Jag är 14 år och har under hela min uppväxt behövt leva med en mamma och pappa som dricker varje dag både på helger och vardagar även om dom jobbar, dom bråkar, kommer aldrig överens och säger fula saker till varandra och till och med ibland kan dom slå varandra. Jag är oftast trött är inte längre lika glad som jag brukar vara vilket är jobbigt för jag vill vara glad och jag försöker mitt allra bästa att också vara glad så att ingen ska märka men hur hårt jag än försöker går det inte. Vet inte varför jag har börjat känna mig såhär nu eftersom jag har levt med det här i stortsätt hela mitt liv och även min brorsa. Jag är nästan varje dag orolig och har en dålig känsla i magen av allt tänkande jag måste göra, jag tänker hela tiden om vad som kommer hända vad som kan hända senare och allt. Vågar inte heller komma hem ibland för vill verkligen inte vara hemma när dom bråkar och dricker. Jag har försökt att prata med dom och även min släkt har det men inget verkligen inget ändras! Vet inte hur jag ska göra för jag orkar inte mer vill bara att dom skiljer sig det skulle varit det allra bästa som kunde hända och jag skulle varit så glad men det är som att dom inte förstår att det dom gör är fel för dom bara fortsätter och fortsätter, vet inte hur jag ska få dom att börja prata om dethär kan dom inte bara skilja sig eller sluta dricka? Behöver verkligen hjälp av någon eller några, ska jag ringa nån eller skriva till någon för dom lyssnar inte. Tacksam för svar

DetGårBättre

Usch. Tuff situation! Lider med dig. Växte själv upp med min far som var periodare.

Hemskt med den känslan i magen.

Jag hittade ingen lösning trots idoga försök. Du är nästintill maktlös där. De måste vilja lösa sina problem. Och även om de vill så är alkoholen hemsk. Du kan bara beskriva hur du mår och hur du upplever allting.

Skuldbelägg inte och ställ inga krav. Det hjälper ändå inte.

Önskar jag kunde ge dig någon bättre lösning. Men snacka med någon kurator som du känner bra förtroende för.

Bedrövadsambo

Håller med ovanstående. Prata med skolsköterska eller kurator. Du måste själv få bearbeta.

Instämmer! Prata med kurator, skolsköterska el nån annan. De är skyldiga att anmäla och det är kanske det som behövs. Glr de inte det, kanske du borde. Du kan anmäla till deras jobb kanske också. De behöver hjälp att ta sig ur det här. Du kan säkert göra en egen orosanmälan till soc. Kanske känns som ett svek MIT dem, men jag tror att de behöver vakna. Du har försökt, släkten har försökt - inget händer. De skador man får när man dricker förstör hjärnan. De måste sluta och de behöver vakna upp. Det kommer inte att hända så länge de har varandra som alibi för att dricka. De verkar inte motiverade att sluta och de har ett(ich flera) barn som mår dåligt sv situationen. Det är inte ditt ansvar, inte ditt fel. Du behöver tänka på dig själv och så här kan du inte ha det. Anmäl dem! Det är det bästa i slutändan. På beroendesidorna finns personer som blivit anmälda av barn, jobb etc och de vittnar om att hur pinsamt och besvärligt det än är så har det varit en vändpunkt och det bästa som kunnat hända. Lycka till, du verkar vara en alldeles underbar tjej!

MCR

Det gör mig ont att höra om din situation och att de vuxna du har vänt dig till inte har reagerat på det sätt som krävs. Du ska inte behöva ha det så här.
Finns det någon du har förtroende för? En lärare? Kurator? Någon kompis förälder? En tränare? Jag tror att du behöver prata med någon utanför familjen. Du ska inte bära den här hemligheten. Och du ska heller inte känna skuld. Jag förstår att det är svårt när det handlar om dina föräldrar.

Jag hoppas du hittar någon du har förtroende för som du kan prata med.

Hej Emelie! Vad starkt av dig att skriva här och söka lösningar för din familjs svåra situation!
Som du ser så har jag ändrat ditt namn till bara "Emelie03" för att skydda din anonymitet. Hoppas det är ok för dig!

Det finns en sak du kan göra, som även de tidigare skribenterna skrivit om, och det är att du behöver prata med någon vuxen som vet hur de ska agera i sådan här situation. Hela din familj behöver hjälp, och framför allt behöver du och din bror få stöd i er svåra situation. Därför skulle jag också vilja att du pratar med en lärare, kurator eller elevhälsan. Skulle du kunna göra det och sedan skriva tillbaka här på forumet och berätta hur det gick för dig? Vi finns här och stödjer dig gärna framåt!

