Den 17 november, efter en månad inom försvaret kom han hem och gjorde slut. Jag hade varit så dum att jag hade kunnat kämpa längre, men när han ändå hade bestämt sig och jag kände att "nu har jag min chans", ja då stängde jag av och svalde gråten framför honom och visade mig stark. Jag grät bara så fort han inte fanns i närheten.. bröt ihop totalt.. Det kändes svårt den första veckan, men nu när det här gått en månad känner jag mig lättad. Särskilt eftersom jag var dum nog att kolla hans telefon när han var däckad efter att vi gjort slut - Och det visade sig att han erkänt för sin bror att han legat med en annan brud, när vi fortfarande var tillsammans - och att det dessutom hade varit jävligt skönt.. vilket gör det hela mycket lättare för mig. Att han sen skrivit med en fd kollega och vän till mig precis när det där skulle ja skett, ja det gör ju att jag misstänkt henne, men hon förnekar.. och han spelar dum. Och dagen efter vi gjort slut så gick han direkt till en kompis till mig (som hade träffat honom på tinder och inte visste att det va han som jag varit tsm med), så han berättade först efteråt att det var mig han hade hus med och att vi precis gjort slut. Hon blev lurad hon med, så när han förra helgen var hem hit, ja då hade han skrivit till henne för han ville ses.. men då tyckte hon att han kunde kladda på sig själv istället! Haha! Han har nu i princip flyttat ut sina kläder/skor och viktigaste grejer han behöver, men vi äger fortfarande huset tillsammans så jag kan inte neka honom att vara här. Det har fungerat bra att vi ses ändå, vi pratar som vänner och när han haft det tufft ute i fält, då har jag pratat med honom när han kommit hem - för han säger att han inte har någon han litar på så mycket som mig. Och han har nu i efterhand bett uppriktigt om ursäkt för hur han betett sig mot mig genom åren, hans hemska humör, hans svineri mm. Dock hamnade vi i säng två gånger efter att vi gjort slut, men jag var för svag när han visade den "snälla" sidan till. Den del av honom som jag saknat och längtat efter att få se i alla dessa år.. men nu är jag helt säker på att det inte kommer hända igen. Vi kommer bara ses när det är dags att skriva över huset på mig och sköta alla praktiska saker.. för ja, han ville ge mig huset utan att jag behöver köpa ut honom, bara för att han vet hur mycket jag älskar det och vill ha det kvar. Han sa sist han va hem att han skulle göra allt han kunde för att jag skulle gå vinnande ur det här eftersom han betett sig som ett svin och för att jag skulle känna att jag fick allt jag ville, mot att han får sin "frihet" tillbaka. Det känns konstigt.. att man kan vända så fort? Och att vi ändå kan sköta det så snyggt och städat, trots att vi flera gånger bråkat så illa att jag varit rädd för mitt liv eller känt att jag velat ta mitt eget.. att han är stolt över mig för hur stark jag är och hur mycket han uppskattar att jag tagit hand om vårt hus känns så himla stort! Och jag mår så väldigt mycket bättre nu.. Alla i min omgivning ser att jag lyser, det strålar om mig. Dessutom har det också kommit fram väldigt många nya män som har uppmärksammat mig den senaste tiden, som stått på utsidan och sett vilket svin han varit. Som ser mig och som säger att de velat lära känna mig i alla år som jag varit tillsammans med mitt nuvarande ex. Det känns skönt att veta, även om jag inte tänker kasta mig in i någonting nytt nu direkt. Känner att det är hög tid för mig att stå i centrum nu! Även om jag och mitt ex nu inte kan börja dela upp grejerna förrän till sommaren, så har han uttryckt högt för mig att han vill att jag ska hitta nån som behandlar mig så mycket bättre än vad han någonsin gjort, för det tycker han jag är värd.. dock önskar jag att han fortsätter va samma skit som han jämt har varit, för jag skulle klandra mig så hårt om han helt plötsligt blev den man jag drömt om att se honom vara.. jag skulle undra då vad det vore för fel på mig och det vill jag inte. Men jag vill nånstans ändå att han ska få må bra, vilket liv han än nu väljer att leva. Det viktigaste är ändå det jag känner inom mig nu.. lycka, glädje och lättnad. Jag känner mig stark, känner möjligheter till så mycket! Jag känner mig redo för att en gång för alla leva! Och jag tänker inte för en sekund vika mig! Jag tänker leva.. för mig!