Jag har nyligen blivit sambo. Vi har varit ihop ett drygt år, och jag har gång på gång tyckt att han har en osund inställning till alkohol. Han dricker snabbt och blir jättefull. Egentligen tål han knappt ingenting. Han sluddrar, raglar, och jag får tvinga honom i säng. Han är inte våldsam, bara ynklig och patetisk. Senaste två veckorna har han varit asplakat fyra gg när jag kommit hem. Jag har misstänkt att han druckit vin i smyg, och igår kväll var jag noga med att kolla hur mkt vin som fanns kvar i tetran. I morse var den tom. Jag har skällt, både när han är full och nykter, och han har nu lovat att han ska söka hjälp. Min pappa var alkoholist, och jag tänker inte leva med en alkoholist. Jag har ställt ultimatum direkt. Idag kom han hem från jobbet tidigare. Full. Han kan inte svara på om han jobbat eller inte, eller om han kört rattfull. Framför allt kan han inte svara på varför han gör så här. Just nu sover han ruset av sig. Sen måste vi prata allvar. Vad ska jag säga/göra?

Bedrövadsambo

Apropå ditt inlägg #322 Sisyfos så har du ju helt rätt. Det var inte ett dugg medvetet från min sida - men så funkar ju all typ av avvänjning. Och mitt beroende av ex-sambon fortsätter minska. Jag har helt slutat räkna veckor sen han flyttade, orkar inte ens räkna på det. Både arbetsveckor och helger försvinner i ett huj utan att jag ens tänker på honom. Mina ensamhelger, utan dottern, som jag tidigare ägnade åt honom är härligt tomma på en massa aktiviteter. Självvalt. Jag har ett krävande jobb som sysselsätter min skalle mer än jag orkar ibland. Sen har jag en dotter med särskilda behov, som jag numer också är god man till, som också kräver sitt. Hon pratar ibland sönder skallen på mig, även om språkstörning ironiskt nog är en stor del av hennes utvecklingsstörning. När jag har en ensamhelg behöver jag sova, sova, sova, ta långa promenader i naturen med hunden, göra lite nytta hemma, och kolla lite på tv. Då laddar jag mina batterier inför nästa arbetsvecka. Jag gillar fullt upp, men jag behöver noll press emellanåt också. För mycket och för lite skämmer allt. Det är ett av mina många livsmotton.

MCR

Så mycket av din tid och energi som gick till ditt ex förut som du nu kan lägga på dig själv. Och att faktiskt få den tid till återhämtning som du behöver.

Ha en skön söndag!

Bedrövadsambo

Och jag hoppas verkligen att min historia från början till slut får någon att känna igen sig och våga ta beslutet att separera. Det är inte lätt, men oftast är det enda sättet. Leva med oron för återfall och kastas mellan hopp och förtvivlan önskar jag att ingen ska få uppleva i längden.

MCR

Visst är det så. Det bryter ner en och längs vägen förlorar man så mycket av sig själv. Jag vet att jag gjorde det i alla fall. Jag tog så ofta på mig skulden när återfallen togs. Jag fick anpassa mig ännu mer. Minimerade alla risker. Anpassade mig så mycket - utplånade mig själv.

Vilket pris att sträva efter?! För det spelade ju ingen roll. Jag kunde och kan fortfarande inte förändra någon annan. Så nu fokuserar jag på mig själv. Och det jobbet kräver sin tid så jag ska inte låta någon annans mående konkurrera om den tiden och det arbetet.

på sig själv och sätta gränser runt sig själv är bästa medicinen! Att lägga tankar och energi på vad man själv vill och hur man själv mår gör det lättare att hålla energitjuvar borta! Motståndskraften ökar när man ger sig själv den energi som man lagt på någon annans mående! Jag och min särbo är inne på ”kapitel två” i vårt förhållande. Han säger ofta ”du är så annorlunda nu, så bestämd”. Jo jag vet vem jag skall lägga fokus på, mig själv. Inte på honom och hans problem, dom får han ta hand om. Så får vi se hur det går med ”oss”, jag går direkt vid minsta övertramp! Tar inte ett uns skit mer!

SussieS

Är gift sedan många år tillbaka.,med en man som missbrukar alkohol .
Vi har ett bra liv ,när inte alkohol finns med i bilden.
Problemet är att när han dricker gör han det i smyg.
När jag konfronterar honom,får jag höra
- Jag har inte druckit- Det är fel på alkohol mätaren- Jag är så trött på ditt tjat -Varför skulle jag dricka mm mm
Oftast blir han utåtaggerande och ful i mun mot mig ,som såklart blir ledsen.
Han blev för några år sedan av med körkortet och fick dryga böter .
Tycker där att han borde kört sig...men inte.
Jag vill ställa ultimatum ....Bli nykter...el förlora mig.
Vad ska jag göra?