Jag håller på att gå sönder pga alkoholen. Både själsligt och kroppsligt. Mitt nya jobb ligger i farozonen efter en fallolycka på fyllan med lögner och telefonsamtal på morgonen om att jag inte kan jobba FAST jag sagt att jag dyker upp dagen innan. Skammen är obeskrivlig. Varit sjukskriven 2 veckor och druckit i stort sett varje dag. Gått ner 4-5 kg på kuppen ( är smal redan innan ) och idag blir kag bara deppig av att titta i spegeln och byxorna hänger.
Känner bara "pub-folk" och alla är män. Jag t.o.m sitter och bjuder män på krogen för att slippa sitta ensam. Hemma skulle jag aldrig finna poängen med att sitta själv och dricka...men eftersom det ligger två pubar på min gård så är det lixom inga problem att gå dit och få sällskap. Är 44 år och sitter med karlar som är 10-15 år äldre än jag som har grova alkoholproblem, utan jobb så de är ju tacksamma att jag bjuder. Har gjort av med 6.000 kr denna månad ! Inte klokt !!!!
Drack igår men har bestämt att göra ytterligare ett försök med att lägga av. För jag orkar inte längre och har tappat den fina kontakten med mina föräldrar, vilket gör ont. Får minnesluckor varje gång och blir arg och otrevlig. Inte alls den jag är eller vill vara...
Kram alla kämpare