av Drunkalunkan89

Hej jag har läst mycket hör inne men första gången jag själv skriver.

Jag missbrukar alkohol och jag är småbarnsmamma. Jag dricker ibland i smyg och oftast mer än jag tänkt mig. Klarar av att ta hand om barnen men jag mår inte bra. Vet att allt är bättre utan. Jag har ett nytt jobb jag skall börja på snart och behöver vara pigg och alert.. Dessutom för mina barn

Jag vill oftast dricka när jag känner stress pga barnen, mannen osv.. har ett turbulent känsloliv.

Blir väl 2-4 gånger i veckan jag dricker vin eller annat och då ofta mycket under flera timmar typ 5-6 glas . Jag skäms. Är rädd för att verkligen ”trilla” dit. Bli sjuk m.m

Hur gör man för att inte åka dit för suget? Finns de knep?

Jag har bestämt mig att from idag ska jag hålla upp till jul i vart fall.. är det rimligt? Ska man sluta helt?

Dålig alkoholkonsument

Rosette
fre, 2017-11-17 - 09:35

Du har tagit ett steg och skriva nu på forumet efter att ha läst en tid först, så gör många. Det kan krävas mod och kraft att ta steget att sätta ord på hur det är för en själv, du är nu över den tröskeln. Härligt!

Du beskriver att du skäms och att du smyger med att dricka ofta, när du beskriver det så låter det verkligen som att det krockar med dina värderingar det sätt alkoholen nu tagit plats i ditt liv. Det är en stark motivation att förändra!
Ditt beteende kring alkoholen behöver se annorlunda ut för du ska känna att det passar dig och det låter som du vill börja leta efter andra sätt att ta hand om dig själv om du känner dig stressad eller uppvarvad känslomässigt.

Välkommen igen och berätta gärna mer hur du har det och hoppas du finner tips du kan ta hjälp av hos andra!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Ellan
fre, 2017-11-17 - 09:52

Hej och välkommen hit!
Jag är en numera nykter mamma som trillade dit ordentligt på alkoholen. Stressen i vardagen var för mig en enkel anledning att dricka på. Alkoholen är ju så tillgänglig och belöningen är blixtsnabb. Klokt att du faktiskt stannar upp och inser att det är ett problem. Att det sedan finns barn med i bilden är ytterligare en anledning till förändring. Mina tjejer är nu lite större men har fått uppleva alldeles för mycket i så unga år. Skammen i detta är brutal och ofta ett stort hinder till förändring och att våga be om hjälp.
Så hur göra för att bryta ovanan?
Jag kan bara utgå från mig själv i detta då vi alla är olika. Jag tror dock att det handlar om att våga stanna upp. Vad är det som känns ohanterligt? Vilka känslor är det jag vill stänga av? Vad får jag ut av drogen? På sikt är det ju ingen lösning vilket du redan förstår så vad kan du göra just idag för att inte ta den enkla vägen?
Många alkoholister och beroendepersoner lever efter principen en dag i taget. Dvs att göra allt vi kan för att just idag inte dricka.
För mig var just själva brytpunkten a och o. Sedan har jag tack och lov inte behövt bedöva mig mer. Jag kunde inte bryta mönstret på egen hand. Har du någon i din närhet som du kan prata med?
Och viktigast av allt, vi behöver inte prestera på topp i allt vi gör. Det räcker gott att bara vara människa.
Jag tror på dig!
Stor kram
Ellan❤️

Drunkalunkan89
fre, 2017-11-17 - 10:00

För att du svarar så snabbt! Du sätter ord på hur de krockar med mina värderingar och det är en motivation det med. Jag vill ju inte leva så här och det är ett hinder för att verkligen tycka om och älska mig själv!

Nu tar vi denna helgen utan någon dryck och därefter en ny vecka.

Tips på hur man tar uti med sitt sug att dricka och vilja fly?

Kram

AlkoDHyperD
lör, 2017-11-18 - 18:54

Bara låt det finnas. Känn hur det känns i kroppen. Låt suget rinna genom dig.
Jag har legat i soffan, bokstavligt talat på mina händer, och bara hållit mig kvar där. Andats. Bestämt mig för fem minuter i taget.
Jag har tagit timslånga promenader. Stuckit till skogs (bor i skogen så det är ganska lätt ?). Ringt någon kompis.
Förebyggande strategier har varit att boka in aktiviteter som inte går ihop med alkohol vid de tillfällen jag anat kunnat vara riskfulla.
Involvera någon du litar på, kan hjälpa att ha ett vittne till sin framgång när det går bra och ett stöd när det är svårt.
Till en början är det kanske en kamp och man kan behöva olika sätt att hantera situationer som triggar.
I det långa loppet kan det vara värt att se inåt. Förstå hur det hänger ihop och förändra det som egentligen skapar behovet att döva eller fly.
Kram