Jag har läst på detta forum en hel del. Men nu känner jag att jag verkligen måste skriva och se vad ni andra här tycker om min situation. Jag har varit gift med min man i 24 år och vi har två vuxna barn. Min man har druckit i 20 år. Han har druckit alkohol i stort sett varje dag, men alltid skött sitt jobb och aldrig kört bil onykter. Han har väl för det mesta bara blivit full och somnat, varit i sin egen värd. Livet har funkat trots hans drickande, även om jag har varit den som hållit i mycket i familjen. Han har inte varit riktigt närvarande. Han sökte hjälp första gången när barnen var ganska små och då var han nykter i ett halvår. Efter det har det endast varit två tre uppehåll i några månader kanske. Sedan han sökte hjälp första gången dricker han ingenting "officiellt". Han dricker ju ingenting, tror alla i vår bekantskapskrets. De ser ju honom aldrig dricka. Så genom alla år har jag levt i en lögn, känns det som. Har inte haft någon att prata med.
Efter att barnen flyttat har jag känt mig väldigt ensam, trots att vi är två. Min man har ju druckit och somnat varenda kväll. Så många gånger som jag sagt att nu får det vara nog, nu orkar jag snart inte längre osv osv. Men nej, han har inget druckit. Jag har inte kommit någon vart med honom. I somras bestämde jag mig för att det skulle bli skilsmässa. I september kom det en dag då bägaren rann över och jag sa att nu vill jag skiljas. Genast sa han att han skulle ta tag i sitt problem, så vi kunde gå vidare. Nästa dag gick han och sökte hjälp. Hans humör var på topp och vi skulle göra så mycket. Allt skulle bli så bra igen. Jag vet inte hur jag egentligen tänkte, hade väl inte förutsett att han skulle göra så här. Men det dröjde bara en vecka, sedan tog det bara stopp för mig. Min kropp reagerade helt fysiskt med att jag kände mig alldeles kallsvettig och fick ångest. Det här kändes så totalt fel. Jag kunde bara inte fortsätta som vanligt, det räckte med tanken så kom den här fysiska reaktionen. Jag hade helt enkelt inte riktiga känslor för honom och kunde inte tro på hans nykterhet. Jag har svårt att tro att det är så stora chanser att man ska förbli nykter efter 20 års missbruk.
Nu har han varit nykter i två månader och det är ju bra. Tyvärr kan jag inte tycka att allt är bra, vilket han tycker. Han mår jättedåligt nu. Mycket ångest, oro och förtvivlan. Han är ledsen och jag känner inte att jag kan hjälpa honom. Det enda som lugnar honom är ju att jag säger att vi inte ska skiljas, men det kan jag inte. Jag har min ångest över att jag inte vill leva kvar i vårt förhållande trots hans nykterhet. Han lovar att han aldrig mer ska dricka, men det har han lovat förut. Nu går jag här hemma och bara mår dåligt och med hemska skuldkänslor. Jag känner mig som syndabocken i familjen. Barnen blir ledsna och det är det värsta av allt. Trodde innan att det skulle vara mycket enklare att ta ut skilsmässa. Hade föreställt mig det enklare.
Är det någon som har råd att ge mig? Så trött på allt.

Li-Lo

Vad fint att du hittat hit och genast funnit någon i liknande situation som du befinner dig i! Har finns berättelser och en stor generositet bland användare som delar med sig. Om du vill kan du starta en egen tråd, ibland tar det tid innan trådar får fart. Att göra precis som du gör nu: vara aktiv i en annan tråd är ofta ett bra sätt att få igen en egne tråd. Igen, Välkommen!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag tänker på dig ibland o undrar hur du mår o hur du har det nu..
Jag vet inte om du är här inne någonting längre men om du läser det här får du gärna skriva några rader..
Stor Kram Izzy ?

