Jag har druckit alkohol i alla sina former i stort sett varje dag i ett år nu (förutom dom dagar där jag i bakfyllans tecken sovit mig igenom).

Jag har två vackra och levnadsglada barn, en mycket vacker sambo som jag "älskar", ett stort fint hus och ett välbetalt jobb som jag gillar.

Men... Det enda som kan få mig att le eller känna någon som helst glädje är alkoholen.

Mitt namn är Robin och jag är alkoholist, tack.

Mags

Usch, känner igen mig. Kidnappad hjärna som inte längre vet att den riktiga glädjen är utan alkoholen. Fina huset, maken, barnet och bra jobbet. Ändå är vindunken det glimmande guldet. Men i morgon går jag på mitt första AA-möte. Vill inte fortsätta resan utför eftersom jag ändå anar att min hjärna är just kidnappad.

Lim

Hej Robin. Välkommen hit.

Om du slutar dricka en längre tid (flera, minst 6 månader behövs innan man landar i nykterheten tycker jag) så blir man lycklig över rätt saker. Alkoholen fasas ut och tillslut saknar man den mycket mycket sällan. Man blir frisk.

Man slutar vara rastlöst och ängslig, ångestfylld och skamsen. Slutar känna sig deprimerad. Såklart kan man känna sådana känslor också men inte alls som när man förgiftar sig själv med alkohol.

Lycka till och fortsätt skriva och reflektera över vad du känner.