av ToveT

Han är min bästa vän. Engagerad bonuspappa till min tonårsson. Fångar mig när jag faller. Vi skrattar ihop, gråter ihop och har roligt ihop. Han har allt jag vill ha hos en man förutom att han blir en annan 8 av 10 ggr när han dricker. Elak grinig lättstött taggig sticksig och ibland obehaglig. Han dricker inga mängder men det räcker. Han sköter jobbet - hög position. Det har alltid varit så men betydligt förre ggr i början kanske 2 av 10 ggr nu efter 15 år vet jag aldrig när. Vi kan ha ätit nåt gott. Delat på en flaska vin och så säger jag nåt som inte passar. Oftast börjar det med att han blir irriterad på nåt sonen gjort och jag säger ifrån om det sen kommer explosionen om att jag fan aldrig är nöjd och att jag alltid är på honom och att inget han gör är rätt. Oftast har vi suttit pratat och skrattat minuterna innan så vändningen är ofta snabb. Sonen går till sitt rum och tycker att han är dum i huvudet. Jag sitter kvar tom. Han har gått. Vi har pratat om att han har problem med alkohol. Vi är överens där men vidden av problemet är vi inte överens om. Han går i KBT terapi nu. Bra terapeut. Jag känner ändå en stor hopplöshet breda ut sig. Tomhet. Vanmakt. Han säger han älskar mig men ändå äventyrar han den sköra tråden av tillit som finns där genom att dricka. Ja han blir inte full. Vilket han hävdar men elakheter och kallt bemötande är förtärande. Sen dagen efter ska allt va som vanligt. Fan ta mig om jag säger nåt om det. Då är jag på honom. Jag är så oerhört trött och livrädd. Jag vill verkligen inte leva utan honom. Vi skulle ju bli gamla ihop men hur ska jag kunna leva med honom.

Bedrövadsambo
fre, 2017-11-03 - 00:50

”Vi skulle bli gamla ihop”. Precis så tänkte jag om min ex-sambo som är just ex pga sitt alkoholmissbruk. Det är en enorm sorg att inse att förhållandet inte kommer att hålla. Det positiva uppväger inte längre det negativa. Då är det dags att bryta. Tyvärr. Styrkekram ❤️

Sisyfos
fre, 2017-11-03 - 05:49

Spela in honom, filma . Ta upp det, kanske inte dagen efter men sen. Kan han dricka i jobbsammanhang? Eller blir han likadan då? Du beskriver att han inte blir full..,, hmmm, du skriver att han inte dricker några mängder... du skriver att det här händer när ni delat en flaska vin. Kanske har han"dåligt ölsinne" eller förminskar du drickandet? Dricker han i smyg? Du skrivet att ni är överens om att han har problem..., i ditt inlägg så får du hans drickande att låta helt normalt..., förutom det faktum att han blir en helt annan person.
Ja, jag hör till beroendesidorna och jag funderar verkligen på om du vet vidden av hans drickande. Det låter som att det är värre än du beskriver. Vore han inte beroende så borde det vara lätt att avstå. Sluta dela en flaska vin med honom. Det slutar ju ändå inte bra.

Nordäng67
fre, 2017-11-03 - 08:40

Min särbo kan gå från trevlig och glad till elak, grinig, provocerande under en middag med vin/öl! Bra att din man går i KBT, tror det är nåt jättebra. Min vägrar, sånt är inte för honom! Sisyfos råd om spela in honom kan va nåt! Kanske han då förstår vidden av förändringen han genomgår när han dricker! Hemskt när man inte vet hur kvällen ska bli! Jag har satt gränser runt mig själv nu: hur JAG vill ha det, vad JAG kan acceptera och inte! Innan slet jag som ett djur för att han skulle förändra sitt beteende! Detta att jag mer fokuserar på mig själv och bryr mig om mig själv verkar på sätt och vis ha hjälpt! Han ansvarar för sig och jag för mig! Jag tog time-out i maj för att allt var för bedrövligt, funderade mycket och flyttade över gränssättningen runt mig själv. I augusti tog vi upp vårt förhållande igen! Han dricker fortfarande men hans dåliga spritsinne lyser med sin frånvaro! Man kan ju tänka då kanske att man var två om att skapa hans dåliga spritsinne men tror mer det handlar om att han vet att han ”hänger löst”, jag tar ingen skit längre utan går om förhållandet inte är bra för mig! Markerar också att HAN bestämmer över och kontrollerar sitt drickande! Innan kunde han lägga över beslutet på mig ”är det ok om jag tar en öl (som blev tio)?”! Nu säger jag bara ”det bestämmer du själv om det är ok!

ToveT
fre, 2017-11-03 - 20:42

Varit medlem här ett tag men första gången jag skrivit. Gör ont att läsa svaren men det var dags. Jag måste börja inse att det är som du skriver att han dricker mer än jag velat se. Har lagt mitt hopp till att han faktiskt går i terapi nu, att han erkänt problemet. Han vill klara dricka men jag ser inte att det kan gå. Inte just nu. Dessutom blir de bra stunderna färre och färre. Vet varken ut eller in. Sorg, ilska och ångest. Jag kommer förlora min bästa vän och älskade och min son kommer förlora en viktig vuxen. Känner mig bitter och rädd på samma gång men det blir bara värre. På jobbet är han omtyckt och stabil. Det kommer hemma.

