Hur gör jag för att få min make att flytta ut från huset? Någon som har erfarenhet av det, vi är gift men han köpte huset med sin förra sambo -91jag flyttade in -96 vi gifte oss-98 fick barn -99,-01. Nu är de stora och jag känner att jag inte orkar med hans konsumtion av alkohol längre den var för mycket redan när vi var sambos och jag var på väg att fly -03 men av olika skäl så blev det inte så då. Nu sitter jag här med en man som jag faktiskt älskar och trivs med fantastisk mycket när han är nykter men det börjar bli så få tillfällen han är det nu, så att det börjar luta mer och mer åt att flytta. Men om jag flyttar är det slut för gott och det vill jag inte (har ju även en ekonomisk aspekt eftersom jag måste ha en fyra helst pga av barnen och vi skaffade hund)nyss utan jag vill att han ska flytta tillfälligt till en mindre lgh och ta itu med sitt liv och om han gör det så får han komma hem igen. Men han vill inte för han törs inte lämna den bekväma tillvaron han har fastän jag inte duger eller är vatten värd när han dricker. Så här står vi nu i varsin ringhörnar och kommer ingen vart för ingen vill flytta och jag vet inte hur jag ska kunna få ut honom ur "hans" hus.

Som har sjukdomen alkoholism.
Han som kanske behöver mest stadga i tillvaron för att ev klara att bli frisk.

Du kan enbart ta beslut för egen del.
Om barnen vill haka på dig eller stanna med honom är ju också deras beslut.

Så jag tror att du som vill förändra situationen bör flytta och se vad som händer.
Du kan ju flytta tillbaka om han väljer och klarar att bli nykter.

... behöver också en stabil tillvaro i situationen. Det är så klart lättare att en person hittar en lägenhet än fyra personer. Att han har en sjukdom (oavsett alloholism, cancer etc) innebär ju inte automatiskt att han ska få det som verkar lättast eller bäst för honom, eftersom det finns flera andra som också påverkas, och en ev flytt kan ju också innebära större allvar och en nystart för honom.
Vid skilsmässa kan man ju få hjälp med att besluta vem som har störst behov av att bo kvar, men vid tillfällig separation vet jag inte. Testa att ringa och rådfråga familjerätten inom socialtjänsten - du kan vara anonym!
Kram

Men just för att vi anhöriga gärna fastnar i situationen " Om bara"
Dvs jag kan inte agera eller göra mitt liv bättre så länge han är kvar.
Så länge han bor här så behöver jag inte förändra mitt liv.

I alla fall jag gjorde så i många år trots att vår relation var i stort sett död.
Jag hade inte kraften och förmågan att lätta ankar ur mitt dåvarande liv.
Jag väntade istället ut min alkoholiserade sambo som till slut var både alkoholiserad och utbränd och "räddade" sig själv och flyttade.
Att han sen söp ner sig totalt är en annan femma,det tror jag inte var hans avsikt.

Så därför vänder jag lite på steken,ibland kanske man själv helt enkelt måste ta de avgörande stegen oavsett vad rättvisan säger.

Så KS jag hoppas jag inte är för på i mitt resonemang.
Jag kanske helt är ute och cyklar.
Jag älskade också min sambo. Jag ville verkligen att situationen skulle förändras.
Att han skulle se och vakna och ta tag i situationen med viet och relationen i fokus.
Men han valde alkoholen.

Du kan nog bara utgå från dig själv,din ork kraft och vilja och försöka komma den så nära som möjligt och sen fatta beslut.

KS 69

Tack för er tankar de är båda rätt men jag blir så förbannad att jag ska behöva flytta till en lägenhet när det är han som inte orkar med att bo i huset längre för han har sån värk i kroppen efter alla arbetsskador han dragit på sig. Han har precis fått veta att han kanske/borde inte jobba kvar för alla skador av fack och sjukvården så nu är det nattsvart och jaa då hjälper bara glögg för nu är det ju Jul och då borde man väl få ta sig ett glas glögg eller en flaska eller två. Plus någon liten värktablett på det så det blir riktigt deppigt med självmordstankar mm. Jag vill bara kräkas över att jag ska vara så djävla seg att flytta för det kan ju faktiskt bara bli bättre men vägen dit kommer att vara så jobbig att jag fär jag vet hur mycket skit jag kommer att få ta hand om innan allt är över. Skaffa lgh, packa, sälja hus eller få ut hälften, ta hand om hund, min gamla pappa, barnen är stora tonåringar så de hjälper till. Men jag vill inte flytta för jag älskar huset och trädgården så djäkla mycket men jag vet att det måste bli så till slut om han ska rycka upp sig eller sjunka till botten. Men risken är att han skiter i allt och ser till att det blir skulder mm så vi tappar huset för det är jag som fixar allt ekonomi nu. Puh ?blev ett långt kräkanfall det här men de här veckorna har varit så jobbiga men jag ska ta mig i kragen och ringa komunen och kolla hur jag kan få hjälp och hur man gör för att komma ur det här stangerade livet.

