av Mysan1980

Hej

Varning för långt inlägg.

Jag och min man har två barn och varit tillsammans i 16 år. Efter att han har bytt jobb till stillasittande har han ändrat sina levnadsvanor. Min man tillbringar sina kvällar och helger med att titta på fotboll samt dricka öl. Detta har pågått cirka 2 år, lite mer. Det började med att vi fick samtliga tv kanaler och då tillgång till samtliga sportkanaler. Från att titta på lördagar har det blivit till att titta på fotboll varje dag. Till detta hör såklart öl till. Min man dricker ca 4 gånger i veckan ibland fem. Han kan då dricka allt från ca 2 öl till kanske 8 per gång. Väldigt sällan tittar han på fotboll utan öl. Jag har försökt påpeka detta men då tycker han att jag klagar. Jag har även sagt till honom att han får sova på soffan när han dricker för att han snarkar. Tänkte mest att han ska reflektera över hur mycket han drickrer. Tyvärr så har det blivit mer än vana och han lägger sig automatiskt själv på soffan. Jag märker dock att jag ofta sover själv. Varje fredag och lördag vet jag med säkerhet att jag sover själv. Jag försöker få honom att träna efter jobbet men det går en dag och sen orkar han inte. Han är aldrig fysisk när han dricker men beter sig alltför oftast som ett omoget barn. Innan när vi låg i sängen och jag inte ville kramas med honom då han druckit blev han som ett surt barn som till slut vänder ryggen och ignorerar mig. Som så många andra fall så räknar jag aldrig med att han kan hämta eller lämna barnen då han alltid ska ta en öl som han säger. Åker vi till vänner får jag köra annars vill han inte följa med. Han har gått upp mycket i vikt på grund av sitt osunda liv och när jag försiktigt påpekar det så säger han att jag bara hade blivit svartsjuk om han börjar träna. Han lovade även att försöka sluta snusa och använde nikotin tuggummi. Höll det i ca 1.5 år. Istället för att trappa ner på det började han snusa på det?. Påpekade då att det var meningen man ska sluta och inte köra dubbelt så det slutade med att han bara snusar nu. Vet inte vad jag ska göra. Älskar honom och han är bra på alla sätt men han är så osund och jag har sagt att det är så det börjar till att man blir alkoholist. Min pappa var det så ja vet. Alltid en orsak till att dricka. Vi har varit på rådgivning o han erkände att han kan dricker för mycket o sa att han kan hålla sig till bara helgen. Detta var framför terapeuten. Så i hennes ögon lät jag som en svartsjuk fru som inte lät min man vara sig själv. Det höll i fyra dagar. Har bett honom om en vit helg. Det har inte hänt. Så tips. Jag vill att ändringen ska komma från han själv. Hur kan jag få honom och ändra sig utan att det är jag som blir den onda. Vill inte ge honom ultimatum för det kanske han håller pga hot från mitt håll att lämna men vad händer sen när han varit duktig ett tag?. Då firar han med att dricka igen. Hur löser man det?

Jag har börjat skriva ner hur när han dricker o ungefär hur mycket mest för att kunna lägga upp det för honom. Kanske då inser att det är en del.

Kan nämna att när han går på fest vilket är sällan så dricker han så att jag blir orolig. Han verkar då inte ha mycket spärr, känns som han tycker det är så kul o bli just berusad.

Överdriver jag min oro?

Nordäng67
fre, 2017-12-01 - 09:14

han har väldigt osunda vanor! Min särbo har också det, alkoholist, röker och snusar! Jag har också kontrollerat mängden alkohol, ringt beroendeenheten, vårdcentralen, bönat och bett mm! Han erkänner också att han dricker för mycket men gör inget åt det, halvhjärtade försök då och då! Hans grundinställning är att han har gett sig den på att bli normaldrickare! Han blir också som en typ tre-åring när man pratar med honom! Så tråkigt och ledsamt! Som tex igår kände jag mig ledsen och låg av andra skäl, ringde min särbo, han var salongsberusad vilket resulterade i att när vi la på var jag ledsnare än innan vi hade pratat! Inte riktigt så ett förhållande ska va! Jag har dock helt slutat ta ansvar för hans drickande, det får han göra själv! Tycker du ska lämna över ansvaret till din man och mer fundera över vad du kan acceptera och inte! När man istället börjar fundera över sig själv, sina behov, sitt beteende mm så blir man starkare på något sätt och man blir bättre på att ställa krav och sätta gränser! Så sätt INTE upp regler och gränser för din man utan gör det runt dig själv istället! Rent konkret skulle det betyda ”Jag vill inte att du dricker” byts ut mot ”Jag vill inte vara ensam ansvarig för att hämta och lämna barnen”!

