Hej!
Är en rätt vanlig tjej i mångas ögon ,27 år och har precis blivit sambo och fått nytt jobb!
Men så är det den där alkoholen. 7 av 10 gånger jag dricker kan jag inte sluta. Jag dricker tills jag inte minns mer. 3 utav dessa tillfällen kan jag gott och väl sluta efter 2 glas vin hemma i soffan och är så STOLT att jag är nöjd efter det och minns hela kvällen. ( helt sjukt att det gått så långt att man tänker så). Men de andra gångerna säger jag konstiga saker jag inte minns. Jag har använt våld mot min familj och jag är väldig elak. Gång på gång på gång beter jag mig illa och varje gång blir det tårar om att jag ska bättra mig och dricka mindre. Men denna gång efter fredagen, som skulle bli vårat fredagsmys slutade med att jag slog min sambo. Mest av allt att jag äventyrar mitt jobb genom att komma till jobbet bakfull? Hur fan tänker man?
Jag minns inte detta och han och jag kom överens om att jag kan inte hantera alkohol. (vilket vi, mest jag vet sen innan men man hoppas ju alltid på en förändring, eller lurar sig själv) Han är väldigt stöttande och var mer ledsen och besviken än arg.
Detta har pågått under säkert 7 års tid då mitt vuxna liv började. Så kan säkert rabbla upp 10000 gånger jag betett mig såhär. Jag blir också så full att jag tappar balansen och slår mig rejält, har fått åka till akuten 3 gånger och har fina ärr i ansiktet och på kroppen. katastrof.
Jag inser att jag har problem med alkohol. Jag VILL inte bli den som blir lämnad för att jag dricker och beter mig som ett svin. Och slår min sambo? Det är helt sjukt. Det känns som en helt annan människa kommer fram när jag dricker för mycket.
Nu kommer nyår och jag ska inte dricka någonting. Jag ska köra bil hem sedan. Men hur står man emot suget?
Senast jag var nykter på en tillställning med berusat folk blir jag mest irriterad för att jag inte får dricka alkohol och är så sugen på att dricka det alla andra dricker och jag tycker mest synd om mig själv som får sitta med nån blaskig alkoholfri öl och vill åka hem å ser skitsur ut. barnsligt.
Att mitt tankesätt går så förstår ju jag hur viktigt alkohol är för mig och därför måste jag sluta.
Alkohol är inte på något sätt värt att förlora min kära å va ett fyllo i andras ögon och göra bort mig och framförallt, bete mig ILLA. Tänk om jag skulle slå mina framtida barn? Eller ramla och slå ihjäl mig så tänderna flyger ut eller hela skallen krossas.
Nykter i 2 dagar. Och jag klarar mig utan problem när jag är hemma med min sambo och vardagen flyter på, samt helger funkar också nyktra. Men det är ju alla tillställningar jag är rädd för. framtiden utan alkohol.
Vi ska ut och resa i juni och att inte få ta ett glas vin på semestern?
(vår senaste semester vart jag så full 2 av 4 dagar att jag ramlade så huvet blödde.)
Jag har ingen kontroll och vet att jag MÅSTE bli nykter. Jag måste sluta för att få ett friskare liv och att få bli stolt över mig själv.
Men jag är så rädd att jag inte klarar detta. Hur gör man? Hur berättar man för nya kollegor att man inte dricker på en aw utan att berätta hur dålig man blir av det? eller anses som tråkig.
Jag inser att jag har en kamp framför mig. Jag ser bara alla sommarkvällar då man har så roligt med sina vänner över lite vin ( som inte går överstyr). Ska jag sitta där nykter? Känns så långt borta. Men ändå så rätt på något sätt.
Jag vågar inte gå på något möte för att jag är så rädd att bli sedd av någon.
Min familj å sambo vet om detta , att jag har problem. Men jag vill inte bli sedd som en alkoholist. Det klingar så hemskt. Även om jag till största sannolikhet kanske är det. Eller iallfall inne i något sorts missbruk? Jag vt inte. Kanske inte behöver sätta ord på det.
Hur lever man vidare nykter? Hur ser jag fram emot alla tillställningar utan att känna mig stressad å sugen för att jag inte får dricka alkohol som alla andra?
Jag förstår och läser vad andra skrivit att självklart kan man ha roligt utan alkohol osv osv. Men hur glömmer man bort njutningen i att njuta av ett glas vin? (eller 5).
Hur har man roligt på en aw i en krog miljö?
JAg förstår att ingen har svar på detta kanske men var tvungen att dela med mig och kanske fler känner igen sig.
Hur reagerade nya vänner på att du inte dricker?
Alkohol är inte värt att förlora ett liv för. Därför måste jag sluta. Jag ska sluta. Men jag har sagt det många gånger förr och det är det som gör mig rädd. Jag litar inte riktigt på mig själv.
Jag är också så ledsen att jag inte kan vara den som kan dricka måttligt. Ta 2 glas vin hemma med min sambo å mysa. Att bara vara den roliga tjejen som går på aw. Jag är så besviken och ledsen att jag inte är den tjejen. Det gör nog mest ont. Att jag har problem.