Jag har varit en passiv läsare här ett tag nu, ungefär sen jag blev nykterist för 4 månader sen. Jag har haft problem med alkoholen sedan jag var tonåring. När jag har brukat alkohol har det alltid varit rysk roulette, ibland kan jag kontrollera mig men när det går åt skogen så går det väldigt snett. Bakfylla, minnesluckor, bråk med närstående och liknande. När jag tagit första glaset finns det alltid ett sug efter mer, jag kan inte sluta. Jag har försökt allt och inte velat släppa taget om alkoholen.
Men sen blev jag oerhört rädd efter en snefylla i början av året där jag bland annat spydde ner mig själv och tog en taxi hem för att jag inte lyckades hitta till tunnelbanan, samt startade ett storbråk med min sambo samt missade en viktig sak dagen efter. Jag bestämde mig dagen efter, som flera gånger förr, att inte dricka mer. Jag lurade mig själv med att säga att jag skulle hålla upp fram till påsk. För att säga "aldrig mer alkohol" var ett för stort steg för min hjärna att ta. Sedan dess har det gått 4 månader utan alkohol.
För några veckor sen så blev jag så kaxig av att jag kunde avstå från alkohol att jag fick för mig att jag kunde dricka måttligt igen, kanske? Men nej. För mig så handlar det om att inte ta det första glaset. För då säger min hjärna "mer, ett till bara". Jag får aldrig glömma det.
Jag har varit så oerhört brydd och rädd för vad folk ska tycka om mig. Jag har inte vågat svara "nej tack, jag dricker inte längre", då jag inte vill ha följdfrågor. Än så länge har jag försökt att undvika situationer där alkohol erbjuds och när det hänt så har jag tackat nej utan förklaringar. Jag har också gått i samtal för att reducera min inre stress, den jag försöker dämpa genom alkohol. När jag är stark nog så vill jag börja förklara varför jag inte dricker, för jag vet att det finns fler som mig där ute. Jag ville också lägga min egen tråd här. För att sommaren kommer och utomlandssemestrar och mer prövningar. Jag behöver påminna mig om varför jag slutade och hur bra jag mår utan alkohol, och att det inte spelar någon roll om vad andra tycker om mitt nyktra liv. Det här är mitt liv, det enda jag har. "Jag vill möta livets makter vapenlös", den dikten av Karin Boye har följt mig genom dessa månader. Alkoholen har varit min sköld mot världen och våren som grytt ska bli till sommar.
Ta hand om er!