av Sinnituss

Jag har precis bestämt mig (igen) för att avsluta en 20årig överkonsumtion av framförallt vin.
Jag har försökt förut, varit här inne och läst, tänkt att det inte är ett problem och det är aldrig ett problem att sluta. Problemet är att inte tappa fokus och starta igen.

Jag slutar nu för att alkohol ger mig ångest och sömnproblem. Jag är trött på att vakna mitt i natten med den där känslan att något som jag inte riktigt kan sätta fingret på är helt fel.
Jag är trött på att köra barnen till skolan med en intensiv önskan att det inte ska vara någon nykterhetskontroll på vägen.
På senare tid tycker jag mig ha fått kommentarer från omgivningen om min alkoholkonsumtion. Grannen pratade om att alkoholister förnekar sitt missbruk tillochmed för sig själva. Och visst förnekar jag 8 glas vin en tisdag kan te sig normalt för en del men det är nog inte det egentligen...
Dax att bryta alltså och denna gång ska jag vara ärlig mot mig själv. Det är lätt att sluta problemet är att inte börja igen.
Kortsiktigt mål är att klara helgen. Idag är dag 5, efter helgen är det en hel vecka.

Manda
ons, 2017-09-20 - 17:59

Jag instämmer i ovanstående inlägg (båda) om råd för bättre sömn. Men om dina sömnsvårigheter kvarstår, kan jag rekommendera att prova spikmatta. Har du provat det nån gång? Jag var väldigt skeptisk i början men den funkar jättebra för mej. Även om jag vaknar mitt i natten och inte kan somna om, så räcker det att jag använder den (i sängen), ca 5 min, så somnar jag gott igen. Jag köpte spikmattan; Shakti original, på nätet, Fick en cd-skiva med enkla övningar och avslappnande musik till. Hoppas din sömn blir bättre. Kram

Sinnituss
tis, 2017-09-26 - 22:13

Att inte falla in i gamla mönster är en utmaning. Glad mask på och kämpa vidare. Bra mat motion och försök till sömn. Barnen turas om att använda mitt tyngdtäcke. Jag ska köpa spikmattor till mig och tonårsdottern. Tack för tipset Manda.
Jag har lovat mig själv att kämpa på tills efter jul men undviker att tänka på vad jag ska göra om det inte funkar. Kanske måste jag ta tag i det här med jobbet. Jag trivs inte med det jag gör, kanske måste jag våga bryta upp och göra något helt annat. Kanske vågar jag kanske inte.

Saga45
tis, 2017-09-26 - 22:19

Jag har ett antal kollegor som bytt bransch eller utbildat sig till något helt annat (typ motsats). En som tom bara sa upp sig utan nytt jobb. Inte en enda av dem har ångrat sig. Tvärtom.

Sinnituss
ons, 2017-10-18 - 13:25

Det här går inte bra. Jag faller ständigt tillbaka till invanda mönster och jag kan inte bryta mig loss.
Jag har svårt att sova och ser ingen glädje i tillvaron och lever för att jag måste. All min ork just nu går åt till att hålla skenet uppe för barnens skull. Orka fixa mat och förhöra läxor. Grejen är ju den att jag faktiskt orkar förhöra läxor om jag tar ett glas vin men inte annars.
Tankarna börjar gå åt helt fel håll, jag är ledig från jobbet eller sjukskriven då jag inte kan sova, och har tillbringar morgonen med att surfa på självmordsmetoder. Jag vet att jag inte har rätt att avsluta det här ynkliga livet då jag har satt 3 barn till världen. Det är bara så svårt att se hur jag ska få det här att bli bättre. Jag ser att mitt beteende skrämmer min man och jag önskar att jag förstod hur man vänder det här.

