Jag har barn med en man vars förhållande till alkohol oroar mig. Han dricker helst hemma ensam för att varva ned. 5,7% öl som han köpt utomlands.
Vi har ett spädbarn på 6 veckor och vi bråkade om hans alkoholkonsumtion redan under graviditeten. Han ljuger om sitt drickande och när han blir påkommen spelar han ”kränkt” kortet eller att jag minsann också har problem (pga att jag drack för mycket vid ett antal tillfällen för 1,5 år sedan).
Jag svarar då att ja jag drack för mycket och därför avstår jag nu. Vad har det med ditt drickande att göra. Därefter börjar han attackera mig med allt möjligt verbalt. Inget som håller när man frågar om han verkligen menar vad han säger för isåfall behöver jag verkligen hjälp och skall söka det omgående. Då tar han tillbaka allt för han vill ej att jag skall prata med ngn.
Under graviditeten drack han så mycket att han vid ett tillfälle var på väg att besöka psyk. Han talade osammanhängande och var allmänt konstig. Berättade historier om vad han gjort som var helt påhittade ( eller sanna men som han ej våga stå för efteråt)
Jag har kommit på honom med sjuka mängder alkohol vid ett tillfälle då jag skulle åkt iväg men tåget blev inställt. Jag fick en dålig vibe och gick till hans jobb där jag stötte på honom utanför med (2 flaskor vin, öl och en kartongvin) . Jag konfronterade honom och han sa att han skulle på fest och inte sagt det till mig.
Under graviditeten söp han sid redlös så fort jag var i väg på kurs eller besök hos familjen. Vi har nu en överenskommelse att han ej skall dricka mer än 3 enheter per kväll eller 14 på en vecka.
Förra veckan fick jag nog av att tjata om alkohol och vi bestämde oss för att ha veckomöten där han bl.a bestämmer vilka kvällar han skall dricka samt hur mycket. Därefter har vi utvärdering. Syftet med detta är att jag är trött på att tjata och jag är rätt säker på att han är trött på mitt tjat. Han skrev ned att han skulle dricka 3 öl på tisdagen. Han har redan druckit 4 öl ( jag målar på dem för att kontrollera) .
Han sluddrar och accepterar inte min regel om att han ej får vara nära vårt barn när han druckit. Istället försöker han bära henne. Helt plötsligt vill han hjälpa till och byta blöja etc. Han vet att jag är arg på honom och går runt och beter sig som ett offer och som om jag är sjuk i huvudet.
Jag blir så arg så jag vill lämna honom. Hur fan kan han med? Han tycker inte mängden är ett problem utan att jag är överbeskyddande mot vårt barn. ”Livet är väl inte över för att man får barn”
Hur har ni andra det hemma? Överreagerar jag? Han har ju inte gjort något mer fel än att sluddra och vara onykter. Oavsett så kan jag ej acceptera det runt mitt barn. Men bör jag lugna ned mig och låta honom dricka ? Är detta normalt?