DetGårBättre

Det är oftast jobbigt för alla som gör större förändringar i sitt liv! Det enkla och bekväma är ju att stanna där man är. Gäller ju även morgnar när man ska upp ur sängen. Vad vill jag? Är jag beredd att slita för det? Gäller alla, oavsett medberoende, alkoholberoende, överviktig eller otränad etc...

KS 69

Har jag blivit men efter några år av sjukskrivning pga utmattning så känner jag att jag är på gång och har tagit steget att gå med här. Det är en tröst i eländen att jag inte är ensam om att sitta och vänta...men nu ska jag slänga skämskepsen åt hell och ringa beroendeenheten och familjerätten.

Spöketimig

Du har ju kommit en bra bit bara genom att gå med och skriva här! Jättebra att du ringer idag?
Tuff tid men heja dig! Du kommer gå stärkt ur det här nu när du bestämt dig såhär pass långt. Stort lycka till❤️

KS 69

Jag måste säga att få skriva här och läsa svaren och alla andras berättelser har varit en lisa för själen det känns lättare att leva. Det är som om nästan alla spärrar har låsts upp och nu händer det grejer hela tiden.ultimatum är ställt alkohol eller familj ...jag letar lägenhet för fullt ifall att gubben skulle börja dricka igen, jag har varit på soc och pratat, visserligen skulle maken med men han kände sig sämre i förkylningen så han ville jag skulle boka en ny tid ✌vilket är gjort till hans förskräckelse, jag är anmäld till en medberoende grupp och dottern ska få prata med en ungdomsansvarig på soc. Så nu åker vi på flodvågen mot ett okänt mål men det kan bara bli bättre oavsett vilken strand vi landar på.

Till att ha börjat agera.
Det är så svårt och komplext.

Att en dryck ska få ställa till det i en familj på det sättet.
Det kommer troligen bakslag.
Men du har tagit tag i det du kan göra.

Sen är det upp till din man att påverka drickandet.

Det kan du inte hjälpa honom med.
Du ska få se att sakta kommer knutar att lösas upp och göra ditt liv renare och enklare.

KS 69

jag sitter i soffan och tycker efter en bra kväll med att ha lagat mat ihop nu när det är nyktert i två dagar så kommer en chockeran de tanke som gör mig jätteförvånad....det kanske är taskigt att tvinga honom att sluta dricka nu när vi har så trevligt, en öl kan han väl få ta någongång ? hjälp varför tänker jag så .vad läskigt att en dagen vara stenhård med vad man vill och sen hittar hjärnan på sånt här tok....stackarn ska han behöva dricka vatten jämnt nu då pga mig. Jag har aldrig hört de här förut i mitt huvud, är det de här som kallas medberoende?.....

Jag köpt hem en flaska vin.
"Han behöver det,förtjänar det"
Osv.
Kanske vi inbillar oss att vi har kontroll.
Kanske vill vi ge tillbaka kontrollen till den som dricker.
Kanske orkar vi inte vara den som står mellan.

Om du är medberoende och tror du kan bli hjälpt.
Så kolla in Alanon via nätet eller om det finns någon grupp i din stad.

KS 69

Kommer han vara nykter den här gången han har klarat hela fyra dagar utan ett ljud och nu går jag bara och väntar på när ska han börja ge små hintar om att få min tillåtelse att köpa bara en affärsöl, kolla vilket god ny glögg, eller helt enkelt ha köpt öl och dricka i källaren och när jag säger något så blir det ett förvåning över att det borde jag sett att han har haft öl i kylskåpet och han trodde det var okej?.eller blåneka och påstå att han inte druckit något. För övrigt är det här den första Julen på 19 år han varit nykter både före, under och efter jul. Och vi har haft hemskt trevligt.Tack för att jag kan skriva av mig mina farhågor här de blir lättare att bära och ignorera då./ Kram och god fortsättning