Hej då alkohol! I dag är det dags. Jag har varit inne och läst i ett par år och inspirerats av er kamp men inte vågat ta den själv. Men i dag är det dags. Nu är sista glaset drucket! Tack kära alkohol för alla härliga stunder men nu behöver jag gå vidare utan dig! Mitt liv behöver ta en ny riktning och du hjälper inte mig längre utan är som en falsk snuttefilt som jag använt alldeles för mycket de senaste åren. Jag älskar att dricka vin men konsekvenserna börjar bli för höga. Jag längtar efter en hel natt där jag sover, jag längtar till att vakna upp på morgonen utan ångest eller oroa mig för huvudvärk och trötthet. Det är dags att ta stressen på allvar och inse att alkoholen är en alldeles för stor del i mitt liv. Så tack och hej kära alkohol, nu skiljer sig våra vägar åt! Jag hoppas verkligen att jag klarar att stänga dig ute från mitt liv och att du håller dig borta en lång tid. Tänker att jag gett dig väldigt mycket tid, nu är det dags att du ger mig tid att vara mig själv utan dig!

frostydog

Mår som jag förtjänar, sprängande huvudvärk och så besviken på mig själv. Var så säker på att klara det den här gången, åtminstone en första vit månad. Men uppenbarligen så är jag inte så stark och beslutsam som jag trodde. Får börja om idag igen....

frostydog

Nya målet är att inte dricka idag, imorgon eller någon annan dag tills dess att min stress är bättre och jag inte längre har ngt sug efter alkohol! Vill inte längre vakna upp såhär och känna förakt för mig själv för att jag använder alkohol som en snuttefilt. Lurar mig själv att jag klarar att bara ta ngt glas men tar alltid fler som sen blir till vardag. Även om jag inte skadar ngn annan, blir inte otrevlig eller dyngrak så skadar jag mig själv med mitt beteende. Alkoholen är inte jag och jag måste klara att säga hej då på riktigt till den. Annars kan det plötsligt bli jag och då kanske jag inte kan vara utan den. Dit vill jag inte komma men är ju på sätt och vis redan där. Nu får det vara nog! Till alkoholen, HEJ DÅ!!!

AlkoDHyperD

Betvivla inte din vilja till förändring. Hade den inte funnits skulle du inte skriva nu.
Jag har också gått in på bolaget en fredag fem i sex. Med huvudet fullt av rädsla, ånger och självanklagelser. Känslorna mörkade av uppgivenhet och beslutsamt trots. Skiter i allt....
Förlåt dig själv och tillåt dig känna sorg över hur svårt det är att välja den väg man egentligen vill.
Och försök granska händelsekedjan. Vad hände?
Processen kan gå längre tillbaka än just tillfället då du bestämde dig för att dricka. Kan det ha byggts upp redan vid tankarna på ditt mående under veckan?
Du har känt dig ledsen och trött. Hur har situationen sett ut för dig?
Vad har du för stöd från omgivningen?

frostydog

Känns skönt att haft ett par dagar igen utan alkohol. Funderar på om jag har för höga krav på mig själv när det gäller att sluta. Jag kanske borde tillåta mig själv att dricka något på helgen så länge det inte spårar ut men se till att inget förtärs på vardagarna. Får se hur det blir. Säkerligen har det vuxit under veckan, varit mycket med min dotter som har oroat och legat och gnagt i bakhuvudet en hel del. Blev på något sätt så slutgiltigt i fredags fast jag egentligen redan visste det men den enda vägen är framåt. Jag har stöd från vänner och familj även om mycket hänger på mig ang min dotter. Jag är den hon anförtror sig till så är också den som tar det mesta på gott och ont. Ibland blir jag orolig när jag inte dricker att jag känner mig så lättirriterad på kvällen så då funderar jag på om det är bättre att avvakta med att ge upp alkohol ett tag. Samtidigt vet jag att jag själv kommer att må bättre i slutändan med min egen stress och oro om jag inte dricker.. Ja, livet är verkligen knepigt emellanåt men tar i alla fall tag i problemen just nu och försöker hitta olika lösningar på olika problem. Ny vecka imorgon, nya tag!