AlkoDHyperD
ons, 2017-10-18 - 14:18

Tungt när man inte ser någon väg ut. Jag hamnar själv i uppgivenhet när alkoholen slår klorna i mig. Kan det vara en del i det hela för dig med? Att man bara ser en oändlig kamp framför sig och kroknar inför föreställningen om hur framtiden kommer att präglas av kamp-misslyckande-kamp-etc
Vad har du för hjälp på hemmaplan? Samtalsstöd? Företagshälsovården? Tänkte inte bara a-relaterat utan nedstämdheten och sömnen. Allt i livet hänger ju ihop.
Önskar det var möjligt att stötta i mer än bara ord.
Kram

Manda
ons, 2017-10-18 - 22:30

Förstår att det svårt för dej just nu. Jag hoppas att du kan hitta nån form av hjälp utifrån (t ex via vårdcentral, samtalsstöd) också, för att vända mönstret. Kanske du kontakta beroendevården igen? Eller annan kontakt? Jag hoppas du mår bättre snart.
Stor kram ?

Bedrövadsambo
ons, 2017-10-18 - 23:19

Det låter som du behöver antideppmedicin. Tveka inte - sök hjälp! Det går inte över av sig själv, men det går över till slut om man med medicin får hjälp att återställa hjärnans kemiska balans. Se det som ett gips på ett brutet ben! Men börja inte dricka, det gör allt bara mycket, mycket värre. Kram ❤️

Sinnituss
fre, 2017-10-20 - 10:19

Jag har (eller nej, jag orkade inte så min man har) tagit kontakt med öppenpsyk så att jag fått lite hjälp att sova och blivit sjukskriven den här veckan för att komma ikapp. De ska ta beslut i veckan som kommer om jag kan få någon psykologisk hjälp.
Jag har bestämt mig för att inte dricka alls fram tills att jag mår bättre. Drack måttligt förra helgen.
Idag stannade jag kvar i sovrummet tills barnen gett sig av till skolan. Min flicka hade sovmorgon och fick därmed lite extra tid hemma själv. Hon passade på att öva sång och piano. Hon sjunger så vackert när hon tror att ingen lyssnar. Jag tänkte att om jag inte orkar fortsätta kommer jag att krossa glädjen I barnen och de kommer att få ta över min sorg.
Jag måste ta mig ur det här.

Sinnituss
lör, 2017-10-21 - 14:31

Idag räknar vi på ekonomin. Har vi råd att låta mig plugga till något annat (är det lönt) Jag har funderat kring det här förut och då kommit fram till att det är för dyrt och inte lönt, men nu är jag tillbaka igen. Grejen är den att jag har trivts bra med mitt jobb i mellantiden.
Kanske är jag bara sjuk i huvudet just nu och då spelar det ju ingen roll om jag byter till något annat, problemen kommer att kvarstå. Då är det bara en flykt från första väderkvarnen till en annan.
Jag hoppas att jag får lite psykologisk hjälp att reda ut det här innan det blir dax att fatta beslutet på riktigt.
Idag känns det inte lika svart. Jag har sovit lite bättre på mina allergitabletter. Nykterheten är det inga tvivel kring.
Jag är imponerad över hur min make orkar fixa och dona och han får mig att känna mig älskad och behövd mitt i detta kaos. Att han får mig att se de bra sakerna när allt är svart och att han orkar trycka på för att öppna dörren mot ljuset hur hårt jag än stundtals håller emot och motarbetar honom.

Manda
lör, 2017-10-21 - 14:54

Vad skönt att du kunnat sova och mår lite bättre! Ibland är det svårt att se möjligheterna i livet, när allt känns svart. Bra om du kan få psykologisk hjälp med att reda ut alla tankar. Härligt att du har så fint stöd av din man, det är guld värt.
Ha en fin fortsatt lördag! ?

Bedrövadsambo
sön, 2017-10-22 - 23:20

Om du är deprimerad så ska du INTE ta några livsavgörande beslut som att säga upp dig och börja plugga just nu. Bli frisk först!

