Jag har barn med en man vars förhållande till alkohol oroar mig. Han dricker helst hemma ensam för att varva ned. 5,7% öl som han köpt utomlands.

Vi har ett spädbarn på 6 veckor och vi bråkade om hans alkoholkonsumtion redan under graviditeten. Han ljuger om sitt drickande och när han blir påkommen spelar han ”kränkt” kortet eller att jag minsann också har problem (pga att jag drack för mycket vid ett antal tillfällen för 1,5 år sedan).

Jag svarar då att ja jag drack för mycket och därför avstår jag nu. Vad har det med ditt drickande att göra. Därefter börjar han attackera mig med allt möjligt verbalt. Inget som håller när man frågar om han verkligen menar vad han säger för isåfall behöver jag verkligen hjälp och skall söka det omgående. Då tar han tillbaka allt för han vill ej att jag skall prata med ngn.

Under graviditeten drack han så mycket att han vid ett tillfälle var på väg att besöka psyk. Han talade osammanhängande och var allmänt konstig. Berättade historier om vad han gjort som var helt påhittade ( eller sanna men som han ej våga stå för efteråt)

Jag har kommit på honom med sjuka mängder alkohol vid ett tillfälle då jag skulle åkt iväg men tåget blev inställt. Jag fick en dålig vibe och gick till hans jobb där jag stötte på honom utanför med (2 flaskor vin, öl och en kartongvin) . Jag konfronterade honom och han sa att han skulle på fest och inte sagt det till mig.

Under graviditeten söp han sid redlös så fort jag var i väg på kurs eller besök hos familjen. Vi har nu en överenskommelse att han ej skall dricka mer än 3 enheter per kväll eller 14 på en vecka.

Förra veckan fick jag nog av att tjata om alkohol och vi bestämde oss för att ha veckomöten där han bl.a bestämmer vilka kvällar han skall dricka samt hur mycket. Därefter har vi utvärdering. Syftet med detta är att jag är trött på att tjata och jag är rätt säker på att han är trött på mitt tjat. Han skrev ned att han skulle dricka 3 öl på tisdagen. Han har redan druckit 4 öl ( jag målar på dem för att kontrollera) .

Han sluddrar och accepterar inte min regel om att han ej får vara nära vårt barn när han druckit. Istället försöker han bära henne. Helt plötsligt vill han hjälpa till och byta blöja etc. Han vet att jag är arg på honom och går runt och beter sig som ett offer och som om jag är sjuk i huvudet.

Jag blir så arg så jag vill lämna honom. Hur fan kan han med? Han tycker inte mängden är ett problem utan att jag är överbeskyddande mot vårt barn. ”Livet är väl inte över för att man får barn”

Hur har ni andra det hemma? Överreagerar jag? Han har ju inte gjort något mer fel än att sluddra och vara onykter. Oavsett så kan jag ej acceptera det runt mitt barn. Men bör jag lugna ned mig och låta honom dricka ? Är detta normalt?

Bedrövadsambo

Du överdriver inte. Han har stora alkoholproblem. Låt honom inte bära bebisen onykter! Flytta! Eller säg åt honom att flytta. Sorry, men så tycker jag.

Flytta eller sparka ut honom så du kan få lugn och ro med din bebis! Du behöver din energi till barnet! Låt honom ha veckomöte/ta ansvar för sig själv, ska inte du behöva ägna dig åt!

Jojo84

Jag blev riktigt ledsen igår när han inte höll det han lovat.

Jag visste att han hade fyra öl i kylen och de drack han upp. Jag hade markerat samtliga med en grön penna under. När jag kom hem med min bebis efter att ha varit ute i 1timme och 40 min var alla dessa öl slut.

Han satt vid tv:n med den 4:e ölen. Under bordet låg en tom burk. Jag erbjöd mig att slänga den. Han reagera och fråga varför? Givetvis fanns ingen markering på denna öl :(

Jag fråga då vad den kom ifrån. Sa att jag visste att denna öl inte var en av de fyra. Han svamla då om att jag inte hade koll på de nummer som står i botten. Jag sa att nej det har jag ej. Men denna öl kommer ej från kylen. Både du och jag vet det. Han blev arg och sa att jag var sjuk. Då sa jag åt honom att vända på sin öl och se på markeringen.

Han sa då att den nog gått bort på den andra. Då fråga jag om han kunde visa mig de tomma ölburkarna nu på direkten. Det vägra han givetvis. Så han hade väl druckit ännu fler :/

Jag har sagt att jag ej vill splittra familjen men fram tills han tar tag i sina problem är jag inte hans flickvän mer. Han är lika fri som jag att gå vidare.

Jag vill ej skada mitt barn med separerade föräldrar men jag vill ju också skydda mitt barn mot alkohol. Mina vännner som vuxit upp med alkoholism säger att ”kärleken” från en full och lögnerna var det värsta.

Li-Lo

Det låter som att du länge levt i en ständig anspänning och att alkohol allt mer upptar fokus. Vad jag ser i texten är att du vill ta ansvar för ert barn och du vill ge ditt barn trygghet. Jag slås av den talande beskrivningen: du är ute med barnet, din partner är kvar i hemmet ensam och dricker alkohol. Du skriver att du är fri att lämna och att du är beredd att investera i relationen om han skulle ta tag i sina alkoholproblem. Av ditt inlägg förstår jag att du talar med dina vänner om hur du har det, bra. Du söker även kontakt här där det finns mycket erfarenhet och klokskap.