Känns som jag har misst den person som jag har älskat mest.Alkoholen har tagit greppet över honom.Kvällarna verkar varadesvåraste för honom.Han vill vara längre på jobbet än vad det krävs, han är förövrigt privat företagare.Var helt nykter i 12 år och började på nytt i december i fjol att dricka.Har förövrigt frågat honom många gånger varför han har börjat dricka på nytt, men fått till svar att han visst inte dricker. Rösten förändras på honom ansikte uttrycket förändras och humöret ändras.Vet ej hur längre jag skall orka förlåta och tro på att allt ordnar sig som han påstår att det gör.

iensamheten

Hej,
Jag vet inte hur jag ska göra längre. Jag orkar inte mer. Detta har nu pågått i 17 år. Min sambo är grovt alkoliserad och aggressiv. Vi har ett barn på 12 år. Jag vill flytta med mitt barn för det går inte längre. Men jag bor utomlands. Jag känner mig så ensam....

Ursula

Hej!
Mitt i eländet är det faktiskt bra att du säger att du inte orkar längre. Du kanske tycker att det är konstigt men däri ligger själva utgången för dig och ditt barn. Jag bor också utomlands och det har varit hemskt eftersom här där jag bor i alla fall, finns det inga större möjligheter att få hjälp av samhället. Är det så där du bor också?
Men Al-anon finns!!! Det borde finnas hos dig också. Sök upp dom! Alanon är till för anhöriga till alkoholister. Du kommer att känna en frid inombords. De kommer att ta emot dig. Du kommer att få vänner. Och för ditt barn finns Alateen som är just för ungdomar med någon alkoholiserad förälder. Ge inte upp.
Men först av allt skulle jag råda dig att starta en egen tråd eftersom det blir lättare för dig att kommunicera med andra här på forumet. Det var länge sedan jag själv skrev så jag hoppas att mitt svar till dig hamnar rätt.
Och sen... skriv mer.
Kram från Ursula

Jag instämmer med föregående talare, klokt och fint att du skriver här trots att du just nu mår som du gör. Det är ett stort steg för dig att dels leta upp den här sidan och sedan att faktiskt skriva och berätta. Hejja dig! Du är inte ensam och det finns hjälp att få. Det gäller att hitta vad som kan hjälpa dig just nu och på vilket sätt du också vill ha stöd.

Att starta en egen tråd här på forumet kan vara en idé som du fick tips om, för att göra det kan du klicka uppe till höger på "starta ny tråd", men det är inget måste.

Du berättar att din man haft alkoholproblem och blir aggressiv och detta pågått i 17 år, det är lång tid, du måste vara stark och haft mycket hopp om att han kan ändras. Det är fina egenskaper samtidigt som du börjat ta stegen att försöka hitta stöd nu. Stöd att börja hitta dig ut ur den situation du befinner dig i och få det annorlunda.

Du beskriver att mannen är aggressiv, vilket såklart gör att det blir mer att anpassa sig efter och ta hänsyn till utöver alkoholen. Vad tror du att det finns för stöd i det land du är i? Har du vänner där att kontakta eller vet vart du kan vända dig om du skulle vilja prata med någon tex inom vården?

Om du vill kan du testa att ringa till Kvinnofridslinjen, det är en nationell stödtelefon dock borde det gå att ringa från Skype om du har den möjligheten.
http://kvinnofridslinjen.se/sv/, 020 50 50 50

Vad tänker du själv skulle hjälpa dig just nu?

Varma hälsningar,
Rosette
Anhörigstödet

misty65

Känner igen mej. Har startat en tråd. Är i en liknande situation. Är ny i detta forum.

misty65

Låter jobbigt. Jag funderar på sånt om jag lämnar min man. Vad gör han då. Alla år du har lagt på honom. Hoppas han gör det för att bevisa för dej att han kan låta bli att dricka och anstränger sig för dej.

misty65

Börja läsa din tråd för den kände jag den kommer att hjälpa mej. Jag har inte bra svar. Så tråkigt att du känner så som du gör. Önska jag kunde säga något som trösta. ❤

Mammann

Jag och min man har varit ett par i 15år. Han drack när vi träffades och vårat liv har varit väldigt kaos artar, självklart har det funnits mycket bra med men det har hänt så otroligt mycket.

