av hejhopp1

Hej, min pojkvän börjar bli en alkoholist. Vi är 18 år gamla och har varit tillsammans i tre år. Han har under alla tre åren mått psykiskt dåligt då han har en trasslig bakgrund med alkoholister till föräldrar. Tidigare har han rökt cannabis i stort sett varje dag vilket jag inte har gillat men inte kunnat gjort så mycket åt, nu har han dessvärre börjat dricka alkohol MINST 4 dagar i veckan vilket jag inte tolererar. Han blir helt förändrad när han är full, han kan bli arg extremt lätt, gråta och det går inte att ha en normal konversation med honom. Han bara pratar nonsens som inte går att tyda. När han är hemma hos mig (vi har distans) så låter jag honom inte dricka överhuvudtaget och då tycker jag om honom jätte mycket. Men så fort han är hemma så dricker han hela tiden och han kommer ofta till mig full fastän han vet att jag inte ens vill se honom då och blir otroligt ledsen.
Jag vet att det är dags att lämna honom då jag verkligen mår skit i det här förhållandet, har även fått magkatarr.. Men det är så fruktansvärt svårt. Känns så dumt att lämna honom ensam när han mår som sämst och har problem han inte kan ta tag i själv. Är också orolig att han skulle ta sitt liv, då skulle jag aldrig förlåta mig själv. Han säger att jag är det enda han lever för. Men jag orkar inte det här mer! Det blir ingen förändring vad jag än gör.

Vet inte riktigt vad jag vill med det här inlägget, vill väl mest bara ha stöd och råd antar jag.

Nordäng67
tis, 2018-01-02 - 07:10

Bra att du har tagit steget och prata med andra om detta! Antar att du bor hemma? Kan du prata med din mor och far om detta? Eller någon annan vuxen som du har förtroende för! Berätta hur du har det! Kanske kan ni gemensamt prata med din pojkvän! Din pojkvän behöver proffessionell hjälp av sjukvården med både sitt psykiska mående och sina problem med droger och alkohol! Detta är inget som du kan eller ska hjälpa honom med! Och du kan inte ansvara för att han skall vilja fortsätta leva! Hemskt för dig att behöva oroa dig för det! Vet precis hur du känner, jag har en mamma som inte vill leva i perioder!
Klokt av dig att inse att det är dags att lämna honom! Om det är svårt att ta det stora steget på en gång så börja distansera dig= låt bli att träffas, börja hitta på annat, träffa dina kompisar mer mm! Du har varit ihop länge med honom och under en period av livet som man är ganska känslig! Kanske skulle du må bra av att prata med någon? Går du på gymnasiet skulle du kunna prata med kuratorn där, jobbar du så ring Vårdcentralen! Säg precis som det är utan att skämmas! Var rädd om dig och fortsätt skriv här så vi vet hur det går för dig och hur du mår!

hejhopp1
tis, 2018-01-02 - 21:38

Jag bor hemma och har pratat med både min vuxna syster och mamma. Min syster stöttar mig väldigt mycket och vill att jag lämnar honom, min mamma är väldigt kall och säger inte så mycket om det. Min syster har försökt pratat med honom förut om att han borde söka hjälp för sitt mående och flytta ifrån sina alkoholister till föräldrar men han bryr sig inte, han inser nog inte riktigt själv vilka problem han har. Varken de psykiska eller alkohol och drogproblemen. Han vill iaf inte göra så mycket åt dem. Har tvingat honom att gå och prata med en psykolog nu iaf och han har varit vid bup en gång men jag tvivlar starkt på att han kommer berätta som det är så att han kan få den hjälp han behöver. Jag går och pratar vid kuratorn men det hjälper mig inte så mycket, vill helt ärligt bara bli fri från honom. Inte för att jag inte älskar honom, jag orkar bara inte mer! Men jag är så rädd för att lämna honom, rädd för att han ska supa ihjäl sig eller välja att avsluta sitt liv som jag skrev i första inlägget.
Igår skulle han komma till mig och jag hade planerat att prata ut med honom om allting men så hamnade han i en fyllecell när han var påväg till tåget och jag hade panik hela dagen då han inte svarade.

Nordäng67
tors, 2018-01-04 - 03:26

Att du inte orkar mer! En väldigt sund reaktion och känsla för detta SKA du inte orka med! Du har försökt att hjälpa honom men han tar inte den hjälp han får utan fortsätter! Du har redan fått magkatarr, mår dåligt och är orolig! Dags att lämna innan något blir värre för dig själv! Om du inte är nöjd med kuratorn så gå till skolsyster och förklara hur du har det och hur du mår! Säg rakt ut att samtal med kuratorn inte ger nåt utan du behöver annan hjälp (psykolog kanske)! Dags att du lyssnar på dig själv och dina behov; lämna! Din pojkvän måste ta ansvar för sig själv!

Nordäng67
tors, 2018-01-04 - 03:31

som jag undrar över! Du skriver att din mamma är kall när du försöker prata om detta. Menar du att hon inte bryr sig? Lyssnar hon inte på dig? Hur känner du att du har det hemma? Känner du dig trygg och har det bra med din mamma?

hejhopp1
tors, 2018-01-04 - 20:43

Jag vet att jag inte ska orka med detta och jag inser mer och mer hur illa han har betett sig och hur dåligt jag mått under hela vårat förhållande, men det är ju inget man bryr sig så mycket om när man verkligen älskar någon tyvärr. Det är ju bara något som får mig att inte våga ta steget att lämna honom fastän jag vet att jag vill det.

Det är inte det att min mamma inte bryr sig, hon är bara väldigt svår att prata om känslor med och hon visar inte heller några själv. Hon är helt enkelt inte någon jag känner att jag vill prata om sånt med. Jag har det väl rätt bra hemma men bor också ensam i en lägenhet på veckorna då jag studerar borta.