ToveT
fre, 2017-11-03 - 20:43

Bara så rädd att jag inte klarar lämna. Måste för min och min sons skull. Vet bara inte hur det ska gå till. Hur orkar man?

AlkoDHyperD
fre, 2017-11-03 - 21:32

Tror du att det kommer förändras till det bättre igen? Eller hoppas du?
Fundera över hur du känner dig när han inte är hemma jämfört med när han är det.
Innan jag beslutade mig för att lämna in skilsmässoansökan (dock ej pga missbruk) kunde jag nästan ta på den negativa stämningen hemma, och märkte tydligt lättnaden när jag var ensam eller ensam med barnen.
För mig tog det över fem år att fatta beslutet, så svårt var det och är fortfarande. Skuldkänslor och sorg. Trettio gemensamma år och fyra barn. Såg massor av hinder. Omöjligt, sa jag för bara ett år sedan. Ekonomiskt, känslomässigt, hur lösa allt praktiskt, mm
Men jag ville leva ett annat liv, få chansen till närhet.
Om du tvekar, kanske en paus? Några helger ifrån varandra? Om inte annat blir det en markering från din sida.
Lycka till

ToveT
lör, 2017-11-04 - 15:01

Dessvärre är det precis som du skriver. Det går att ta på stämningen framförallt på helgerna. Det jobbiga är längtan efter det vi kan ha och oftast har haft. Om ärligheten ska vara med känns det som det blivit värre sen jag krävde KBT och han började. Jag har svårt för att ta steget och kräva nykterhet. Inte för egen del. Det är minsta problemet. Har tagit beslutet att jag iallafall inte kommer dricka med honom mer. Är rädd att bli bortvald. Vad ska jag säga till min son som ser honom som pappa. Vi ska flytta för han valde alkoholen. Vi förlorar hus, djur, bonussyskon. Jag vet att vi kommer vinna ett lugn. Tror jag håller på att landa i att det är det valet jag måste göra. Annars hade jag inte läst allt här och skrivit. Jag MÅSTE sluta blunda och låtsas att det löser sig. Det går liksom inte åt rätt håll. Sjuk tanke men tänk om jag lämnar och han hittar nån annan. Känner mig liten och bortkastad och tagen för given. Ganska martyrigt och inte så handlingskraftigt.

Bedrövadsambo
lör, 2017-11-04 - 16:24

Vägen till beslut är oftast svårast. Sen är det bara att köra, ta ett steg i taget, och bara göra det allra viktigaste. Först - eget boende. Allt praktiskt löser sig, det är det känslomässiga som är jobbigast. Men har man praktiska saker att lösa verkar det känslomässiga dra sig undan lite. Det kommer tillbaka i vågor, men det praktiska tar för tillfället överhanden. Din son kommer kanske inte alls att förstå just nu. Men han kommer göra det så småningom. Berätta lite i taget, svara ärligt på hans frågor, nedlåt dig inte till att prata skit om hans styvfar. Var bara så saklig du kan vara. Min dotter är 18 år och har en utvecklingsstörning. Hon fick aldrig veta huvudorsaken till att min ex-sambo flyttade från oss. Hon blir fortfarande upprörd över det då och då, skickar sms till honom och uttrycker sin kärlek. Det är hennes sätt att bearbeta. Jag vet att mitt beslut var det rätta. Jag får ta hennes besvikelse och frustration, och det är helt okej. Man får m.a.o anpassa snacket efter barnens ålder. Ungefär som man gör med blommor och bin ? Det är ju en diskussion som pågår i många år på olika nivåer.

Nordäng67
lör, 2017-11-04 - 17:21

Det sista du skriver om att du är rädd att han ska träffa en annan när du har lämnat känner jag så väl igen hos min särbos ex! Hon avslutade deras förhållande på grund av att hon träffade en annan! Men under de snart tre år jag har varit tillsammans med min särbo har hon haft jättesvårt med att min särbo har mig! Detta trots att hon själv vandrar från den ena relationen till nästa! Tror det bottnar i att hon fick sin självkänsla knäckt ihop med honom! Tror hon på nåt sätt är rädd att vi ska lyckas tillsammans som inte de gjorde! Har nog inte med kärlek att göra utan rädsla för att vara ensam. Hon blir ihop med män, släpper mitt ex för tillfället, avslutar det nya och börjar ”klänga” runt min särbo igen och så håller det på! Först blev jag så arg och ledsen men nu tycker jag mest synd om henne! Har nig tärt på henne att vara ihop med en alkoholist i många år! Hon har själv problem med drickandet! Vad jag vill säga med detta är: jobba med din självkänsla, kanske har den tagit stryk av livet med din man! Bara en tanke! Kram❤️

Bedrövadsambo
sön, 2017-11-05 - 00:05

Vissa karlar skulle det vara varningsflagga på. Min ex-sambo har snackat SÅ mycket skit om sitt exex. Som elakt nog blockerade honom på FB och vägrade att svara i telefon. Fy, vilken hemsk människa! Nu har jag själv blockerat honom på FB och vet ärligt talat inte om jag ska tro ett ord av vad han sagt om henne. Sannolikheten är stor att din man snabbt hittar någon annan - och det är i så fall bara att beklaga för hennes del!