Jag vill att han slutar dricka, eller iallafall bara dricker 1 dag på helgen, men han är tydlig med att han tänker inte sluta dricka även om det sårar förstör för mig och barnen.

Jag har försökt med allt... hotat varit snäll tagit alla pengar och gömt inget hjälper, i slut ändan är det jag som blir den som förstör vårat förhållande.

Han har varit otrogen han har slåtter mig spottat på mig, ändå är jag kvar.. och jag fattar inte varför, eller jo.. jag älskar han när han är sån som han egentligen är. Vilket blir mindre och mindre.
Jag har ljugit för han.. oss ut i mot andra under alla år och förskönat allt. Varför gör jag det?
När jag verkligen anstränger mig för att hindra han från spriten slutar det med att han ställer till det för oss alla. Hotar är fruktansvärt elak. Han vill ju inte ens anstränga sig att försöka sluta.
jag blev sjuk och har varit sjukskriven i några veckor min högra sida la av och jag har ont i hela den sidan och ingen ork. Jag gör ju allt här hemma och med barnen så det har varit tufft, ännu tuffare att han inte hjälper mig utan tycker jag hittar på. Jag blir så ledsen. Vad ska jag göra hur går jag vidare barnen..

Elise64

Så bra att du kommit hit! Jag förstår din förtvivlan...
....och skäms för att jag utsatt mina barn i 5-års tid ,prioriterat fest och vinet framför dem! En skam jag alltid får bära... barn ska inte vara i den miljön. Barn är så älskvärda och lojala med oss, står ut! Men de får ärr som dom inte själva ser. Jag ser det på mina yngsta grabbar som flytt till kompisar, själva prövat både alkohol och Hasch. De tar på sig ansvaret skyller inte på mig.. men jag kan se att jag varit en fruktansvärd förebild! En av mina äldsta söner har försökt få mig till insikt, vägrade umgås med mig, då i början ville jag inte ändra mitt beteende, jag tyckte de överdrev.. han han tog avstånd från mig... fick mig att sakta och i alla fall nu inse mitt problem.. mina barn ger mig en chans till men inte en droppe till.... i alla fall inte så länge jag inte kan dricka på ett vanligt sätt..jag vill sluta...
Jag är ledsen att säga: men så länge din man inte vill kommer han inte sluta! Jag tycker du ska ta dina barn och lämna honom, samtidigt ta hjälp och stöd från myndigheter och nära anhöriga. Dina barn behöver dig.., och du behöver värdighet?skänker dig styrka?hejar på dig?‍♀️

Mammann

Tack för dina ord
Men det gör ont.. igår tog han våra pengar och drack spottade på mig och kasstade ringen mot mig, han tycker jag förstör hans liv förstör barnen och trycker ner han.
Jag är så ledsen över att han inte ser hur mycket jag och barnen kämpar för att han ska bli bra.
Jag vet att en alkoholist alltid skyller saker på andra men de gör ont jätte ont och att han gapar att jag aldrig varit något värt att han ångrar att han gifte sig skaffade barn.
Så jävla ont
Nu sitter vi här jag och barnen och det är säkert egentligen bra. .. det är bara det att vi vet att han kommer göra våra dagar till ett helvete så länge han dricker. Vi vet att vi inte kommer få sova eller kunna känna oss trygga lugna och han vet att vi har ingenstans att ta vägen.
Socialen. ... jag ljög ju för dom sist och fick dom att avskriva oss jag ljög för han lovade att ändra sig jag har ljugit för många och sagt att nej han har ändrat sig han går i terapi.. en jätte lögn. . Jag ville så gärna tro att vi skulle klara det. Och det värsta är att jag älskar mina barn men är samtidigt livrädd att förlora min man helt. Det skriker i hela mig
Vad gör jag nu. ?