Sisyfos
mån, 2017-10-23 - 12:27

Det finns några man blir riktigt bekymrad över här på forumet. Du hör dit! Hur mår du egentligen?
Surfa på sjölvmordsmetoder? Du måste ta ansvar för dig och dina nära. Och det hade inte varit bättre om du lyckats när du var 13.
Dricker du nu, dricker du inte nu?
Tror du kanske har hör till dem som använder alkohol som medicin. Du skriver att du blir stressad och rastlös när du dricker. Så funkar det för mig också och man märker det mer när man dricker sällan. Då kommer den obehagliga könslan snabbt och man kan sätta den i sitt sammanhang.
Nu när jag har läst din tråd så funderar jag lite på hur det är med din självkänsla egentligen, och självförtroendet? Tycker att du klankar ner rätt mycket på dig själv i några inlägg. Ingen självpepp för att du klarar tjejmilen, mer prat om lågvattenmärke, inget jubel för att du gått ner, bara prat om de kilon som är kvar, tankar om att du är för pratig, för trevlig på fester. Du är nykter långa perioder, men jublar inte över dig själv. När du har uttryckt din ilska, så grälar du på dig själv. Funderar på om det är dags för lite självpepp. Kanske i en terapiform. Du skrev om fotoalbumet som du gjorde och jag tror att det kan vara bra. Men lite fokus på självstolthet skulle inte skada. Det är extremt svårt om du är i en depression, jag förstår det, men då måste du få hjälp med depressionen. Jag är helt övertygad om att du är en fantastisk person som borde kunna räkna upp otaliga förtjänster. Ta hand om dig!

Sinnituss
tis, 2017-10-24 - 08:37

Tack Sisyfos för din analys. Det är alltid nyttigt att se saker från en annan synvinkel. Just nu är mörkret som en svart klibbig filt men jag ska leta efter ljuset. Just nu hänger jag som en klump om halsen på dem jag älskar och som älskar mig. Jag vill inte göra min omgivning orolig men jag gör mig själv orolig stundtals. Jag vet att detta är en fas det kommer inte alltid att kännas så här. Önskar att det kunde gå över nu.
Detta är ena sidan, på den andra sidan håller jag upp fasaden. Jag biter ihop och missar inga av barnens träningstider, jag fixar mat och håller iordning hemmet. Jag är intresserad av hur det går för dem i skolan och jag går på tävlingar och fotbollsmatcher. Det är först när jag inte längre orkar med det som det egentligen är någon fara med mig. Än så länge tror jag inte att mina tonåringar uppfattar något som fel och jag hoppas på att kunna hålla så. Troligen ser allt jag skriver här mörkare ut än verkligheten är då jag bara skriver det mörka.
Troligen skulle jag precis som Sisyfos skriver må bättre av att fokusera på det ljusa.

AlkoDHyperD
tis, 2017-10-24 - 08:53

Samtidigt kan det vara din räddning att behöva fokusera på viktiga värden, såsom barnen.
Det du kan göra för dig själv är att inte döma dig för mörkret.
Att leta ljuset utanför dig själv, genom dina barn, genom nära relationer, ställer inte krav på dig att känna annorlunda än du känner.
Att däremot försöka vara någon annan eller känna något annat riskerar sänka mer än hjälpa.
För vad säger du till dig själv när du försöker allt vad du kan att tänka positivt men ändå upptäcker att du inte känner lust och glädje?
Det du gör, anstränger dig, kan du ge dig själv erkännande för.
Det du känner kan du inte styra.
Om du klarar något trots att det är tungt och förenat med stor ansträngning men inte 'lyckas' ändra känslorna, är det ändå din ansträngning som du kan se som en framgång. Ännu större framgång än om du hade mått bra.
För mig som inte är deprimerad är det busenkelt att skoja med arbetskompisar, ge mig ut på en löprunda, ringa samtal, hänga tvätt...
I perioder när du mått bättre har det kanske varit lätt att utföra såna saker även för dig.
Så lätt det är att jämföra både med sig själv som man varit förut, eller andra.
Tänka att man är värdelös som tycker såna enkla saker är närmast oöverstigliga.
Men för dig, just nu, är det inte enkelt. Klarar du något av det ändå har du bestigit ett berg.
Jag tycker du gör rätt som fortsätter - även om det kan behövas mycket energi - att göra "vara förälder" med allt vad det innebär.
Och ge dig själv massor med tillåtelse att känna det du känner.
Har du någon samtalskontakt, eller läkarkontakt?
Det kan vara svårt att ta sig ur en riktigt djup svacka utan hjälp och kanske medicin. Som en hävstång eller tillfällig krycka.
Medkänsla till dig ❤️

Bedrövadsambo
tis, 2017-10-24 - 10:18

För oss som drabbas av årstidsbunden depression kan D-vitamin göra stor skillnad. Allra helst efter den här solfattiga sommaren. Jag hade inte klarat mig utan D-vitamin under vinterhalvåret. Jag tänker att alla hjälpmedel behövs. Tänk också på det viktiga sambandet Tänka-Känna-Göra. Ibland kan man både tänka och känna hopplöshet, men då hjälper det att göra, som du gör med barnen nu. Prova också att tänka lite mer positivt medvetet. Du behöver inte tänka ”livet är toppen” för det vore ju självbedrägeri, men du kan tänka ”idag skiner solen och höstlöven är så vackra” eller ”den här maten var jättegod” eller ”vilken mysig stund jag och barnet har ihop” osv. Ju mer du tänker ”fy vad pyton jag mår” desto sämre mår du. Och lyckas du påverka både Göra-Tänka så kommer Känna ikapp så småningom.

Sinnituss
ons, 2017-10-25 - 21:40

är inte alltid helt trivialt, speciellt när man inte mår bra...
Jag trodde mig ha en läkarkontakt, men det visade sig att hen hade slutat och att jag därmed fallit ur systemet. Man rekommenderade mig att söka hjälp via vårdcentralen istället. Min vårdcentral har inte psykiatrisk hjälp så de tyckte att jag skulle ta mig till psykakuten.
Alltså får jag ta semester de halva dagar jag inte är sjukskriven på nu och hoppas på att jag mår lite bättre så att jag orkar söka hjälp nästa vecka när jag hu inte är sjukskriven alls. Grejen är ju att jag behöver hjälp för att ta mig ur det här och det skulle ju vara kalas om jag inte blir av med jobbet på grund av att jag blivit sjuk...
Förra gången jag blev sjuk jobbade jag på en firma med företagshälsovård. Där jag är nu skulle jag tydligen ha tecknat en privat försäkring för att ha företagshälsovård...
Funderar kring om jag orsakat det här genom mitt drickande. Kanske har jag det, men det spelar mindre roll egentligen. Nu dricker jag iallafall inte.

AlkoDHyperD
tors, 2017-10-26 - 06:29

Typ, att det är starkt och hoppingivande att du trots ditt mående orkar göra det som krävs och att du håller dig kvar i nykterhet.
Men just nu behöver du ju en varm filt runt dig. Vänliga händer. Närhet. En kram.
Du är värd att få hjälp.
❤️

Sinnituss
fre, 2017-10-27 - 09:58

Sjukskriven några dagar till och ska försöka hitta runt i kaoset. Ny läkarkontakt, hen fick bli människan med varsamma händer som försäkrade att att kommer att bli bra igen.
Ny medicin som man inte ska dricka alkohol med. Läkaren tänke att det kunde vara bra eftersom det gör att jag helt enkelt inte kan dricka.
Psykologkontakt dröjer om det ens blir någon sådan. Ville inte hamna här men nu är jag här iallafall. Dax att kämpa mig upp till ytan. Jag kan må bra.

Manda
fre, 2017-10-27 - 13:25

Skönt att du fick lite mer andrum. Men att det ska vara så svårt att få hjälp när man inte mår bra. Det är nästan som jag hörde någon säj för länge sen; ”Man får inte vara för sjuk, för att vara sjuk”.
Gott att du verkar ha fått en bra kontakt med läkare i alla fall. Hoppas det vänder nu, du kan visst må bra ? Styrkekram ❤️