Mysan1980
lör, 2017-12-02 - 10:21

Jag har tänkt på att ge honom en sista chans. Nu är det inte läge. Jul o allt så han lär inte vara mottaglig men tänkte logga hur många gånger i veckan han dricker samt hur många gånger jag sover själv. Januari tänkte jag visa det för honom o ställa krav att jag inte vill att han dricker på vardagar oavsett om det är jobbig dag på jobbet eller bra fotboll på tv. Går inte det så kommer jag troligen lämna. Jag vill inte sova själv fyra gånger i veckan. Innan sov vi i alla fall ihop men nu är det soffan som är hans vän.

Tösabiten
sön, 2017-12-03 - 10:46

Som beskrev min situation. Jag har loggat, antecknat, räknat burkar mm. Sedan har jag tagit upp det med honom när han varit nykter, utan resultat. Det gjorde bara att han började gömma sina öl, smög med sitt drickande och ljög om vad han gjort eller varit. Jag talade om för honom hur mycket han drack och gjorde jämförelser men ingen reaktion. Han tycker att alla dricker som han och att det är helt normalt. Vill han ta en (!) öl så vad gör väl det? Nu orkar jag inte räkna längre. Vi började som er med att han inte fick sova i sovrummet när han druckit för han snarkade så. Han ljög om att han inte hade druckit och lade sig där ändå, vilket gjorde mig arg för jag fick aldrig sova. Idag har han ett eget sovrum och vi sover aldrig ihop. Fruktansvärt tragiskt! Jag påpekar alltid när han dricker på veckorna eller när det blir för mycket på helgerna men han bryr sig inte längre.
Vi hade också tänkt gå till en terapeut, men nu blev jag rädd när jag läste hur er terapeut hade tolkat och svarade. Då lär jag få en karl som slår sig för bröstet och säger att han hade rätt. Det orkar jag inte med. Jag går ständigt runt och är tjurig för gårdagens konsumtion och han tycker bara jag är otrevlig utan anledning. Vi kommer ingen vart. Hoppas din man reagerar på ett bättre sätt när du lägger fram fakta! Lycka till!

Mysan1980
mån, 2017-12-04 - 14:15

Jag har pratat lite med min man. Frågade honom om han är lycklig. Han säger att han är det. Även när vi pratade så stirrade han bara på fotbollen som gick på tv och svarade aha på allt jag så och tittade mig knappt i ögonen. Även denna gång var Tv:n viktigare. Gav förslag på att vi ska bli särbo. Han sa aha på det också. Jag sa att hade det varit du som velat prata med mig så hade jag stängt av Tv:n o lyssnat. På det säger han att ja men vi har je redan pratat om allt detta. Du har sagt innan att du ska flytta. Det är bara tomma hot. ??? Det sjuka är att det inte är tomma hot det är ett rop på hjälp o man hoppas på ändring för en flytt en nära. Jag e bara orolig över ekonomin. Det är så svårt att flytta o lämna ett hus som barnen trivs i. Ibland tänker jag att jag ska bita ihop för deras skull o leva mitt liv och göra allt precis som om jag är ensamstående och inte fråga honom mer. Bara tills barnen växt upp. Väldigt kluven. Finns det någon som har flyttat ut. Hur klarar man sig på dålig lön? Kommer inte kunna ge barnen någonting. Tror nog att det är den största fasan och behöva leva snålt. Känns så fel att barnen ska lida. Sen är han så snäll på andra sätt. Är så kluven.

