av värdefull

Om missbruk är en sjukdom som man inte kan styra över och rå för, den smyger sig sakta på. Hur kan man då
säga att missbrukaren har ett val och väljer om han/hon vill bli nykter/ren?

Som jag förstår det ska missbrukaren inse att den har ett problem, en sjukdom som dom inte kan styra över, medans vi medberoende ska inse att vi är maktlösa då missbrukaren själv "väljer" när den ska sluta. Han/hon kommer att bestämma det själv, han/hon måste "vilja" sluta. Jag får inte ihop ekvationen.

Han/hon väljer och det är deras eget fel att dom är där dom är. Men det är inte deras fel eftersom det är en sjukdom som typ cancer.

rabbitgirl
tis, 2017-11-21 - 20:49

Jag har bla diabetes. Det är en sjukdom. Jag kan strunta i det fullständigt och äta sötsaker, dricka läsk och äta massa pasta och ris. Strunta i att träna. Strunta i att äta medicin. Då mår jag sämre och sämre och dör ganska tidigt. Jag väljer att träna hårt, äta bra och försöka "falla" för socker så sällan som möjligt. Jag väljer att leva längre än jag skulle annars, men valet är tufft, kräver mycket energi och gör att jag gråter ibland (när jag åker till Italien och tar bara ett kaffe när min man äter underbara glass). Jag kan inte välja bort sjukdomen, men jag kan göra det bästa av min situation. Jag gör det för mig själv, mitt längre liv, mitt utseende, men så klart också för min familj. Det är inte mitt fel att jag har diabetes.
Jag är också alkoholberoende. Och där har jag exakt samma resonemang.

träningstanten52
tis, 2017-11-21 - 22:04

Men det finns inget piller som botar utan man måste jobba med sitt beteende och med en hel del andra problem för det mesta. Jag håller inte med beskrivningen att man inte kan påverka, motivera. Jag tycker att din beskrivning som du fått, haltar rejält. Verkligheten är komplicerad och vi som har problemen väljer olika lösningar.

Adde
ons, 2017-11-22 - 07:19

jag väl har fått smaka på att leva som nykter alkoholist så inser jag att jag verkligen har ett val att göra varje dag.
Idag kan jag välja om jag vill dricka eller inte men när jag var aktiv alkis fanns inte det valet för mig. Jag var tvungen att komma ner i min personliga botten och välja dårhus eller bårhus innan jag jag kapitulerade och bad om hjälp. Jag har/har haft bekanta som inte kommit fram till det valet och de dör en tidig död och det känns så sorgligt när jag kan se att det faktiskt finns en lösning.

Att komma till insikt om att jag har ett val var en förlösande upplevelse och skänker mig en sinnesro som jag aldrig tidigare fick känna. Under min aktiva tid så var tvånget att dricka så starkt att jag sköt bort alla lösningar till ett bättre liv.

Om nån någonsin kommer på varför vissa kommer till slutsatsen att söker hjälp och andra inte kommer att bli ekonomiskt oberoende för all framtid.

Manda
ons, 2017-11-22 - 22:26

Jag har ofta funderat kring alkoholberoende som sjukdom. Har en anhörig som har insulinbehandlad diabetes och själv har jag alkoholberoende. Det finns flera likheter med sjukdomarna om man jämför, t ex att båda sjukdomarna kan uppkomma i olika grader, att de påverkar och kan ge komplikationer i de flesta av kroppens organ. Dessutom är de oftast kroniska, man får dras med dem livet ut. Det är också upp till den som har sjukdomen, att ”sköta behandlingen”. Men detta är bara mina funderingar.

Skillnad
tors, 2017-11-23 - 15:55

...det där kan en fundera sig blodig över. Just idag är det för mig en enorm skillnad. Den sjukdom som är valbar att trigga eller ej, skiljer sig från den som oberoende av val härjar i den kropp som är drabbad. Tro mig!