Li-Lo

Först vill jag säga att du är modig som nu börjar berätta om hur du har det. Anonymitet hjälper många att vara uppriktiga. Det låter som att du länge levt under stor psykisk press. Även fysiskt är du hotad på olika sätt. Nu är din energi på sparlåga och du har blivit sjukskriven. Du är inte ensam, många som lever med någon som dricker blir utmattade. Du är besviken på din partner och du kanske känner skuld för att barnen hamnar i kläm men det är just kärleken till dina barn och föräldern i dig som fortsatt vill ta ansvar och nu ber du om stöd. Starkt. Utöver att skriva här, finns det något annat du har gjort eller kan tänka dig att göra nu? Finns det någon du kan kontakta?

Hur skulle det vara att starta en egen tråd här så att du kan berätta mer och kanske få stöd från andra användare? Andras erfarenhet och kunskap kanske ger dig verktyg eller en riktning nu. Tack för att du delar med dig.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

theresathor4@g…

Hej, ... har varit med min man i lite över ett år och han dricker öl 3 dagar/vecka. Ibland på baren i stan, ibland på pizzerian hemma. Även dagen innan han jobbar och ska upp kl 6. Börjar direkt efter jobbet. Är han ledig kan han komma hem typ 03.
Han dricker ibland för att han ”har tråkigt”. Det är väl att ha problem? Det har inte gått EN vecka utan alkohol :(

Välkommen hit till forumet! Hoppas du kommer trivas här och hitta stöd hos alla andra som upplever liknande situation där alkoholen har tagit en stor plats. Du oroar dig gällande din mans alkoholkonsumtion och undrar om han har problem. Det kan man tyvärr inte bedöma så här på internet-distans. Men du kan gå in på vår faktasida, där står det lite mer om vad som räknas som riskkonsumtion mm: https://alkoholhjalpen.se/fakta
Om du läser informationen där - hur tänker du då gällande hans konsumtion?

Oavsett vad det står där, så verkar det ju ändå vara så att DU upplever det här som ett problem. Hur mår du? Hur påverkar hans alkoholkonsumtion dig och ditt liv?

Ett tips är också att om du vill kan du skapa en egen tråd, då blir det lättare för andra medlemmar att hitta och följa dig. Om du vill göra det så klickar du på länken högst upp till vänster där det står "Starta ny forumtråd"

Önskar dig en fin kväll!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Es6906

Jag känner igen mig
Min man han snusar med och spiller den över allt och jag är så trött på att ta allt ansvar hemma och borta
Han har kört full förlorat körkortet men fick det åter han häller i sig en kvarting i bilen på parkeringen var och varannan dag
Jag har bett honom ta tag i sina alkoholproblem men han har i 12 år sagt att han inte har problem
Jag önskar att han blev sitt gamla jag den jag förälskade mig i men hur om han inte själv inser att han har problem med spriten

@ Kaeljlo
Hej!
Känner igen mig i all din vånda. Har även jag gjort misstaget att bli tillsammans, skaffa barn och gift mig med en alkoholist. I minst 20 år har han smugit och smusslat, gått ner i källaren och kommit upp full varit mer eller mindre ett par ggr varje vecka. Är dock mycket glad för våra barn som lyckligtvis inte ser sin pappa som en förebild när det gäller alkohol. Jag tänker fortsätta mitt liv med det som roar mig, konstnärer, utställningar, vänner, konserter m.m. Min mans starkaste fördel är att han verkligen tycker att jag ska göra saker som intresserar och roar mig. Blir han jävlig, sur och elak så lämnar jag, tar in på hotell el dyl. Han ska inte få förstöra mitt liv mer än vad han redan gjort. Bestäm vilket liv du vill ha och agera efter det. Jag vet. Det är lättare sagt än gjort men inte alls omöjligt.