Min man är någon som i samhället kallas för fungerande alkoholist. Han dricker inget på dagen men på kvällen måste han ha, det han måste ha. Oftast öl, allt mellan 4 men även upp till 7 stycken per kväll, varje kväll.
Han vaknar på morgonen och kör till jobbet som vanligt och så är det dag ut och dag in.
Han är inte aggressiv, han skapar inte problem men han finns inte där... Om ni förstår mig. Hans försvar är att det får honom att sova, koppla av efter jobbet, att han kommer att sluta och att jag förstorar problemet, att det är ingen fara. Men problemet är att vi har en dotter på några månader och jag vågar inte lämna dem två tillsammans, för tänk om något händer, tänk att han tappar henne, gör något dumt, tänk om... Han tror att han är ok men jag ser hur påverkad han kan bli ibland... Och när hon blir större, när hon kommer att förstå, hennes minne av honom blir pappa med en ölburk i handen.
Jag är orolig för honom, att den där ölen till slut kommer inte att räcka, att han kommer att förstöra sin hälsa och inte längre finnas där för sin dotter. Jag skulle vilja att vi var en familj utan hans öl och hans problem.
Han vet att han är missbrukare, men han ser inte allvaret i det, att det är bara öl och inte så mycket. Plus att han är helt övertygad om att när han kommer att bestämma sig för att sluta kommer han bara att göra det, som jag tror blir inte så lätt, tyvärr.
Hur ska jag prata med honom, hur ska jag få honom att förstå?
Vi älskar varandra och vill vara ihop, vill inte hota med något heller. Att lämna honom, ta hans dotter ifrån honom. Det skulle jag aldrig göra.
Jag vill bara att han ska förstå, att han ska veta att jag finns där för honom om han behöver hjälp och stöd men samtidigt att detta räcker, att vi inte kan fortsätta så längre.
Snälla hjälp mig, hur ska jag rädda min dotters pappa?