Efter att ha varit nykter i tre veckor ( vilket var underbart och jag mådde bara bättre och bättre) så tog jag ett återfall. Det kom som en blixt från en klar himmel plötsligt fick jag bara en ide att det vore kul å gå ut på krogen å tänkte göra det nykter. Men väl där så tog sambon en öl och då bara slank det ur mig att jag tar oxå en öl och sen drack jag okontrollerat igen. Det var som jag inte kunde styra mig själv. Helatiden sa jag till mig själv. Det här slutar inte bra. Sluta. Gå hem. Vänd om. Gå inte till puben. Fortsätt inte dricka. Men min kropp lydde inte mig. Den gick som på autopilot och det var det som var så läskigt. Nu känner jag mig misslyckad ligger här med den där ångesten som jag lovat mig själv att aldrig mer behöva känna. Det känns som jag svikit mig själv. Nu vill jag fortsätta kämpa för mitt nyktra liv för jag älskar att vara nykter. Ändå är jag så rädd att det ska hända igen efterssom jag inte ens kunde kontrollera mig INNAN jag började dricka. Huvudet skrek NEJ NEJ NEJ men jag bara gjorde det ändå som ett tvång

Evigt ung

Jag känner så igen mig i din berättelse. Kunde lika gärna varit jag!

Jag tror att både du och jag VET
att vi inte ska ta det där första glaset. Ändå gör man det.. !!

Jag lyckades hålla mig nykter i mer än 100 dagar i somras. Sen blev det lite vin ibland och i fredags blev jag jätte full på krogen.
Nu är vi här med ångest och känsla av misslyckande.

Men, vet du vad? Har man klarat det en gång kan man göra det igen ?
Det handlar "bara" om att inte för något i välden ta det där första glaset..
Lätt att säga men så svårt att göra.!!
Kämpa på och fortsätt läsa och skriva här.

Kram ?

Tornadon

Ja det är just det. Hur låter man bli att ta det första glaset när det kändes som att jag inte kunde kontrollera mig själv. Nu är det andra dagen och jag mår ännu värre än igår. Känner mig så dålig. Att jag svikit mig själv och min familj. Vill inte gå upp ur sängen. Jag var ju så bestämd. Jag var 110% säker på att klara det denna gång. Å ändå så föll jag dit. Hur ska jag kunna lita på mig själv i fortsättningen

Evigt ung

Ja, visst är det svårt.. !!
Jag nästan isolerade mig de första veckorna.
Jag hade inget vin hemma, jag tog till en vit lögn att jag var sjuk när kompisarna ville ha med mig ut osv.
Det var rent ut sagt skit tråkigt men jag vågade inte utsätta mig för frestelsen.
Efter några veckor var jag på fest och hade med mig alkoholfritt vin. Det var mest svårt i början på kvällen sen gick det helt ok.
Dessutom hade jag bilen med mig och körde hem.
Men jag erkänner att jag hade funderingar i början på kvällen på att låta bilen stå...?
Gissa om jag var stolt när jag körde hem!!!

Försök under några veckor att undvika ALL närkontakt med alkohol. Se på film, är godis, motionera, läs och skriv här, räkna ut hur mycket pengar du sparar och köp nåt bara till dig själv!

Håller tummarna för dig!
Kram

DetGårBättre

Dagen då du känner ett lugn och känslan att du inte vill dricka längre. Då tror jag chansen att lyckas är enormt stor. Jag har haft tusen tankar tidigare men trillat dit igen. Nu i höstas kände jag bara - jag vill inte dricka mer. Det ger mig inget. Möjligen 30 minuter av välmående men det når jag även i nyktert tillstånd och då varar det längre än 30 minuter då det är på riktigt! För de 30 minuterna betalade man ofta ett högt pris i timmar där man mådde riktigt dåligt. Det handlar om att finna någon slags inre ro. Jag har precis haft en vecka med storm i huvudet och en del ångestattacker om natten men jag har inte tänkt tanken att köpa alkohol speciellt längre. Just för att jag har slutat! Gett upp! Inte tänkt - det går nog bra den här gången! Idioti att upprepa samma sak om och om igen och förvänta sig ett annat resultat ju. Visst, några tusen försvann på casino istället. Inget jag rekommenderar då det kan bli lika beroende. Men har någorlunda stoppknappar där. Men ska lägga ner det också! De där snabba kickarna ska bytas ut mot något man kämpar för.

... den första tiden är nog för många enda chansen att samla de första nyktra veckorna. Är helt inne på Evigt ungs linje. Trots att jag är fast i mitt beslut sedan ett tag och inte har någon längtan alls efter alkohol, vågar jag inte utsätta mig för situationer där den finns lättillgänglig. Jag har bett min man låsa in all alkohol och ha nyckeln på sig. Är helt övertygad om att detta är tillfälligt, jag tror t o m att jag skulle klara av att låta bli, men vill inte chansa. Det är absolut inte värt det. Lycka till! ♡

Tornadon

Jo det är så jag tänkt. Jag har kommit till en punkt när jag inte vill dricka mer. Förut var det mer en kamp hur jag skulle kunna lära mig kontrollera det. Nu inser jag att det inte går och att det ger mig bara en liten stund av glädje å sen får man betala ett högt pris. Men trots att jag känner så här så gick jag som på autopilot ändå. Det började med en tanke att jag ville göra mig lite fin. Fixa med brun utan sol å hår å naglar. Den tanken ledde till att jag börja tänka att nu vore det ju roligt å gå ut. Å jag tänkte vara nykter men ändå hamna jag med ett glas i handen som blev flera å nånstans visste jag att det skulle sluta på det sättet så nu har jag bestämt att undvika krogar. Det är nog det enda sättet.