Det är 8 månader sen jag tog steget att inte längre leva med en alkoholist. Det har inte varit lätt ! - känslorna har åkt berg- och dalbana blandat av smärta och sorg samt saknaden av kärleken.Ensamheten har ibland varit övermäktig. Men idag har jag äntligen en känsla av att lägga vissa saker bakom mig och en känsla av styrka att kunna gå vidare utan att känna något annat än en själ full av energi, förhoppning och glädje. Ibland ger livet och ibland tar livet energi. Rider på den positiva vågen en stund. Det enda jag ångrar är en sak, att jag stannade så länge som jag gjorde. Kram på er !!

Det var ett stort steg för dig då och nu kan du se tillbaka på att du lämnade personen med alkoholproblem då problemen gick ut över er relation. Du har lagt en hel del bakom dig och valt en ny väg, samtidigt märks det att du kan titta tillbaka och reflektera för att få med dig kunskap framåt på den nya vägen, klokt!

Fortsätt gärna skriv och läs här hur det går för dig och hur du mår om du känner behov.

Varma hälsningar,
Rosette
Anhörigstödet

Relationer är aldrig lätt. Jag är själv nyseparerade för att exmannen valde att dricka alkohol. Det är tufft att lämna. Men att fortsätta leva med en alkoholberoende människa som inte förmår eller vill sluta dricka, är förödande för övriga familjen. Vi är starka som lämnar missbrukaren. Samtidigt blir jag förbannad på dom som stannar kvar om dom har barn. Barnen kan inte välja men det ska vi vuxna göra. Det är psykisk barnmisshandel att bo med en missbrukare. Bra gjort att våga välja nykterheten och separera. Kram