Tösabiten
mån, 2017-12-04 - 19:07

men mina barn är stora. Men ändå vill jag inte lämna dem med honom. De är 18 och 20 år så jag tänker att jag kan stå ut tills de har flyttat hemifrån. Men så länge de bor hemma kommer jag inte lämna. Finns inte på kartan. Jag kan ju linsom inte ta med mig dem. De vill bo kvar i sitt föräldrahem, det vet jag. Jag oroar mig precis som du om ekonomin. Hur sjutton ska jag klara mig på min lön? Hur ska jag hitta en bostad och ha råd och bo där med alla utgifter? Men troligtvis löser det sig, kanske är jag bara för feg för att ta steget. Vi har just haft världens gräl om ekonomin. Vore skönt att slippa.....

Mysan1980
tors, 2017-12-07 - 19:15

Jaha. Gick tre dagar utan starköl. Jag sa till honom att jag inte ville att han skulle dricka att han fått hålla sig till fredag o lör. Fick köpa 3.5 öl till honom i affären. Igår så han att han kan göra mat om han får ta starköl. Sa nej. Jag gjorde maten. Imorgon är vi lediga båda två så nu dricker han för det är typ fredag enl honom. Tappar totalt intresset för honom. Det sjuka är att jag var jätte kär i honom dom här tre dagarna men så fort jag såg ölen så dog ngt i mig. Han tycker direkt att jag bara ska förstöra stämningen. Så nu pratar vi inte. Finns det hopp ??? Kan någon säga att deras partner har ändrat sig eller måste jag ta steget och flytta?? Har man problem med alkohol om man inte kan vara nykter en vecka eller överdriver Jag?? Börjar bli förrvirrad.

Nordäng67
tors, 2017-12-07 - 20:01

att man själv kan vara kär i några dagar för att han inte dricker, inte kär i några dagar för att han dricker, kär i några dagar igen för att han inte dricker är läskigt! Berg och dalbana som man åker upp och ner i och man följer med så följsamt! Inte hälsosamt känns det som!

Mysan1980
tors, 2017-12-07 - 21:25

Vad tråkigt att höra Tösabiten. Väldigt liknande situation. Många gånger känner jag mig som den onda och tänker vem är jag som ska bestämma över honom. Tänk om det är normalt hos män? Känner mig som hycklare om jag skulle ta några cider eller öl. Dubbelmoral. Men jag dricker för att det är gott han för att få berusning. Hur länge har det pågått hos er Tösabiten? Hur länge har ni varit tillsammans. Det tråkiga är att han inte har druckit så tidigare. Minns inte när han varit nykter en hel vecka på raken??? Sjukt eller.

Tösabiten
sön, 2017-12-10 - 20:33

Jag vet inte riktigt när det började. Vi träffades för 23 år sedan. Då var han aktiv idrottsman och tränade och spelade matcher 6 dagar i veckan. Då kunde han inte dricka. När de var spellediga drack han ganska mycket men vi var ju unga utan barn då. Han har alltid druckit mycket på lediga helger, på fester och högtider. Jag fattade nog aldrig riktigt utan tog hand om barnen medan han var full på påsk, midsommar mm. Skulle satt ner foten redan då, att han inte fick dricka när barnen var med men gjorde det aldrig. Jag tycker nog att det där dagliga drickandet och smygandet började för kanske 3-4 år sedan. Vi hade väl en svacka i vårt förhållande då. Han fick en liten depression och jag tror det var då det började. Jag vågade efter ett tag säga ifrån och han började smyga. Nu är barnen stora men bor fortfarande hemma. De ser och vet men säger inget tyvärr.
Ikväll har han lagat mat och det gör han aldrig utan att dricka. Han sluddrar lite men har inte visat att han druckit. Känner för att fråga men orkar inte. I fredags hittade min son honom sittandes i soffan och snarkade lite väl överförfriskad. Jag hade redan gått och lagt mig. När sonen berättade dagen efter så bara skrattade han som om det var kul. Ja kanske om han varit 19 men nästan 50? Nej! Suck! Har tappat orken att ifrågasätta.....