Om det blir en hotfull situation hemma, exempelvis att dina föräldrar är fysiskt våldsamma mot varandra, mot er eller förstör saker i hemmet, då kan du alltid ringa polisen på 112.

Det finns även annat stöd som ni kan få, men jag vill inte ösa på dig tips nu utan tänker att detta ovan är en bra början! Skriv gärna och berätta hur det går så håller vi kontakten!

Hoppas du hittar ett bra stöd hos någon vuxen idag!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Emelie03

Tack så mycket för det ni alla skrev och tack för att ni bryr er, vet faktiskt inte om det hjälper så mycket dock för att jag har redan som jag sa tidigare pratat med min släkt och min närmaste kompis och hon säger att jag ska försöka prata med dom själva och jag vet inte. Jag har försökt prata med dom någongång men det hjälpte inte dom blir bara arga, sen den gången i somras när det spårade ut totalt pratade min mormor med mamma och min farmor med pappa för sig och då säger dom att dom ska minska på spriten eller så säger dom att det inte alls är sant det jag har sagt till dom utan det som dom gör är helt normalt, sen efter brukar alltid min pappa bli arg på mig för att jag går runt och säger till folk för han vill att alla ska se det bästa om han och att han är " perfekt" och visst jag älskar min pappa och min mamma och därför vet jag inte om jag skulle kunna anmäla dom bara sådär för jag är rädd att det inte skulle hända nått eller att dom skulle bli ännu mer arga på mig. Det var en gång för ganska länge sen förra året eller nått där dom bråkade så mycket skrek och allt sånt ( jag var inte hemma då) så polisen kom och hämtade pappa. Grannarna hade tydligen ringt in och nu hatar säkert hela området oss. Men iallafall då åkte pappa till häktet och var där i några dagar Medans mamma var hemma med mig och låssades som ingenting, poliser kom hem till oss och ville prata med mamma men det ville hon inte hon sa bara nej till allt som hon tidigare hade sagt ja till. Mamma lät inte heller poliserna prata med mig för hon var säkert rädda att jag skulle säga sanningen. Pappa kom hem sen och då hade dom lovat att det skulle bli ändring men dom fortsatte dagen efter. Sen har vi ju också varit på ett SOS möte efter det och mamma sa ingenting jag sa ingenting för jag va rädd att dom skulle bli arga det var bara pappa som pratade, och det ändrade ingenting heller. Det har hänt så mycket saker och jag vet inte vad jag ska göra med allt men jag hör av mig här lite senare om det händer något. Tack för allt stöd ❤

Det är verkligen beundransvärt så mycket som du har försökt kämpa för din familj och hitta lösningar på dina föräldrars problem.

Jag tänkte att jag kan berätta hur det brukar gå till och så får du fundera på det. Barn och ungdomar ska inte växa upp i otrygga förhållanden som alkoholberoende och våld innebär. Därför finns det en lag på att vuxna som arbetar med barn och ungdomar måste anmäla sin oro om de får vetskap om att ett barn/ungdom far illa. Som det är i ditt och din brors fall. Alltså, om du pratar med lärare, kurator, elevhälsa och berättar om din situation så måste de anmäla till socialtjänsten och då blir det en utredning.

Det verkar som att socialtjänsten har gjort utredning på er tidigare men då kunde de inte fastställa något, förmodligen för att ingen talade om hur det egentligen var hemma hos er. Om det kommer in en orosanmälan till, exempelvis från skolan så kommer de behöva utreda igen. Då finns ju de gamla misstankarna kvar från förra utredningen, och det gör förmodligen att de förstår att något inte är bra i familjen. Dessutom är det väldigt viktigt att du kommer till tals så de får höra hur du upplever det. Jag undrar, är du rädd för att din pappa ska bli våldsam mot dig ifall du berättar för någon utomstående om hur du har det hemma?

Du kan också om du vill ringa socialtjänsten själv och prata med dem. Sök då på din kommun där du bor och be att få prata med någon som jobbar med "Individ och familj".

Du kan också kontakta BRIS - Barns rätt i samhället för att få prata med någon i din situation, läs mer här: https://www.bris.se/for-barn-och-unga/just-nu/

Det är oerhört viktigt för dig och din bror att ni får hjälp! Jag kan tänka mig att du tappade hoppet när ingen såg förra gången soc gjorde en utredning. Om alla undanhåller sanningen så är det svårt för andra att förstå vad som händer. Därför är det så viktigt att vara ärlig. Men om det finns risk att din pappa blir våldsam mot dig om du berättar, då kan det vara bättre att först prata med BRIS eller en lärare först om hur du ska gå tillväga på ett tryggt sätt.

Vi finns här och håller tummarna för dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet