Blev för mycket ältande, kände att jag inte mådde bättre! Men tack alla!

PP

Men du har fattat ett beslut som säkert är rätt, åtminstone för nu. Det kan fortgå i år och du verkar redan nu ganska påverkad av hans missbruk. På anhörigsidorna finns många berättelser som påminner om din. Lycka till och var stark i ditt beslut.
//PP

En i den långa raden av oftast kvinnor som önskat, hoppats, försökt och blivit besviken... Jag var en av dem när jag hittade hit för sju år sedan och många, många har passerat genom åren - samma berättelse även om den yttre ramen varierar. Ditt beslut är det enda kloka här och nu precis som PP skriver. En människa med den a-konsumtion och det mönster du beskriver klarar inte att "unna sig" att dricka på helger eller i annan begränsad form.
Läs här på anhörigsidorna så kommer du att känna igen dig. Jag har också haft stor nytta av att läsa på missbrukarsidorna, där har jag förstått kampen och maktlösheten i beroendet. Fortsätt gärna skriva, det är ofta till stor hjälp i den egna kampen att göra sig fri och hitta sin egen styrka.
Allt gott, kom ihåg att du är inte ensam! / mt

Li-Lo

Välkommen förresten!

Du ställde en fråga i en annan tråd om måttligt drickande. Jag ser att du lämnat den person som talade om att dricka måttligt. Jag lånar din tråd och ger lite info om hur vi "professionella" ibland använder ordet måttligt eller kontrollerat drickande och då brukar det för en vuxen frisk man innebära att personen dricker mindre än 14 standardglas i veckan och aldrig mer än 5 glas vid samma tillfälle. För en kvinna är det som mest 9 glas per vecka och inte fler än 4 vid samma tillfälle. En annan tumregel är att helst inte dricka mer än ett glas i timmen.

För att veta vad "5 glas" är så kan det översättas till cirka 3 stora starköl eller en knapp flaska vin. I vår faktaflik finns mer info om standardglas om du är intresserad.

Jag vet inte om detta blev hjälpsamt för dig nu..

Varma hälsningar och fint att du är här och tar steg i den riktning som får dig att må bra!

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Och om du påminner om mig.
Så kroknar den alltmer och till slut tar man kontakt fast man vet att man inte borde.
Man vill liksom ha en skärva av personen som ju egentligen gör en illa pga sitt drickande.

Läs gärna min tråd,jaha och nudå.
Där beskriver jag min kamp att avstå kontakt.
Mina lyckade försök och mina alltfler misslyckade...

Kärlek

Läste din tråd, känner din förtvivlan, känner din sorg, vart är du på väg i ditt liv?. Mitt problem känns väldigt litet i jämförelse. Jag känner inte dig men min spontana känsla är att jag skulle vilja krama dig och säga att det finns ett ljus i slutet av tunneln, men när kan jag inte berätta. En tanke från min sida är att jag kanske kan trösta mig med en annan man,bara lite, bara för att få den bekräftelse jag inte fått på så många år. Känner skam när tanken kommer, vad är jag för slags människa? Att bara tänka på mig själv och svika min älskade elaka särbo som egentligen behöver mig även fast han inte vet om det?