer hem så måste jag ha det där sista glaset som oftast blir tre! Bakis dagen efter som ger mig sjuk ångest. Tänker att fan!! vad håller jag på med! Jag har en mamma som har cancer pågrund av rökning och alkohol. Ska operera sig igen nästa vecka! Aggressiv cancer! Visserligen har hon varit nykter i 17 år men hennes cancer uppkommer på grund av alkohol och rökning. Sen är jag en träningsmänniska med stort socialt umgänge inom idrotten. Så här sitter jag nu varje kväll och måste ta ett glas som alltid slutar med tre! Sen bakis på morgonen med sprängande huvudvärk som kommer hålla i sig till eftermiddagen. Jag har antabus hemma men den dricker jag på ändå men kan dock bara ta ett glas sen kan jag inte andas! Alltså fatta vilken idiot jag är! Så korkad men ändå fast inte vill ta det där jävla glaset så tar jag det ändå! Det är hjärnan som sätter det i rullning, ett beteende som ska styras bort. Jag vet ju det för jag har ju all kunskap! Har till och med studerat i beteende kunskap. Så nu provar jag här! Läser era inlägg och känner att fan vad jag vill sluta!! Hoppas nu att i kväll att inte dricka! Jag blir nervös av tanken. Kram till er alla som slutat och alla som och kämpar vill sluta.