Att avsluta relationer är ofta smärtsamt trots att det är det bästa alternativet oavsett alkohol, brutna förväntningar och en känsla av att det man investerat går förlorat. Vad du gör här näst är naturligtvis helt upp till dig. Just nu samlar du information och stöd vilket är ett tecken på kraft. Jag hoppas att du fortsätter att berätta hur det går för dig.

Ett tips som kanske inte alls känns relevant är möjligheten att ringa kvinnofridslinjen, du nämner att din partner kan vara hotfull verbalt och kanske kan kvinnofridslinjen vara en källa till information för dig just nu. En tanke bara: 020-50 50 50.

Ett stort välkommen

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

AliceAlice

...värt att leva. Problemen kommer inte försvinna av sig själv. Att kontrollera skapar en falsk trygghet hos dig, försök att släppa kontrollen över honom, det är hans liv, frågan är hur du vill ha ditt liv?

Många som separerat från en missbrukare ångrar en sak, att de stannade så länge som de gjorde. Du har redan fått ta emot allt för mycket psykisk misshandel och jag förmodar att du ensam tar ansvar för barnet. Det är inte det bästa för barnet att ha skilda föräldrar men det är milsvitt bättre än att växa upp under samma tak som missbrukaren! Om ni fortsätter det liv ni lever nu så kommer din ork att bli sämre, du kan få depressioner, bli aggressiv mm. hur det blir så kommer det att påverka ditt barn och din relation till barnet.

Sök samtalsstöd, prata med BVC, det är inte ditt fel oavsett vad han säger, du visar på ansvar.

Mycket styrka!!!

ebbaebba

Kanske kan det hjälpa dig att tänka att han är sjuk?
Att vara styrd av alkohol och att inte kunna sluta dricka trots att det orsakar elände är en sjukdom.

Det betyder inte att du ska bota honom eller göra honom frisk.

Jag menar att du kanske kan se hur svårt situationen är och att det inte beror på dig.
Det som ofta tillhör denna sjukdom är att det inte går att resonera någon frisk.

Allt du säger och gör, går nu in på fel sätt i honom till följd av att hans sjukdom gör att han med näbbar och klor försöker försvara det sjuka.

Det blir väldigt, väldigt jobbigt och många har levt så i många år och vad som har hänt är ofta att ens eget liv blir jobbigt och energin får lov att gå åt till detta, istället för att ha ett liv där man kan känna sig lugn, skratta och få energi och hjälp av den man lever med.

Så himla bra att du skriver här för alldeles för ofta blir många som lever ihop med någon som har problem med alkohol, väldigt ensamma i sitt kämpande.

Det är inte bra att vara trött, kämpande och ensam.
Till slut kan det bli ännu svårare att förstå att man själv faktiskt är klok, tänker rätt och inte överreagerar, om man lever med någon som har problem själv, och i försvar på olika sätt, försöker trycka ner en eller få en att vackla.

Jag önskar att du hittar kraft att våga lita på dig själv och klarar att välja att ge dig själv ett liv där du och ditt barn kan känna er trygga hemma.

Det är ni värda.

Kram ❤️

Tess45

Du splittrar inte familjen, minns det.
Din mans alkoholism gör det.

Givetvis ska han inte handskas med spädbarn när han är full.
Förstår han inte ens det som nykter?

Det är svårt att lämna men för dig och ditt barn är det tryggare att inte leva ihop med någon som super.
Du behöver energi för dig och ditt barn.
Att ödsla den på någon som faktiskt inte förstår eller vill förstå är att slösa bort tid.
Minns den här första tiden med ditt barn utan fylla och bråk.
Det är svårt men jag kan nog lova att minnena blir bättre utan alkohol.

Jag önskar dig lycka till och skickar styrka och en varm kram i tanken. ❤

Bjerke-Gunnar

Det kommer troligen inte bli bättre. Ta hjälp och lämna honom. Du vinner inget på att stanna.

Jojo84

Tack för alla kloka svar. Jag tror/hoppas hela tiden det skall bli bättre. Jag behöver samla ihop mig och hitta en lösning på detta det är därför jag fortsätter att skriva här.

Jag tror på honom när han säger att jag överdriver. Men varje tisdag är det samma sak.

Idag kom jag hem och han hade låst in sig i vårt gästrum och gormade ”lämna oss i fred” ” vi sover” (och han var helt ensam). Jag fråga vilka ”vi ” var. Det vägra han svara på men han fortsatte prata om ”vi” och ”oss” och det var inte mig han inkluderade i pronomenet.

Han hade uppenbarligen ansträngt sig att hitta en nyckel för att kunna låsa dörren om sig. Jag visste inte ens att vi hade nycklar i huset. hallucinerar han?

Han hävda att han inte druckit alls men 4 öl var borta från kylen. Jag antar att han druckit mer än så. Eller?

Kan någon med erfarenhet förklara vad det är som händer?

Imorgon kommer han bara säga att jag skall chilla och att han bara var trött eller något annat överslätande. Men detta är väl ändå inte normalt?

Jag har ej levt med ngn som dricker på detta sätt innan så jag fattar noll och känner att jag dras med mer och mer i något som jag verkligen inte vill vara en del av.