Jag har precis som flera andra idag bestämt mig för att bli nykter. Jag är 28 år och har haft problem med drickandet sen jag var 15. Lyckades vara nykter efter en 12 stegs-behandling när jag var 19-23, men flyttade sen till en ny stad och tänkte att jag "nog kunde börja dricka igen eftersom allt fungerade så bra i mitt liv". Efter fem år av fyllor, ångest och minnesluckor får det vara nog nu!
Jag följde med min pojkvän på middag igår och lyckades dricka mig dyngrak. Gick ifrån festen utan skor och tog fel jacka. Min pojkvän fick ringa en taxi och ta med mig hem. Imorse ville han knappt prata med mig. För mig så var det vändpunkten. Jag kan ta att mitt drickande ställer till det för mig, men när det går ut över andra så räcker det. Skrev till beroendecentrum genom mina vårdkontakter och hoppas på att få stöd där. Har inte varit på ett AA-möte på flera år, men jag tror att jag måste ta mig iväg dit med.
Det är fint att kunna få ta del av det ni skriver. Jag har känt mig så ensam i det här och skämts massor, att läsa era tankar skingrar den ensamheten.
Kram och gott nytt år!